Flera sjukdomsgrupper (såväl icke kommunicerbara som kommunicerbara sjukdomar) har ökat och ökar i mer eller mindre epidemisk omfattning - cancersjukdomar, hjärtkärlsjukdomar, neurologiska sjukdomar, immunologiska sjukdomar inkluderande allergier, hormonella (endokrina) sjukdomar, stressjukdomar, fetma etc.

Hur ska man då analysera problemen och för att hitta rätt lösningar? Ett sätt är att analysera verksamheter som flöden där något måste börja och något avslutas. Om man inte hittar någon början och kanske inte något slut, så är varje analys värdelös. Politiker såväl som näringslivet har en tendens (eller strategi) att fragmentera varje problem. Människans aktiviteter är inga kretslopp som sluts. De börjar och helst ska de avslutas annars skenar de utom kontroll - som vi ju vet. Vi ser plast som ett exempel. Ingen har avslutat aktiviteten att producera plast, köpa plast och använda plast. Lösningen i efterhand kallas sophantering, men den fungerar inte. Soporna hamnar tyvärr på många fel ställen - exempelvis i haven (800 miljoner ton per år). Så hur ser lösningen ut så att verksamheten får ett avslut?
 
När inte flödena fungerar har de fått termen "externaliteter". Det betyder att de som producerar inte avslutar ett eller mängder med steg i processen. Inte heller de som köper avslutar processen. Så vem ska göra det och vad måste göras? Tänk koldioxid! De som producerar, släpper ut koldioxid som därmed fyller på i atmosfären och "shit happens" med klimatet. De som producerar eller de konsumerar avslutar inte processen. Det får någon annan göra. Där sitter vi idag. Vem ska och hur ska det avslutas? Och vem ska betala?

Exempel på ett förenklat men relevant flöde
Kärnkraften börjar med produktion av kärnbränsle? Fel, kärnkraften börjar med att bygga kärnkraftverk. Sedan bryts kärnbränsle och transporteras till kärnkraftverk som laddas. Är allt frid och fröjd? Nej, brytning av kärnbränsle resulterar i farliga radioaktiva restprodukter i mark och vatten, även med den modernaste tekniken. Vem tar hand om detta problem? Ingen! I kärnkraftverket bränns kärnbränslet ut och ska lagras som lågaktivt, mellanaktivt och högaktivt kärnavfall. Det högaktiva är synnerligen problematiskt. Det måste lagras i 10-tusentals år och det är extremt farligt. Men utbränt kärnbränsle har vi ju haft nu i 50 år så lagringen är väl säker? Fel, långtidslagringen är inte löst. Man, d.v.s. tekniska experter, jobbar för att komma på en lämplig plats och en lämplig teknik. Men, problemet är inte bara skyhöga priser som ingen vet vem som ska betala utan även säkerheten. Det ska ju vara säkert i 10-tusentals år, men det finns helt enkelt ingen säker plats på planeten. Och tänk bakåt - för 10-tusen år sedan hade vi istid! Vad har vi 10-tusen år framåt?
 
Andra exempel på icke avslutade verksamheter
Giftighet, natur och hälsa är variabler i en krisekvation. Vattenåtgång är ett ständigt problem i odling och givetvis måste man hushålla med vatten. Men, nuvarande köttproduktion i världen gör att all annan användning av vattenresurser blir marginell och försumbar. Att denna produktion också innefattar bekämpningsmedel och handelsgödsel till foder samt antibiotika för att befrämja djurens tillväxt gör inte saken bättre. Det vatten som vi bör vårda väl, förgiftas av bekämpningsmedel och antibiotika samtidigt som jordbruksmark utarmas.
 
Tänk alltså: vad börjar en process med, hur pågår den och hur avslutas den - hela processen? Är det som kallas ekologisk odling verkligen sämre än industriell odling?

Vad börjar den ekologiska med? Inga bekämpningsmedel mot ogräs, skadeinsekter, patogener! Inte heller handelsgödsel används! Hur avslutas den? Är marken ett steg närmare utarmning? Nej!

Vad börjar den industriella med? Bekämpningsmedel! Handelsgödsel! Hur avslutas den? Är mark och vatten renade från bekämpningsmedelsrester? Nej! Är produkterna fria från bekämpningsmedelsrester? Nej!

Men säjer du: om allt detta måste åtgärdas då kommer ju vanlig mat att bli dyrare än ekologisk. Ja, för då kommer priset på mat att avspegla kostnaderna för att producera den. Men en fördel blir: mat kommer inte längre att innehålla gift och inte mark eller vatten heller.
 
Hur har näringsliv och politiker tänkt avsluta klimatkrisen?
Politiker och näringsliv säjer att produktion som medför koldioxidutsläpp ska effektiviseras så att mindre koldioxidmängder släpps ut. Är det så? Nej utsläppen ökar!

Även om utsläppen minskar så finns det nu så mycket atmosfäriskt koldioxid att en global upphettning sker vars följder vi inte helt anar. Flera förslag på hur koldioxid i atmosfären ska "fångas" cirkulerar i vetenskapliga och tekniska sammanhang. Ett förslag är att öka växtligheten så att koldioxid tas upp. Detta har ju fungerat tidigare, eller om man så vill säja, det är ju denna tidigare växtlighet vi bränner upp med resultat att koldioxid avges.
 
Ett förslag som forskare arbetat på länge är artificiell fotosyntes. Enligt vissa forskare är naturen en dålig konstruktör. Det enzym som omvandlar koldioxid till kolhydrat, RubisCO (ribulos-1,5-bifosfatkarboxylasoxygenas), i den s.k. Calvincykeln har "bara" en effektivitet på 30 %. Alltså finns det forskare som har uppfattningen att människan, d.v.s. forskare, kan utveckla en effektivare "fotosyntes". I provrör med tillskott av energi har man visat att detta är möjligt. Hur realistiskt detta sedan är i den skala som krävs för att ta upp tillräckliga atmosfäriska mängder koldioxid, har ingen visat ännu.

Ett annat förslag benämns CCS, carbon catch and storage. Detta fungerar dock bara på s.k. punktutsläpp d.v.s. i rökgaser som släpps ut från industrianläggningar. Metoden kräver stora investeringar och insatser. Koldioxiden i rökgaserna ska avskiljas, därefter transporteras till anläggning för lagring. Risken är att denna typ av investeringar inte medför den nettominskning av koldioxidutsläpp som krävs. Den sänker inte heller koldioxidhalten i atmosfären och de flesta länder i världen kommer inte att ha råd att investera i tekniken.
 
Enda vägen är nog att belägga koldioxidutsläpp med höga avgifter som täcker återplantering och skötsel av växtlighet samt giftfri och hållbar matproduktion som reducerar lantbrukets kött-, socker- och energiproduktion, Det måste nog också ställas krav på hållbar skogsavverkning och övrig skövling av växtlighet. Biobränsle är i detta perspektiv inte en hållbar väg att lösa transportsektorns nuvarande energibehov. Att producera biobränsle men samtidigt upprätthålla en konstant nytillväxt är ingen ekvation som går ihop. Särskilt inte om mat ska produceras giftfritt och hållbart samtidigt som mängd växtlighet ska gynnas. Koldioxid kan ju bindas i biomassa. Men mycket bunden koldioxid betyder mycket biomassa.