Den största delen av ogillandet får de gigantiska multinationella företagen ta på sig själva eftersom det är självförvållat - Monsanto, Syngenta, Dupont, Limagrain, Land o Lakes, Dow Agrosciences, KWS Saat, Bayer och BASF med 70% av världens utsädesmarknad, där dom äger rättigheterna till sorterna. Dom har gått ut med löften, som visat sig vara rena lögner. Detta kastar en mörk skugga över både företag och GMO-produkter - och fortsätter att göra så. Fortfarande vidhåller de stora företagen att deras GM-grödor ger stora fördelar. Men nästan varenda löfte visar sig vara felaktigt - gång på gång. Bönderna blir lurade och allmänheten blir lurade - gång på gång. Det går inte att förespråka en metod som så till den milda grad missbrukats i rena kommersiella syften - och dessutom av företag som skaffat sig ett globalt grepp över den viktigaste marknaden - jordbruksmarknaden. De minsta man kunde begära är att dessa företag som lovat, och lovar, guld och gröna skogar åtminstone lämnar ut forskningsresultat - men det gör dom inte. Oftast får "utomstående" forskare, myndigheter som EFSA (European Food Safety Authority - Europeiska Myndigheten för Livsmedelssäkerhet) och allmänheten, inte tillgång till annat än vad som står i ansökan för godkännande, som lämnats till berörda myndigheter. Det som inte alltid framkommer i debatten är att många ansökningar tillbakavisas ex. av EFSA eftersom de är ofullständiga. Det finns fall när ansökande företag, ex. BASF, dragit tillbaka sin ansökan för att EFSA begärt självklara kompletteringar. Hur stärker detta förtroendet för dessa företag. Hur kan man ha tilltro till GMO som en helt marknadsstyrd metod som inte ger vad som utlovats? Istället tvingas skattebetalare och bönder, under starkt motstånd från företagen, betala för att skaffa fram fakta.
 
Att GMO inte kan föda världen är ett välkänt faktum. På 80 och 90-talet lovade biotech-industrin att man med GMO skulle minska svälten i världen, öka näringsvärdet i maten och minska jordbrukets beroende av bekämpningsmedel. Skördarna skulle öka och kostnaderna minska för jordbrukarna. Hur blev det? Nu 20 år efter dessa löften vet vi att löftena inte håller. Vetenskapligt baserade, tunga myndigheter världen över (ex. Government Office of Science i Storbritannien, National Research Council i USA, FN-organet Food and Agriculture Organization, FOA) är överrens om att GMO inte är lösningen. Den dyra GMO-tekniken hotar den biologiska mångfalden och resulterar i stort beroende av bränsle, tär på vattenreserver och vattenförråd samt kräver stora mängder syntetiska bekämpningsmedel. Och - de utlovade högre skördarna som resultat av GMO har aldrig kunnat bevisas i fält. Merparten av alla GM-grödor kräver bekämpningsmedel, som förorenar vatten genom att bekämpningsmedel rinner av ut i vattendrag, grundvatten och vattentäkter. Användningen av bekämpningsmedel har ökat - inte minskat. GM-grödor kräver stora mängder handelsgödsel som försämrar marken genom den ensidiga användningen.
 
Förestädare för GMO fortsätter att utlova förbättringar av alla de slag - förbättrat näringsinnehåll, bättre torktålighet, resistens mot allsköns skadegörare och mindre mängder syntetiska bekämpningsmedel.
 
För att börja med bekämpningsmedel, har Dow Agrosciences nyligen fått godkännande för nya utsädessorter som tål ännu värre ogräsmedel än tidigare sorter från Monsanto - en kombination av 2,4D (känt som en del i AgentOrange från Monsanto för avlövning av Vietnams skogar under Vietnamkriget) plus giftet Gyfosat (känt från Roundup från Monsanto). Detta nygamla medel med två aktiva substanser kallas följaktligen Duo. 2,4D har varit förbjudet i bl.a. Sverige, men är nu godkänt av EU. Det har också varit förbjudet i USA och Kanada, men är nu godkänt av USDA (jordbruksverket i USA) och EPA (naturvårdsverket i USA). Kombinationen av kraftigare bekämpningsmedel behövs för att kunna bekämpa de glyfosatresistenta ogräs som blivit följden av den kraftiga användningen av Monsantos Roundup (ogräsmedel) till Monsantos RoundupReady GM-grödor och andra grödor. Det är bara en tidsfråga innan ogräs också blir resistenta mot Duo och då krävs ännu kraftigare bekämpningsmedel och framtiden blir fullständigt okontrollerbar. Företagen tjänar stora pengar på kort sikt och vi, allmänheten, är förlorare av stora resurser på både kort och lång sikt.
 
Potatisbladmögel är en plåga för potatisodlare världen över. Nu framhåller förespråkare för GMO att genetisk modifiering är enda vägen att utveckla hållbar resistens hos potatis. Genom att tillföra potatis 2 resistensgener istället för en, som det finns i flera konventionellt förädlade potatissorter, påstår man sig få sorter, som kan stå emot potatisbladmögels möjligheter att övervinna potatisresistensen. BASF har ansökt hos EU om godkännande för en sådan GM-sort. Denna ansökan väntar på beslut. Holländska forskare har med en annan genetisk modifiering, en s.k. cisgenteknik (i motsats till transgenteknik) också utvecklat en dubbelresistent potatissort. Frågan är om dessa dubbelresistenta sorter verkligen ger potatisen det ökade skydd som man utlovar. Hur lång tid tar det för potatisbladmögel att utveckla möjligheter att kringgå resistensen? För konventionella sorter med enkel resistens påstår man att detta tar ca. 10 år, d.v.s. lika lång tid som det tar att konventionellt förädla fram resistenta potatissorter. För att konventionellt förädla fram en sort med dubbelresistens skulle det ta okänt lång tid påstår man. Men det tar också okänt lång tid för potatisbladmögel att utveckla möjligheter att övervinna denna dubbla resistens. Vad blir följderna av att potatisbladmögel övervinner dubbel resistens? Ingen vet?
 
Cisgenteknik innebär kortfattat att artegna gener (i motsats till artfrämmande eller syntetiska som i transgenteknik) "klipps" och "klistras in" från en sort till en annan. På så vis förstärker eller inför man önskvärda egenskaper vilket ju GMO går ut på. Cisgentekniken innebär att egenskaperna man vill föra över finns naturligt hos någon sort av arten. Förenklat kan man säja att den genetiska ingenjörstekniken innebär att gener överförs på laboratoriet, medan konventionell förädling innebär att överförandet av gener sköts av växterna själva.

Nu finns det en ny teknik för förädling, som är framtagen som ett led i genetisk modifiering, markörassisterad förädling (marker-assisted breeding), men där man kan skippa den genetiska ingenjörskonsten och fullfölja med konventionell förädling istället. Denna går ut på att märka upp den gen som innehåller de egenskaper man vill förädla på. Sedan kör man dna-analys (dna-kartläggning) på en mängd sorter av samma art, insamlade från alla världens hörn, och kollar vilka som bär på den önskade egenskapen och bedömer hur stark egenskapen är. Detta går mycket snabbt. Man kan sedan rensa bort alla sorter, som inte verkar bra. Kvar får man ett mindre antal, som man kan förädla på konventionellt vis. Man spar massor med tid. Och, intressant är, att ett av de ökända företagen d.v.s. Monsanto använder denna teknik för att försöka blidka allmänheten. Seminis, världens största företag inom grönsaks- och fruktfröer, helägt av Monsanto, har utvecklat flera sorter genom markörassisterad förädling, ex. Beneforte broccoli (superbroccoli), Bellafina paprika och Melorange melon. Problemet är att Monsanto äger dessa sorter och förväntas äga stora delar av marknaden för grönsaksfröer inom några år. Monsantos dna-kartläggningsteknik kallas frö-skivnings-teknologi (seed chipping technoloy) och är patenterad. Den används för att utveckla nya sorter av majs, sojaböna, vete, melon, gurka och bomull med flera grödor och grönsaker. Nu lovas nytt guld och nya gröna skogar bestående av storslagen avkastning, torkresistens, salttolerans, kväveeffektivitet, insektsresistans, sjukdomsresistens m.m. Vad ska vi tro denna gång? Glöm GMO tycks vara temat för dagen.

Men, det är fortfarande de få stora multinationella företagen som styr utveckling av världens frömarknad - mot nya vinster. Vad är alternativet till denna utveckling? Istället för att gynna dessa multinationella företag genom att låta dom finansiera stora delar av forskningen, måste vi satsa på skattefinansierad forskning. Sluta med att låta dessa företag styra universitetsforskningen och inse att forskningspengar måste komma från företagsoberoende källor, om vi ska kunna behålla ett oberoende. Vill vi kunna styra utvecklingen i en för oss alla gynnsam riktning måste vi inse detta. Vi vill slippa säja som Red Cloud, Ogala Lakota: "Dom gav oss många löften, fler än jag kan komma ihåg, men dom höll aldrig mer än ett; dom lovade att ta vårt land, och dom tog det."

information:
- Monsantos Seed Chipping Technology