Vi, människor, står hand i hand med en krympande natur. Och vi i den rika världen livnär oss inte längre på vad naturen bjuder oss. Den mat vi livnär oss på kommer längre och längre bort från naturen i takt med industrialiseringen av lantbruk och livsmedelsproduktion. Det vi äter blir mindre och mindre hälsosamt samtidigt som paradoxalt nog kunskapen ökar och möjligheterna borde bli bättre och bättre. Vi ser att det som vi kommer ifrån, det vi kallar natur, den blir mindre och mindre naturlig. Vi räddar djur och växter från utrotning genom att föra över dom från naturen till artificiella världar bakom galler. Men vi räddar inte naturen. Den förstör vi genom förgiftning och skövling.
 
Medan människan ökar i antal och måste ha plats och mat, måste vi rädda det som står i vägen för vår framfart heter det. Snart har vi inget kvar att rädda för det finns ingen plats kvar. Men detta är nog inte hela sanningen. Sanningen är att vi omsorgsfullt förgiftar både land och vatten med plast, bekämpningsmedel och andra giftiga kemikalier. Som inte det vore nog så fiskar vi ut haven och odlar sönder marken. Allt detta för vårt påtvingade s.k. välstånd som egentligen är spekulationsekonomi och vinstmaximering, d.v.s. pengar för ett fåtal, där billig mat tävlar i samma liga som billiga kläder, billiga mobiltelefoner och billiga bilar i ett s.k. lågprissegment medan "naturlig" mat tävlar tillsammans med iPhone, Zalandokläder och Audi i det som kallas premiumsegmentet.
 
Men bakom sig lämnar alla dessa segment förödelse, som ingen städar upp och som blir mer och mer omfattande. Sådan är den verklighet som vi står i och inför. Det som lider är vår hälsa, vår natur och vårt klimat i en allt våldsammare takt medan vi som är ansvariga blundar och kör på som vanligt. Kanske köper vi en elcykel eller elbil ur premiumsegmentet utan att bekymra oss om den förödelse även dessa varor lämnar efter sig.
 
Så, ska vi då begå kollektivt självmord när vi insett vad vi ställt till med? Kanske inte - vi kan ju faktiskt börja betala vad det kostar att rensa upp den förödelse vi ställt till med (så gott det nu går). Vi kanske ska betala hela kostnaden för framtida varor så att ingen förödelse lämnas kvar. Vem har haft möjlighet att köpa alla dessa varor som lämnat förödelsen bakom sig? Är det sömmerskorna i lågprisländer som producerar alla kläder i alla segment? Är det alla de jordbrukare i s.k. utvecklingsländer som tvingats från sin mark och in till de större städernas slumområden för att lämna plats åt spekulationsjordbruket? Är det alla de gruvarbetare som riskerar sina liv för de råvaror som behövs för alla våra prylar i alla segment? Är det alla de som möjliggör s.k. välstånd för ett fåtal av jordens befolkning och gör ett obegripligt litet fåtal individer allt rikare?
 
Vi måste uppenbarligen fråga oss: hur kunde det bli så här? Svaret är girighet och onda människor! Hur löser man problemet? Så länge som Swedbank kräver svar av vanliga löntagare och pensionärer om vad de gör med sina pengar, men låter miljonbelopp föras hit och dit utan de minsta bekymmer eller frågor, kommer givetvis förödelsen att fortsätta. Så länge ett obegripligt fåtal människor kan öka sitt ofantliga kapital och samtidigt lämna förödelse bakom sig, som drabbar oss alla, kommer problemet inte att kunna lösas. När kravet ställs att produktion ska betyda noll förödelse så är problemet löst.
 
Att kontrollera efterföljnad är inte svårare än att följa pengarnas väg. För pengar är något som går att noggrant kontrollera och följa - om viljan finns. Det vet alla som är vanliga löntagare och pensionärer. Systemen finns, särskilt idag med globala it-system, där stora datamängder inte är något större problem. Det är bara att se på handeln eller på sociala medier som facebook och twitter. Problemet är något som ibland kallas etablissemanget.
 
Etablissemanget är den grupp av elit som innehar makt och auktoritet över andra i ett samhälle. Det består av medlemmar som har möjlighet att välja sina egna medlemmar och utöva makt över den "demokratiskt" valda eliten, d.v.s. politikerna, som därmed inte svarar inför sina väljare utan blir en del av etablissemanget. Antingen är du utanför eller innanför. Är du utanför är det synnerligen svårt att ta sig in och det är i stort sätt omöjligt att utöva någon makt. Är du vanlig löntagare eller pensionär kommer du aldrig in och din kollektiva makt är obefintlig. I etablissemanget ingår nämligen den politiska makten i förbund med stort kapital - plutokratin. Förmögenhet har i mycket tagit över makten från aristokratin (som dock genom arv fortfarande förfogar över ansenliga förmögenheter) medan meritokratin snällt får dansa efter plutokratins pipa. Plutokratin, som alla förstår, utgörs idag av näringslivstoppar som representerar eller representeras av företagsägare, kapitalstarka individer, som oftast förstärker sitt kapital genom finansiella transaktioner.
 
Genom att utveckla s.k. lobbyverksamhet kan plutokratins medlemmar påverka de politiker, som står utanför etablissemanget i önskvärd riktning. Genom den s.k. fria marknaden, som med alla medel vill frigöra sig från folkets regler, d.v.s. det man kallar staten, har man nu ett fast grepp även över media. Därmed kan information användas för att övertyga den s.k. allmänheten i önskvärd riktning. Det som inte är i önskvärd riktning brukar förlöjligas och nedvärderas, men den vanligaste metoden är att så tvivel eller helt enkelt förneka. Ett annat mycket vanligt sätt är att fragmentera informationen så att de delar som kanske inte är till förmån för den önskvärda riktningen plockas bort. Corporate Europe Observatory har beräknat att det finns 25 000 lobbyister i Bryssel för att se till att besluten fattas i rätt riktning. Lobbying definieras vanligtvis som all aktivitet som försöker direkt eller indirekt påverka en politisk beslutsprocess till förmån för en speciell intressegrupp. De allra flesta lobbyister är knutna och avlönade av olika grupper kopplade till näringslivet.
 
Intressanta länkar och fakta om lobbyverksamhet samt en epilog
 
Corporate Europe Observatory (CEO)
 
The Center for Responsive Politics, databas över lobbyverksamhet
 
LobbyFacts.eu
 
The Sunlight Foundation
 
The Center for Responsive Politics, olja och gas
 
OECD, Lobbyists, Governments and Public Trust
 
The International Standards for Lobbying Regulation
 
Marknadsföring, av vilken lobbyverksamhet är en del, beräknades globalt omsätta över 4 000 miljarder 2018.
 
I USA gjordes en undersökning om just makten att både kunna föreslå eller förkasta lagförslag och påverka beslut. Man studerade vilket inflytande över politiskt beslutfattande som olika grupper av aktörer hade - vanliga medborgare i förhållande till ekonomisk elit - folkligt organiserade intressegrupper i förhållande till näringslivsorienterade intressegrupper. Resultatet var inte överraskande. Den ekonomiska eliten och de näringslivsorienterade grupperna har betydande påverkan på amerikansk lagstiftning medan vanliga medborgare och folkligt organiserade intressegrupper har mycket liten eller ingen påverkan alls. Resultaten ger starkt stöd för teorierna att den ekonomiska eliten dominerar d.v.s. besluten går i riktning mot näringslivets önskemål (Biased Pluralism) och inte mot vad medborgarna önskar trots att de representerar majoritetens valda demokrati (Majoritarian Pluralism).
 
Sedan denna undersökning genomförts har nya "lagar" i USA gett företagen och näringslivet nya obegränsade möjligheter att ge kampanjbidrag till politiker. New York Times publicerade 2018 en artikel med titeln: "After Citizens United, a Vicious Cycle of Corruption" och med texten: "In the eight years since it was decided, Citizens United has unleashed a wave of campaign spending that by any reasonable standard is extraordinarily corrupt".
 
I vilken utsträckning måste svenska politiker redovisa kampanjbidrag och är möjligheten till kampanjbidrag begränsade? Enligt kammarkollegiet, som är tillsynsmyndighet: "År 2018 skärptes lagen i syfte att uppfylla kraven i Europarådets rekommendation om ett gemensamt regelverk för att stärka demokratin och motverka korruption vid finansiering av politiska partier och valkampanjer." - "Från och med nu är det dessutom principiellt förbjudet att ta emot anonyma bidrag."
 
Svensk lag definierar bidrag som: "prestationer i form av pengar, varor, tjänster och annat som har tagits emot helt eller delvis utan någon motprestation med undantag för sedvanligt frivilligt arbete och sedvanliga gratistjänster."
 
Epilog
Kan någon ledamot av riksdagen eller myndighetsperson kringgå bestämmelserna? Uppenbarligen! Media har på många olika vis makt att stödja eller motarbeta politiker och myndighetspersoner. En kantring av mediaägandet i en eller annan riktning har stor betydelse för påverkan av både beslut och allmänhetens inställning. Finns det fria ordet d.v.s. fri media i Sverige eller vem äger svensk media? Svensk politik handlar i media nästan enbart om integration och brottslighet - på vems uppdrag? Brottslighet borde ju i första hand vara polisens ansvar? Hur ska politikerna stifta nya lagar som först och främst gör det lättare att hitta gärningsmän istället för längre straff utan brottsling? Och vilka nya lagar ska förhindra allvarlig brottslighet? Man börjar onekligen i fel ände. Precis som i klimatdebatten, naturdebatten och hälsodebatten börjar man i fel ände. Klimatet "räddar" vi genom att inte ändra på det som orsakar problemen d.v.s. förbränning av organiskt material antingen detta är fossilt eller det är det som kallas förnybart och sedan fortsätta som vanligt. Naturen "räddar" vi genom att flytta in djur i bur eller hotell och sedan fortsätta som vanligt. Ohälsa "räddar" vi med mediciner och sedan kör man på som vanligt. Och vad är då detta "som vanligt"? Jo, BIG MONEY och då är vi tillbaka i etablissemanget. Ingen tillåts sakta ner pengakarusellen fast den snurrar fortare och fortare påhejad av media som etablissemangets lakejer. De som vågar kritisera och anses farliga för etablissemanget kallas aktivister och hamnar inte sällan på listan bland terrorister, fascister, rasister och andra extremister med beteckningen vänsterextremister som vill skapa ett stalinistiskt samhälle med KGB och nackskott. Eller är det barn som borde gå i skolan och lära sig veta hut.
 
Men - vem är det då som skickar fram dessa okunniga, faktaresistenta politiker som anser sig veta bättre än en samlad, påläst, vetenskaplig expertpanel? Kan det vara etablissemanget?
 
Fri marknad? Vad är en fri marknad? Fri marknad brukar förknippas med en marknad som fritt hanterar priser genom tillgång och efterfrågan utan statlig inblandning d.v.s. utan myndighetsregler. Men det finns ingen sådan marknad. Begreppet är endast en myt och ett sätt för producenten att styra marknaden fritt från statliga regleringar, d.v.s. fri från den demokratiska majoritetens önskemål om att slippa förödelsen. Laissez-faire är marknadens, d.v.s. näringslivets, dröm om den fria marknaden - "a doctrine opposing governmental interference in economic affairs beyond the minimum necessary for the maintenance of peace and property rights". Myten presenteras som en frihet att välja istället för att staten annars väljer åt dej. Men hur många kan välja hur mycket? Den fria marknaden är för att felcitera Churchill: "aldrig har så få haft så många att tacka för så mycket - pengar".