Det påstås bland mycket annat att honung:
1.       innehåller näringsämnen inte bara fruktos och glukos
2.       innehåller antioxidanter
3.       minskar det "onda kolesterolet", LDL
4.       sänker blodtrycket
5.       sänker triglyceridnivåerna
6.       ger bra läkning av ytliga sår, svårläkta liggsår och brännskador
7.       är bästa hostmedicinen
8.       förbättrar sömnen
9.       innehåller infektionshämmande ämnen
10.     är utomordentligt gott men sockerrikt
 
Stämmer detta och finns det bara fördelar med honung?
 
Honung är en komplex substans som består av mellan 180 till 200 olika ämnen inkluderande kolhydrater (inte bara fruktos och glukos), vatten, proteiner, vitaminer, mineraler och polyfenoler. Många ämnen tillverkar bina själva men många är växtderivat (ämnen som har bildats eller kan härledas från växter).
 
Beroende på ursprung kan honung klassificeras antingen som blomhonung eller honung från honungsdagg (ibland kallat för skogshonung eller bladhonung). Honungen kan företrädesvis komma från en växtart, monofloral, som kallas sorthonung, eller från flera olika växtarter, multifloral. Honungens botaniska ursprung har stor betydelse för dess egenskaper. Därför är det stor variation på honung och dess egenskaper. Det finns många sorters honung som smakar och luktar olika. Detta vet de flesta. Men det finns också olika hälsoegenskaper? Är honung bra mot förkylning? Ja, men vilken honung är bäst? Är den bra mot hosta? Ja, men vilken är bäst? Ett tips: När du har honung i te - häll aldrig hett vatten på honungen - lägg honungen i max 60-gradigt tevatten - då bevaras honungens hälsobefrämjande ämnen.
 
Förutom mot förkylning och hosta har honung används för att behandla ytliga sår, brännskador, inflammationer, ickeläkande bensår, liggsår, ögonskador, hudåkommor och problem i magtarmkanalen m.m. Honungen har länge (länge betyder 1000-tals år) användas vid antimikrobiell behandling av ett flertal åkommor, men när antibiotikan erövrade världen på 1950-talet minskade användningen drastiskt. Nu med stigande oro för antibiotikaresistenta bakterier, som resulterar i att antalet tidigare effektiva antibiotiska ämnen minskar mer än vad nya läkemedel utvecklas, har intresset för honungens antimikrobiella egenskaper ökat. Flera studier har visat att honung har ett brett spektrum av verkan på mikroorganismer som bakterier, virus och svamp.
 
Bin, nektar och honung
Bin samlar och tillverkar i första hand honung av nektar. Nektar producerar växterna i s.k. nektarier som tar upp "växtsaft" från växternas ledningssystem, floemet, i vilket kolhydrater (från fotosyntesen) och andra näringsämnen transporteras till olika delar av växten.
 
Men honung tillverkar bina också av insamlat s.k. honungsdagg. Honungsdagg kommer bl.a. från bladlöss. Bladlössen suger upp "växtsaft" från växternas ledningssystem, floemet, men är inte särskilt intresserade av kolhydraterna utan av näringsämnen som protein, mineraler etc. Bladlössen filtrerar bort kolhydraterna genom att de får passera tarmsystemet och "bajsas" ut genom tarmöppningen. Denna honungsdagg suger bina upp. Honung från honungsdagg har ofta högre pH, högre innehåll av andra kolhydrater och lägre innehåll av fruktos och glukos än blomhonung. Den har mörkare färg och doftar annorlunda än blomhonung. Honung från honungsdagg innehåller vanligtvis högre halt av bioaktiva ämnen som fenoler, proteiner och fria aminosyror jämfört med blomhonung. Som en konsekvens av detta påstås denna honung ha högre antimikrobiell och antioxidant aktivitet.
 
Honungens beståndsdelar
Honung består först och främst av glukos (ca 31 %) och fruktos (ca 39 %) men också ett 25-tal andra sockerarter. Vattenhalten är låg - mellan 13 till 23 %. Honung är övermättad på socker och den höga sockerhalten, låga vattenhalten tillsammans med lågt pH, högt osmotiskt tryck är en synnerligen ogästvänlig miljö för mikroorganismer vilket gör att den har lång hållbarhet. Dessutom innehåller honung ämnen som polyfenoler, väteperoxid, 1,2-dicarbonylämnen (bl.a. methylglyoxal) och defensin-1 som alla är antimikrobiella ämnen med hög aktivitet. Allt detta åstadkommer bina för att kunna förvara och använda honungen som energikälla under flera månader utan risk för att mikroorganismer ska fördärva den. Bina använder honungen för att orka hålla rätt temperatur i kupan - värma när så behövs och kyla när detta behövs. Det går åt mycket energi till temperaturreglering. Temperaturen måste bina hålla rätt året om. Det går också åt mycket energi för att flyga och samla in nektar.
 
Väteperoxid
Väteperoxid i honung är väl känt och anses ge honungen dess huvudsakliga antimikrobiella effekter. Väteperoxid bildas när biets enzymer bryter ner sackaros i nektarn till glukos och fruktos och sedan bryter ner glukos ytterligare - ju mer glukos som bryts ner ju mer väteperoxid bildas. Intressant är att när honung späs ut aktiveras glukosets nedbrytningsenzym (glukosoxidas) och mer väteperoxid bildas. Hög halt av glukosoxidas gynnar produktion av väteperoxid. God bihälsa gynnar produktion av glukosoxidas.
 
Men förutom väteperoxid finns andra antibakteriella ämnen i honung. Dessa varierar i mängd beroende på vilka växter honungen kommer från. Ämnena kan dock både samverka och komplettera varandra, vilket betyder att olika sorters honung från olika växter kan ge samma antibakteriella aktivitet utan att ha samma sammansättning.
 
Metylglyoxal (MGO)
Honungens antibakteriella aktivitet beror inte bara på väteperoxid utan också på dess innehåll av metylglyoxal (MGO) liksom defensin-1 och polyfenoler. Höga MGO halter i manukahonung (bin framställer denna från manukaträdet, Leptospermum scoparium, på Nya Zealand) har länge påståtts vara den främsta källan till antibakteriell aktivitet. Manukahonung har rapporterats minska rörligheten hos exempelvis Pseudomonas aeruginosa (kan orsaka sepsis vid brännskador). Dock går det inte att säja om MGO är den direkta orsaken eftersom honung innehåller många olika ämnen som kan samverka och komplettera varandra.
 
MGO har visats effektivt blockera tillväxten hos olika sorts bakterier (grampositiva som Bacillus subtilis och Staphylococcus aureus och gramnegativa som P. aeruginosa och Escherichia coli) men detta kan även andra ämnen i honungen göra.
 
Honungens hälsoegenskaper
Honung påstås ha egenskaper, som motverkar ett stort antal åkommor, allt ifrån antibakteriella, antiinflammatoriska, antimikrobiella, antioxidanta, antitrombotiska, antivirala, kärlvidgande och immunstimulerande till antihypertensiva (som motverkar mycket högt blodtryck >230/130 mm Hg), hjärtskyddande, vätskedrivande, magskyddande (gastroprotektiva), leverskyddande (hepatoprotektiva), skyddande mot hyperkolesterolemi, neuroskyddande, metallkelaterande (få bort toxiska metaller ur kroppen) och självklart skyddande mot hypoglykemi (lågt blodsocker). Bina borde göra forskarna i läkemedelsbranschen gröna av avund.
 
Men tyvärr är nog honung inget som läkemedelsbolagen är särskilt intresserade av - det kan ju inte ge några stora pengar hur bra det än är.
 
Den stora frågan blir givetvis: är honungskonsumenter friskare än icke honungskonsumenter? Finns det kliniska studier som kartlagt detta? Tyvärr inte trots att det borde vara en självklarhet - men vem ska betala? Läkemedelsbolagen? Knappast!
 
Föroreningar i honung
En ingrediens i honung, som inte bina är skyldiga till utan människan, är bekämpningsmedelsrester. Givetvis utgör dessa en hälsorisk. Forskare har analyserat  honung från hela världen. De fann att minst 1 av 5 testade insekticider fanns i 75 % av alla prover, 45 % av proverna innehöll 2 eller fler av ämnena och 10 % innehöll 4 eller 5. Observera att endast 5 bekämpningsmedel ingick. Den omfattande användningen av bekämpningsmedel i världen utgör inte bara ett direkt hälsohot mot oss människor utan ett direkt hot mot pollinatörerna och därmed ett hot mot mänskligheten.  
 
/Olof Hellgren
 
 
Albaridi, Najla. (2019). Antibacterial Potency of Honey. International Journal of Microbiology. 1-10. 10.1155/2019/2464507.
 
Almasaudi SB, Al-Nahari AAM, Abd El-Ghany ESM, Barbour E, Al Muhayawi SM, Al-Jaouni S, Azhar E, Qari M, Qari YA, Harakeh S. (2017). Antimicrobial effect of different types of honey on Staphylococcus aureus. Saudi J Biol Sci. Sep;24(6):1255-1261.
 
Almasaudi S. (2021). The antibacterial activities of honey. Saudi J Biol Sci. 2021 Apr;28(4):2188-2196.
 
Amir Hadi, Nahid Rafie & Arman Arab (2021) Bee products consumption and cardiovascular diseases risk factors: a systematic review of interventional studies, International Journal of Food Properties, 24:1, 115-128.
 
Alvarez-Suarez, José & Tulipani, Sara & Romandini, Stefania & Bertoli, Enrico & Battino, Maurizio. (2010). Contribution of honey in nutrition and human health: A review. Mediterranean Journal of Nutrition and Metabolism. 3. 15-23.
 
Aurongzeb, Muhammad & Azim, Kamran. (2011). Antimicrobial properties of natural honey: a review of literature. 44. 118-124.
 
Bt Hj Idrus R, Sainik NQAV, Nordin A, Saim AB, Sulaiman N. (2020). Cardioprotective Effects of Honey and Its Constituent: An Evidence-Based Review of Laboratory Studies and Clinical Trials. Int J Environ Res Public Health. 17(10):3613.
 
Bucekova, Marcela & Sojka, Martin & Valachova, Ivana & Martinotti, Simona & Ranzato, Elia & Szep, Zoltan & Majtan, Viktor & Klaudiny, Jaroslav & Majtan, Juraj. (2017). Bee-derived antibacterial peptide, defensin-1, promotes wound re-epithelialisation in vitro and in vivo. Scientific Reports. 7: 7340. 1-13.
 
Cianciosi, D.; Forbes-Hernández, T.Y.; Afrin, S.; Gasparrini, M.; Reboredo-Rodriguez, P.; Manna, P.P.; Zhang, J.; Bravo Lamas, L.; Martínez Flórez, S.; Agudo Toyos, P.; Quiles, J.L.; Giampieri, F.; Battino, M. (2018). Phenolic Compounds in Honey and Their Associated Health Benefits: A Review. Molecules  23, 2322.
 
Cruz, Bruna & Ronqui, Ludimilla & Scharnoski, Priscila & Scharnoski, Patrícia & Peruzzolo, Marina & Santos, Pedro & Halak, André & Wielewski, Priscila & Magro, Juliana & Araujo, Katlin. (2019). Health Benefits of Honey. 10.5772/intechopen.88211.
 
Israili ZH. (2014). Antimicrobial properties of honey. Am J Ther. 2014 Jul-Aug;21(4):304-23.
 
Mandal MD, Mandal S. (2011). Honey: its medicinal property and antibacterial activity. Asian Pac J Trop Biomed. Apr;1(2):154-60.
 
Mitchell, Edward & Mulhauser, Blaise & Mulot, Matthieu & Mutabazi, Aline & Glauser, G. & Aebi, Alex. (2017). A worldwide survey of neonicotinoids in honey. Science. 358. 109-111.
 
Samarghandian S, Farkhondeh T, Samini F. (2017). Honey and Health: A Review of Recent Clinical Research. Pharmacognosy Res. 2017;9(2):121-127.
 
Solayman, Md & Islam, Md Asiful & Paul, Sudip & Ali, Md. Yousuf & Khalil, Md & Alam, Nadia & Gan, Siew. (2016). Physicochemical Properties, Minerals, Trace Elements, and Heavy Metals in Honey of Different Origins: A Comprehensive Review. Comprehensive Reviews in Food Science and Food Safety. 15. 219-233.
 
Terio, V.; Bozzo, G.; Ceci, E.; Savarino, A.E.; Barrasso, R.; Di Pinto, A.; Mottola, A.; Marchetti, P.; Tantillo, G.; Bonerba, E. (2021). Methylglyoxal (MGO) in Italian Honey. Appl. Sci., 11, 831.
 
Yaghoobi N, Al-Waili N, Ghayour-Mobarhan M, Parizadeh SM, Abasalti Z, Yaghoobi Z, Yaghoobi F, Esmaeili H, Kazemi-Bajestani SM, Aghasizadeh R, Saloom KY, Ferns GA. (2008). Natural honey and cardiovascular risk factors; effects on blood glucose, cholesterol, triacylglycerole, CRP, and body weight compared with sucrose. ScientificWorldJournal. 2008 Apr 20;8:463-9.
 
 
Ämnen analyserade från honung - men inte alla - det finns förmodligen mer än 600 ämnen som kan hittas i olika honung:
Fruktos, glukos, erlos, gentiobios, somaltos, isomaltotrios, 1-kestos, 6-kestos, kojibios, maltos, maltotetraos, maltotrios, maltulos, melibios, melizitos, nigeros, palatinos, panos, raffinos, sackaros, theanderos, trehalos, turanos, proteiner, arabinogalactanproteiner, lipider, mineraler (bor, kalcium, klor, fluor, järn, magnesium, fosfat, kalium, natrium och svavel), spårämnen(aluminum, bor, brom, kadmium, krom, kobalt, koppar, jod, mangan, molybden, nickel, selen, kisel, vanadium och zink), vitaminer - A, B1 (tiamin), B2 (riboflavin), C (askorbinsyra), B3 (niacin), B5 (pantotensyra) och B6 (pyridoxin), D, E, H (biotin), K och folsyra -, kolin, acetylkolin, fria aminosyror som bl.a. -alanin, β-alanin, asparagin, gamma-aminosmörsyra, glutamin, glycin, histidin, leucin, lysin, ornitin, fenylalanin, prolin, serin, treonin, tryptofan och valin. β-caroten, lycopen, hormoner, enzymer - som fosforylas, amylas, katalas, diastas, glukosoxidas, α-glucosidas, glycogenas, inulas, invertas, lipas, myeloperoxidas, peroxidas, fofatas, polyfenoloxidas, sackaras, superoxiddismutas -, antioxidanter - som polyfenoler, pinobanksin, kumarin och flavonoider (acacetin, apigenin, biochanin, koffeinsyra, koffeinsyrafenetylester, catechin, chrysin, galangin, genistein, hesperetin, kempferol, luteolin, myricetin, naringenin, pinocembrin, pinostrobin, and quercetin), organiska syror (ättik-, smör-, kapron-, citron-, ferul-, myr-, glukon-, mjölk-, malein-, äppel-, 2-methylheptan-, pelargon-, oktan-, oxal-, palmitin-, ftal-, propan-, pyroglutamin-, bärnsten-, valeriansyra), fenolsyror och fenolsyraderivat (bensoe-, 4-hydroxibensoe-, koffein-, klorogen-, trans-kanel-, p-kumarin-, ellagin-, gallus-, sprutsyra), acetofenon, bensaldehyd, p-cymenderivat, ett stort antal feromoner - som isopentylacetat, butylacetat, 1-hexanol, n-butanol, 1-oktanol, hexylacetat, oktylacetat, n-pentylacetat, 2-nonanol, etyloleat, (E)-9-oxodec-2-enosyra, (R,E)-(-)-9-hydroxy-2-enosyra, metyl-p-hydroxybensoat, 4-hydroxy-3-metoxyfenyletanol, metyloleat, koniferylalkohol, linolensyra etc.], 2-heptanon (ett bedövningsmedel), hydroxyketoner, metylsalicylat, metylsyringat, reducerad glutation, terpenoida glycosider, lättflyktiga ämnen - p-anisaldehyd, bensaldehyd, 5-hydroxymetylfurfural, 3-furaldehyd, hexanaldehyd, hydroxymetyfurfural, limonyl-alkohol, linalool, (E)-beta-ocimen, 1-octen-3-ol, 4-propylanisol -, aromatiska ämnen (aromämnen) - exempelvis, (E)-beta-damascenone, 3-fenylpropansyra, fenylättiksyra, dimetyltrisulfid, kynurensyra (en NMDA receptorantagonist), fenylacetaldehyd, etc], kväveoxid och dess metaboliter -, probiotiska bakterier (6 lactobacilliusarter och 4 bifidobacteriumarter) och antimikrobiella peptider (abaecin, defensin-1, apidaecin, hymenoptaecin).
 
Eftersom honung också innehåller lite propolis, pollen och vax, kan även ämnen från dessa finnas i honungen - aromatiska syror som bensylcinnamat, koffeinsyra, cinnamylcinnamat, cinnamoylglycin, metycinnamat, terpenoider, flavonoider, etc.
 
Aromen är ett typiskt kännemärke för en livsmedelsprodukt både för dess organoleptiska egenskaper (upplevelse av syn, beröring, smak och lukt) och dess äkthet. Fler än 500 olika flyktiga ämnen har identifierats i olika sorters honung. De flesta aromämnen varierar beroende på vilka växter honungen kommer från.