Är drömmen om lokalt producerade giftfria livsmedel i samspel med ett hållbart utnyttjande av miljön en idag orealistisk tanke?

Corporate Agriculture eller Corporate Farming (Företagslantbruk) är det trista svaret på denna fråga. Corporate Agriculture betyder multinationella företag, dvs världsomspännande koncerner, där man önskar och arbetar för att kontrollera och styra produktion av biobränsle och produktion av livsmedel i hela kedjan från jord till bord. Dessa företag är gigantiska multinationella företag. Ett företag är Cargill, ett privatägt företag med 130,000 anställda i 66 länder, och som 2010 hade en omsättning på runt 800 miljarder kronor. Ett annat företag är Archer Daniels Midland Company, ADM, som 2009 hade en omsättning på runt 500 miljarder kronor. Ett annat är Monsanto Company som började med tillverkning av artificiellt sötningsmedel, sackarin (sålt till Coca Cola) och fortsatte sin bana genom att tillverka avlövningsmedel att användas i Vietnamkriget, tillsammans med DDT och andra miljögifter. Monsanto har 90% av världsmarknadens genetiskt modifierade fröer för utsäde. De flesta fröerna är genteknologiskt snabbmodifierade för att ha motståndskraft mot det egentillverkade ogräsgiftet Roundup. Monsanto har representation i 80 länder. Nestle är ett av de största livsmedelsföretagen i världen med ca. 280,000 anställda i 86 länder världen över. Deras omsättning var 2010 i det närmaste 800 miljarder kronor. Andra jätteföretag är BASF, DuPont, Dow och Syngenta. BASF, DuPont, Dow and Monsanto började som kemiföretag men har nu transformerat om sig via bekämpningsmedelstillverkning och utveckling och försäljning av frö till utsäde. Detta fåtal av gigantiska multinationella företag och några till kommer att kontrollera och styra marknaden för livsmedel och biobränslen - i hela världen. Dessa företag drivs liksom alla stora företag av en enda kraft - maximerad kortsiktig profit till varje pris. Det vi får är matens diktatur i global skala.

Övergången till globalt industrijordbruk sker med hjälp av förföriska slagord om miljöhänsyn, hälsa och glädje. Man har anammat den idé som gjorde Wall-mart till ett av USAs största företag med en omsättning kring 3300 miljarder kronor (men också var med att få nationen på knä) - att sälja mycket och billigt till många. Att sälja billigt kräver låga tillverkningskostnader. För att sänka tillverkningskostnaderna flyttade man ut från USA till låglöneländer. Det var på lång sikt ingen god idé att lägga ut i stort sätt all tillverkning på låglönelandet Kina och sedan köpa, importera, för att sälja billig. Problemet blev att de många som skulle köpa de billiga varorna plötsligt stod utan jobb och utan lön. Huslånen gick inte att betala och resten vet vi. Lönerna och pengarna håvade kineserna in medan amerikanerna blev arbetslösa och fattiga (utom ett fåtal redan rika aktieägare). Samma scenario drabbar givetvis även Europa. Men - företagen inom corporate agriculture har lärt sig av denna läxa. Man har lärt sig att man ska äga alla produktionsmedel för att kunna kontrollera pengaflödet inom företaget och inte sätta sig i beroende av stater. Omtanken om konsumenterna är dock densamma. Man kan alltså skeppa till de konsumenter som för tillfället har pengar att handla för.

Matens globala diktatur

Kampen om människans miljö, mark och mat står mellan dessa företag och konsumenter över hela världen. Och vem är inte konsument?

Företagslantbrukens hantering karaktäriseras främst av:
1. Få grödor och enstaka sorter som ska vara modifierade genom s.k. genetisk ingenjörskonst (givetvis utsäde från företagens egna patenterade fröer).
2. Mycket bekämpningsmedel för att kemiskt rensa ut ogräs, dvs allt växande utom grödan (givetvis bekämpningsmedel från företagens egna produkter kopplade till de egna utsädet).
3. Mycket bekämpningsmedel för att kemiskt rensa ut skadegörare, dvs allt levande som kan äta av grödan eller orsaka sjukdomar på grödan (givetvis bekämpningsmedel från företagens egna produkter).
4. Mycket handelsgödsel (med sammansättningar som på sikt utarmar odlingsmarken).
5. Mycket vatten (från vattentäkter som kontamineras av bekämpningsmedel).
6. Få anställda med mycket stora maskiner som kräver enorma arealer.
7. Spekulation i biobränsle kontra livsmedel för högsta möjliga intäkter.

Marken

Metoderna som företagen använder för att komma åt lantbruksmark varierar från land till land. Det vanligaste sättet är att man ser till så att familjejordbruken skuldsätts så snabbt som möjligt (genom egen försorg eller med hjälp av landets myndigheter). Sedan kan man helt enkelt ta över eller köpa billigt. I vissa länder säljer staten rätt och slätt marken till företagen och sparkar ut familjejordbrukarna. Oftast sker övertagandet av jordbruksmark i olika länder med direkt eller indirekt hjälp av dessa länders styrande. Det är inte svårt att räkna ut hur detta går till. Det är ju en helt absurd tanke att familjelantbruken i tredje världen skulle ha viljan, kunskapen eller medlen att bedriva lobbyverksamhet i konkurrens med de multinationella företagen. Inte ens i lobbyisternas förlovade land USA är detta möjligt. Å andra sidan kan man ju tycka att det är lika absurt att regeringar, tjänstemän och riksdagspolitiker låter sig påverkas av lobbyisternas löfte om ljusa framtidsutsikter. Kanske kan pengar ha en viss betydelse i sammanhanget?

Grödan

Metoden för kontroll och styrning över grödorna och därmed avkastningen är genteknologisk modifiering. Idén är att ett fåtal grödor med en sort av varje ska kunna kopplas till företaget och kunna säljas och odlas över hela världen. Kopplingen till företaget sker genom att sorter patenteras och därmed ägs av företaget. De egenskaper som fröerna modifieras för är inte för att ge högre skördar. Det främsta skälet för ex. Monsanto är att växterna ska ha motståndskraft mot företagets eget bekämpningsmedel mot ogräs, Roundup. Sorterna har den slagkraftiga beteckningen Roundup Ready. Dessa växter är ytterst ogräskänsliga och klarar sig knappast utan hårdhänt ogräsbekämpning. På detta sätt kopplas det ursprungliga kemiföretagets produkt - bekämpningsmedlet - till utsädet. Företaget kan både kontrollera utsädet och ta död på allt som växer med det egna bekämpningsmedlet utan att grödan skadas. Detta sänker jordbruksföretagets kostnader genom att det eliminerar behovet av manuell eller maskinell ogräsbekämpning men det ökar inte skördarna.

Man har även modifierat egenskaper hos fröer så att växten producerar gift som tar död på skadegörare. Givetvis är det en stor fördel att kunna modifiera in så många egenskaper som möjligt som gör att man kan minimera kostnaden för att köra ut och spruta olika typer av bekämpningsmedel på grödorna. Denna typ av modifiering är flera av företagen igång med. Problemet med modifieringarna är dock att ogräs, skadegörande insekter och sjukdomsalstrande mikroorganismer utvecklar motståndskraft mot bekämpningsmedlen. När detta sker är man tillbaka på ruta ett och företagen måste utveckla nya starkare bekämpningsmedel och utveckla nya genmodifieringar av grödorna. På sikt kommer givetvis denna utveckling att gå över styr.

Om inte motståndskraft skulle utvecklas hos organismerna i och på odlingsmarken, vilket det ju gör, skulle man få en helt död mark. Det är inte så att de bekämpningsmedel man använder är särskilt selektiva mot endast vissa skadliga organismer - de slår hänsynslöst mot allt levande. Bekämpningsmedlen är gift enligt definition annars skulle de inte fungera. Detta resulterar i att en okontrollerad mängd organismer stryker med - även sådana som är av fördel för grödorna.

De forskare som utvecklar bekämpningsmedel eller modifierar växter är kemister och biokemister och är inte fysiologiskt kunniga. Detta betyder att de har mycket lite kunskaper om hur växter och djur fungerar. De arbetar "kliniskt" ungefär som läkemedelsindustrin, dvs de konstaterar endast statistiskt hur många av målorganismerna som dör eller överlever. På vetenskapligt språk kallas de metoder som används för "trial and error" - (ungefär "försök och fel"). Man arbetar slummässigt och sorterar ut de försöksväxter som ger de effekter man är ute efter. Man försöker efterhand att renodla försöksleden genom att välja ut de växter som visar önskvärt resultat och sedan fortsätter man försöken med dessa. Att utgå från och studera hur olika åtgärder påverkar biologiska organismers komplexa dynamiska system anser man vara en omöjlighet. Därför görs inte detta och därför är följderna av exempelvis bekämpningsmedel och modifierade egenskaper hos organismer och organismers biologiska omgivning omöjlig att veta. Alla påståenden om ofarlighet är riskabla påståenden.

Forskningen och myndighetsansvaret

Det kanske inte är så märkligt att så lite resurser läggs ner på universitetsforskning för ett hållbart lantbruk. Mycket forskningspengar kontrolleras av de resursstarka företagen i branschen eller intresseorganisationer med sina intressen i det industriella lantbruket. Statsmakten, dvs konsumenterna tillika skattebetalarna, kommer att få betala inte bara för upprensning och reparation av de skador industrilantbruket förorsakat miljön utan även för den forskning som krävs för att miljön ska kunna återställas.

En dryg kostnad som industrilantbruket är befriad från är kostnader för provtagning av livsmedelsprodukter som inte producerats giftfritt. Omfattande provtagning och redovisning över bekämpningsmedelsrester i livsmedel borde vara en självklarhet. Tyvärr genomförs idag endast enstaka stickprov. Detta gäller såväl inhemska som importerade produkter. Suspekta gränsvärden, vars tillförlitlighet inte har vistats i några långsiktiga försök, finns angivna för bekämpningsmedelsrester i livsmedel. I de flesta fall finns inga försök överhuvudtaget genomförda. Det rimliga ur risksynpunkt vore att inga gränsvärden alls borde accepteras. Om inga gränsvärden tilläts skulle förmodligen 100% av livsmedlen från lantbruk där bekämpningsmedel används underkännas.

Eftersom det borde vara ett starkt samhällsansvar att lantbruket bedrivs giftfritt och därmed miljövänligt och hälsoinriktat borde stora forskningsresurser satsas inom detta område, vilket inte görs. Detta räcker dock inte. Forskarna som ska utföra forskningen måste också ha kompetens för att leverera framgångsrika resultat. Nuvarande kompetens inom området är undermålig. Forskarna hämtas från de egna leden vilket innebär att nytänkande och nödvändiga baskunskaper i matematik, fysiologi, kemi och fysik saknas. Nytänkande kräver nödvändiga kunskaper i matematik, fysiologi, kemi och fysik. Forskarna måste kunna använda den matematik, fysiologi, kemi och fysik som krävs för att hantera de komplexa dynamiska processer som biologiska system utgör. Som det är idag är det inte universitetsforskningen som leder utvecklingen. Det är de multinationella företagen inom branschen. Så länge universitetsforskningen är oförmögen att leda någon giftfri och miljövänlig utveckling är det bönderna själva som måste leda denna utvecklingen. Tyvärr med starka krafter emot sig.

Lösningen på hur matens diktatur ska kunna demokratiseras

Finns det någon lösning på problemet Corporate Agriculture? Ja, det gör det. För eller senare kommer företagens lönsamhet att braka ihop och då lämnar man skeppet. Politiker kan skynda på processen genom att lagstadga om att miljön ska skötas, dvs att marken ska skötas med inriktning på långsiktighet, att upprensning ska ske och att miljöskador ska repareras kontinuerligt. Man kan lagstadga om att provtagning måste ske på alla livsmedel producerad med hjälp av kemiska bekämpningsmedel och att inga bekämpningsmedelsrester får förekomma (givetvis förutsätts mycket låga detektionsgränser). Då blir det inte längre lönsamt för företagen att bruka jorden. Tyvärr är detta nog en allför glättad förhoppning. För att stifta sådana lagar krävs mod men också kompetens hos politikerna. Man kan nog lugnt påstå att detta saknas. Kanske kommer folk i olika länder att revoltera, som man alltid gör förr eller senare i diktaturer när tillräckligt många fått nog av elände och korruption. När detta sker måste folk vara beredda på att jorden ska kunna brukas igen för att producera livsmedel. Fram till dess bör så många som möjligt se till att så mycket kunskap som möjligt i att odla och producera livsmedel på ett resurseffektivt sätt bibehålls och utvecklas. Resurseffektivt är att driva familjejordbruk med mindre maskiner, ha tillgång till att odla många olika lokalt anpassade grödor, ha många lokalt anpassade sorter att välja mellan (vilket finns eller har funnits i tusental, men som i snabb takt rensas ut av de multinationella utsädesföretagen för att slippa konkurrens), ha tillgång till närproducerad gödning, arbeta för god markstruktur och framför allt ha nödvändig tillgång på rent vatten.

Fram tills det hållbara jordbruket kan bli verklighet i större skala, måste tillräckligt många prioritera att handla ekologiskt och därmed giftfritt så kunskap och erfarenhet bibehålls. Lyssna inte på industrijordbrukets företrädare om fördelarna med deras livsmedel. Antingen ljuger dom eller pratar dom i nattmössan av ren okunskap. Bekämpningsmedel är inte bra. Det är gift. Vi behöver inte ta risken att våra barn blir förgiftade. Vi behöver inte utsätta oss själva heller för detta. Det finns alternativ. Handla i möjligaste mån ekologiskt. Kräv att ekologiska varor ska finns tillgängliga.