Det ekologiska fotavtrycket från industriellt jordbrukI några av världens största spannmålsproducerande områden så minskar skördeökningen när skördarna når taket för maximal skördepotential. När oljeberoendet och det ekologiska fotavtrycket av industriellt jordbruk tas i beaktande måste man ifrågasätta det moderna jordbrukets sociala, ekonomiska och miljömässiga uthållighet. Intensifiering av jordbruket med hjälp av högavkastande sorter, gödsling, bevattning och pesticider påverkar de naturliga resurserna med allvarliga konsekvenser för hälsa och miljö. De externa kostnaderna för jordbruket i UK är 1,5 till 2 miljarder pund varje år. Samma beräkningar för USAs jordbruk ger 13 miljarder pund i externa kostnader från skador på vattenresurser, jordar, luft, vilda djur, biologisk mångfald och skador på människans hälsa. Ytterligare kostnader är 3,7 miljarder USD som kommer från verksamheter som måste till för att arbeta med problemen eller försöka styra in på mer uthålliga system. Stoltheten över USAs billiga mat är en illusion , konsumenterna betalar för maten vida utöver prislappen i butiken.Monokulturer är tungt beroende av pesticider på grund av avsaknaden av ekologiska regleringsmekanismer. På de senaste 50 åren har pesticider ökat dramatiskt över hela världen och nu används ca 4,6 miljoner ton pesticider per år till ett värde av 43 miljarder dollar. I USA enbart används ca 600 pesticider med indirekta skador på miljön( vilda djur, pollinerare, naturliga fiender, fisk, vattenkvalitet) och sociala kostnader ( förgiftning och sjukdomar på människor). På toppen av detta har 540 skadedjur utvecklat resistens mot mer än 1000 olika pesticider vilka har blivit värdelösa som bekämpningsmedel.Fastän det finns många frågetecken kring användningen av GMOgrödor, vilka idag odlas på 180 miljoner hektar, så är det klart att GMOgrödorna förvärrar problemen för konventionellt jordbruk och genom att gynna monokulturer hindra utvecklingen av ekologiskt jordbruk. GMOgrödor utvecklade för skadedjursbekämpning med en enkel kontrollmekanism har gång på gång visat sig misslyckas med insekter, sjukdomar och ogräs. Därför ökar användningen av pesticider med GMOgrödor som ett resultat av resistenta superogräs och resistenta skadedjur. GMOgrödorna kan också påverka markfaunan och minska funktioner i jorden som näringscirkulation. Oönskad genöverföring från grödorna kan via genetisk förorening hota biodiversiteten i grödornas ursprungsområden, vilket redan skett för majs, och därför hota de jordbrukssystem med kunskap och praktik som funnits i tusentals år.Agribusiness och världssvältIdag finns det omkring en miljard svältande människor globalt, men svält orsakas av fattigdom ( 1/3 av världens befolkning tjänar mindre än 2 dollar om dagen) och ojämlikhet( brist på mark , utsäde osv) och inte på grund av brist på produktion. Världen producerar redan tillräckligt med mat för 9-10 miljarder människor, den population som väntas till år 2050. Den stora mängden av spannmål går till biobränsle och industriuppfödda djur. Därför gäller bara uppropet att fördubbla matproduktionen till 2050 bara om vi fortsätter att prioritera den växande mängden av köttdjur och bilar framför svältande människor. Alltför förenklade analyser som stöd för industriellt jordbruk åberopar höga skördar och kalkyler på total livsmedelsproduktion för att lindra svälten. Bra skördar är ett nödvändigt men inte tillräckligt villkor för att möta människors livsmedelsbehov. 78% av alla undernärda barn under fem år lever i länder i tredje världen som har ett överskott av livsmedel. Det finns redan tillräckligt med livsmedel även om svälten ökar totalt i världen. Det är inte tillgång som är den avgörande faktorn utan fördelning-huruvida människor har tillräckligt med rättigheter i form av jord, inkomster eller stödjande nätverk för att säkerställa en hälsosam föda. Alltför rik tillgång på livsmedel kan snarare förvärra hungern genom att sänka priserna och förstöra den ekonomiska lönsamheten i lokala jordbrukssystem. Bönder kan inte sälja sina produkter på ett sätt som gör att de kan täcka sina kostnader och därför kan maten ruttna på fälten medan folk går hungriga. Dessutom slängs uppskattningsvis en tredjedel av producerade livsmedel globalt dvs 1,3 miljarder ton mat per år, vilket är tillräckligt för att föda den afrikanska kontinenten. Det mesta slängs av konsumenter i Europa och nordamerika ungefär 95-115 kg/år/ person medan motsvarande siffra för sydöstasien är 6-11 kg/år.Koncentration av livsmedelsproduktionenLösningar på svält och livsmedelstillgång måste ta hänsyn till fördelningen av livsmedel och tillgång till inkomster, land, utsäde och andra resurser. Industriellt jordbruk har accelererat koncentrationen av mark och andra resurser i händerna på ett fåtal och underminerat möjligheten att lösa orsakerna till svält. Koncentrationen av den globala livsmedelsproduktionen under kontroll av ett fåtal transnationella företag understött av frihandelsavtal och subventioner för överproduktion av grödor har skapat obalanser i handeln med livsmedel och ett beroende av import som ligger bakom en ökande osäkerhet för livsmedelstillgången i många länder. Produktionen av cash crop export i utbyte mot livsmedelsimport och expansion av biobränsle kan underminera självförsörjningen och hota lokala ekosystem. Situationen förvärras av regeringar i Kina, Saudiarabien och Sydkorea som förlitar sig på import för att föda sina befolkningar och hugger till sig enorma jordbruksområden utomlands (redan över 80 miljoner hektar) för att säkra sin livsmedelsproduktion. Livsmedelsföretag och privata investerare som är vinsthungriga i den fördjupade finanskrisen,ser investering i utländsk jordbruksmark som en viktig ny källa för avkastning från produktionen av biomassa.Bondejordbruk basen för det nya jordbruket under 2000taletDet finns inget tvivel om att mänskligheten behöver ett alternativt paradigm för jordbruksutvecklingen, ett som uppmuntrar mer ekologiskt, biodiverst, motståndskraftigt, uthålligt och socialt rättvist jordbruk. Basen för ett sånt nytt system är myriader av ekologiskt baserade former utvecklade av åtminstone 75% av den 1,5 miljard småbrukare, familjejordbruk och ursprungsbefolkningar på 350 miljoner småbruk som står för inte mindre än 50% av den globala produktionen för inhemsk konsumtion. Större delen av livsmedelskonsumtionen idag fås från 5000 domesticerade grödor och 1,9 miljoner växtsorter förädlade av bönder och mestadels odlade utan kemikalier. Industriellt jordbruk hotar denna gröddiversitet genom att ersätta inhemska sorter med hybridsorter och förorena grödor och vildformer genom introduktionen av GMOgrödor. När den globala livsmedelsproduktionen förlitar sig på ett minskande antal av grödor blir den sårbar för skadedjursangrepp, resistenta superogräs och superskadedjur och klimatförändringar.I Brasilien finns det omkring 4,8 miljoner traditionella familjejordbruk( omkring 85% av det totala antalet jordbrukare) som odlar 30% av den totala jordbruksmarken i landet. Dessa familjejordbruk odlar omkring 33 % av majsarealen, 61 % av bönarealen och 64% av cassavaarealen och producerar således 84% av cassavaproduktionen och 67% av bönproduktionen. Småbruk i Indien som har ca 2 hektar jord utgör omkring 78% av landets jordbrukare medan de bara äger 33 % av marken men ansvarar för 41 % av den nationella spannmålsproduktionen. Deras bidrag till både hushållens livsmedelssäkerhet och produktion är således oproportionerligt hög. Majoriteten av världens småbrukare sköter små diversifierade odlingssystem som erbjuder lovande modeller för att gynna biodiversitet, bevara naturliga resurser, upprätthålla skördenivån utan kemikalier, tillhandahålla ekologiska systemtjänster och anmärkningsvärd anpassningsförmåga i skenet av kontinuerlig förändring av miljön och ekonomin. Av dessa orsaker erkänner de flesta att traditionella jordbrukssystem har potentialen att ge lösningar för många osäkerheter som mänskligheten står inför i tiden för peak oil , klimatförändringar och ekonomiska kriser. Mängden av traditionella skötselmetoder som används av resursfattiga bönder och som passar bra för lokala förutsättningar, kan leda till bevarandet och återställandet av den naturliga resursbasen. Detta är en resursbas för agroekologer som försöker skapa nya agroekosystem, väl anpassade till lokala agroekologiska och socioekonomiska villkor för småbrukare.Bondens praktik och teknik tenderar att vara mer kunskaps intensiv än input intensiv , men allt är inte effektivt eller tillämpbart, därför måst modifieringar och anpassningar vara nödvändiga och där har agroekologi spelat en nyckelroll för att förnya produktiviteten i småskaliga odlingssystem. Sedan 1980 har tusentals projekt startats av NGOs, bondorganisationer och en del universitet och forskningscenter och nått ut till hundratusentals bönder som som har använt agroekologiska principer för att anpassa teknologier till lokala behov och samtidigt förbättra skördar medan man bevarar naturliga förutsättningar och biodiversitet. Den konventionella modellen för överföring av teknologi slår ner hos bönderna eftersom den är top down och baserad på en teknologisk kungsväg oförmögen att förstå att nya agroekologiska system kräver bönders medverkan och måste vara skräddarsydda och anpassade på ett platsspecifikt sätt för högst varierande och diversa gårdsförhållande.Hur reagerar det internationella samhället?Lösningarna för småbrukare som föreslås av stora bilateral biståndsgivare, regeringar och privata stiftelser har grundats på syntetiska gödselämnen och pesticider vilka är dyra för bönder och ofta uttömmande av resurser. Denna rörelse för en ny grön revolution till exempel AGRA Alliance for a green revolution in Africa har tenderat att gå förbi mer uthålliga , bondeledda inställningar. FAO har föreslagit att agroekologi är ett koncept som kan användas tillsammans med andra teknologier som GMOgrödor, mikroapplicering av gödning och herbicider och integrerad pest management(IPM). På detta sätt blir termen agroekologi meningslös liksom uthålligt jordbruk och skilt från böndernas verklighet, livsmedelspolitik och miljön. Som en vetenskap ger emellertid agroekologi den produktiva basen för landsbygdsutveckling som gynnar självbestämmande över maten och angriper roten till svältens orsaker, därför kan den inte beslagtas av konventionella institutioner. Agroekologi behöver inte kombineras med andra teknologier. Utan behov av hybrider och externa kemikalier har den konsekvent bevisats kapabel att uthålligt öka produktiviteten och har en betydligt större potential för att bekämpa svält speciellt under ekonomiskt och klimatiskt ovissa tider som i många områden är norm. Trots motstånd har småskaligt jordbruk bidrag till livsmedelssäkerhet lett till att koncepten med självbestämmande över livsmedlen och agroekologi fått uppmärksamhet världen över de senaste årtiondena. Två stora internationella rapporter IAASTD 2009 Schutterer 2010 slår fast att för föda 9 miljarder människor 2050 måste vi skyndsamt anpassa de mest effektiva odlingssytemen och rekommendera en grundlig övergång till agroekologi som en väg att stimulera livsmedelsproduktion och förbättra situationen för de fattigaste. Båda rapporterna baseras på breda konsultationer med forskare och genomgång av litteratur som visar att småskaligt jordbruk kan fördubbla livsmedelsproduktionen inom 10 år i kritiska regioner genom att tillämpa agroekologiska metoder som redan är tillgängliga. Den framtida utmaningen för livsmedelsproduktionen måste mötas med miljövänliga och socialt jämlika teknologier och metoder i en värld med minskande jordbruksmark med mindre och dyrare olja, begränsad tillgång till vatten och kväve och med ett scenario av snabbt förändrat klimat, social oro och ekonomisk osäkerhet. De enda odlingssystem som kommer att klara av att möta framtida utmaningar är agroekologiska system som har en hög nivå av diversitet, integrering, effektivitet, anpassningsförmåga och produktivitet.Vad är agroekologiska odlingssytem?Som en tillämpad vetenskap använder agroekologi ekologiska koncept och principer för design och skötsel av uthålliga agroekosystem där externa insatser ersätts med naturliga processer som naturlig markbördighet och biologisk bekämpning. Agroekologi tar fördel av naturliga processer och nyttig interaktion på gården för att minska input och för att förbättra effektiviteten. Agroekologiska principer förbättrar den funktionella biodiversiteten i odlingssystemen vilket är nödvändigt för att vidmakthålla motståndskraft, omsättning och reglerande processer i odlingssystemets funktion.Agroekologiska principer för design av biodiversa, energieffektiva, resurskonserverande och anpassningsbara odlingssystem.Förbättra recirkuleringen av biomassa i syfte att optimera nedbrytningen av organiskt material och näringscirkulation.Stärka immunsystemet i odlingen genom förbättring av den funktionella biodiversiteten- naturliga fiender , antagonister osv.Tillhandahålla den mest gynnsamma markförhållande för växterna speciellt genom att gynna organisk substans och förbättra den biologiska aktiviteten i jorden.Minimera förluster av energi, vatten, näring och genetiska resurser genom att bevara och återskapa jord-och vattenresurser och agrobiodiversitet.Diversifiera arter och genetiska resurser i odlingssystemet över tid och rymd på fält och landskapsnivå.Förbättra nyttiga biologiska interaktioner och synergier bland komponenterna i agrobiodiversiteten och därigenom gynna ekologiska nyckelprocesser och tjänster.Agroekologiska principer tar olika teknologiska former beroende på biofysiska och socioekonomiska omständigheter för varje gård och region. En nyckelprincip för agroekologi är diversifieringen av odlingssystem som gynnar blandningar av sorter, intercropping system, agroforestry system, integration av husdjur etc. Detta höjer den positiva effekten av biologisk mångfald på produktiviteten genom kompletterande effekter mellan växter och djur vilket översätts i ett bättre utnyttjande av solljus, vatten, markresurser och naturlig reglering av skadedjur.Design av diversifierade odlingssystem i tid och rymd och deras huvudsakliga agroekologiska effekter.Växtföljd:Diversifiering i tid i form av spannmål och baljväxter. Näringsämne bevaras från ett år till nästa och livscykeln av skadedjur,sjukdomar och ogräs avbryts.Samodling: Odlingssystem med två eller flera grödor odlas i närheten av varandra och resulterar i komplementära effekter av näringsutnyttjande och skadedjursreglering och därigenom stabilitet av skördar.Agroforestry system: Träd odlas tillsammans med årliga grödor vilket förutom att förbättra mikroklimatet förbättrar jordens bördighet eftersom vissa träd binder luftkväve och tar upp näring från djupare jordlager . Deras löv ger näring, upprätthåller mullhalten och stödjer markens biologiska system.Täckgrödor och mulching: Användningen av gräs-baljväxtblandningar under fruktträd kan rducera erosion och tillföra näring till jorden och förbättra biologisk bekämpning av skadedjur. Mulching av växtrester på markytan i conservation farming är en strategi för att reducera jorderosion och bevara markfuktighet, förbättra jordkvalitet och förbättra ogräsbekämpning.Djur och växtproduktion integrerat: Hög biomassa och optimal näringscirkulation gynnas av integrering. Djurproduktion som använder foderbuskar intercropped med foderväxter och trädproduktion kan utnyttjas av betande djur utan externa insatser.När man designar och sköter ett odlingssystem efter agroekologiska principer ökar diversitet, produktivitet, anpassning och effektivitet. Agroekologiska initiativ syftar att överföra industriellt jordbruk från oljeberoende produktion av exportgrödor och biobränsle mot ett alternativt jordbruk för lokal produktion av småskaliga bönder baserad på lokala resurser och solenergi. Detta innebär att bönderna måste ha tillgång till mark, utsäde, vatten, krediter och lokala marknader genom stödjande ekonomisk politik, finansiella incitament och agroekologiska teknologier. Agroekologiska system är djupt rotade i det ekologiskt rationella av traditionellt småskaligt jordbruk, representerande länge etablerade exempel av framgångsrika odlingssystem, karakteriserade av en enorm diversitet av husdjur och grödor.

information:
- RIO+20Portal