Tar vi död på jordens insekter med
bekämpningsmedel så omöjliggör vi förutsättningarna för växter och djur. En väckarklocka borde ringa hos var och en av oss. Men det verkar inte så. Lite, dvs. tusentals ton
bekämpningsmedel, borde väl inte kunna skada - tänker du. Det skyddar ju vår odling av livsmedel - eller hur? Men
bekämpningsmedel dödar ju faktiskt - det är själva vitsen med
bekämpningsmedel - även om de som tillverkar kemikalierna helst kallar sina produkter växtskyddsmedel. Det skyddar ju våra växter mot elaka bakterier, svampar, insekter och ogräs. Turligt nog är det bara de elaka organismerna som dödas - eller? Hur som helst, lite
bekämpningsmedel i maten kan ju inte vara farligt. Det är ju så lite - säger företrädare för den kemiska industrin. Att vi sedan äter flera gånger om dagen - år ut och år in - kan väl inte betyda att dessa ämnen skador oss - eller?
Tyvärr är det så att vi inte med 100 % säkerhet kommer att få veta om bekämpningsmedelsrester orsakar cancer, hjärtkärlsjukdomar, neurologiska sjukdomar, hjärnskador eller vad det nu kan vara. Dessa sjukdomar byggs upp under lång tid. Dessutom är forskningen oförmögen att koppla de sjukdomar som bara ökar - cancer, neurologiska sjukdomar och hjärtkärlsjukdomar - till utlösande faktorer (det finns för många affärsintressen i vägen).
Vilket förnämligt experiment det skulle vara att låta stora grupper individer äta giftfri mat (dvs. mat fri från ämnen som produceras för att döda organismer). Men istället för att hindra många sjukdomar så utvecklas bättre och bättre mediciner för att bromsa sjukdomar (de botas mycket sällan). Tyvärr är medicinproduktion en synnerligen lukrativ verksamhet och vem kan med hedern i behåll angripa de som säljer läkemedel? Och, vem vågar hindra sjuka från att få medicin? Och vem vågar utmana livsmedelsindustrin som i Sverige redan vunnit i domstol mot COOP:s ekologiska experiment?
Att producera hälsosam mat kräver logiskt sett hälsosam odling. Är då intensivjordbruk hälsosamt? Till att börja med måste intensivjordbruket identifieras. Vad gör intensivjordbruk så högproducerande? Högproducerande grödor är ju en första förutsättning (produceras av en industri som oftast är samma som säljer bekämpningsmedel ex. Monsanto, Syngenta med några till). Det innebär att ett fåtal patentskyddade grödor ersätter
mångfalden av gamla grödor. Det innebär inte att många typer av nya grödor ersätter många av de gamla. Det innebär att många sorter och typer ersätts av ett fåtal typer och fåtal sorter exempelvis vete, ris och majs. I rask takt försvinner många lokala, klimatanpassade sorter och många vad industrin skulle kalla "udda" lågproducerande grödor. Många har odlats väldigt länge - och utan bekämpningsmedel.
Vad som inte försvinner är sockerbetor och sockerrör. Varje år ökar sockerproduktionen i världen. Är socker en hälsosam gröda? Svaret är nej! Raffinerat socker är inget näringsämne. Människor behöver överhuvudtaget inte socker i raffinerad form.
Tvärt om skapar raffinerat socker stora hälsoproblem.
Hälsosam mat till alla kräver nog först och främst att idén om högproducerande odling överges. Tas bekämpningsmedel bort tar man bort den största risken för människors, djurs och växters hälsa. Härifrån kan man starta utvecklingen av ett hälsosamt och hållbart jordbruk. Då krävs det nya (och gamla) kunskaper om grödor, näring (dvs. gödning), vatten, maskiner, jordanvändning, jordbearbetning, skadedjursbegränsning, djurhållning o.s.v. Från hälsosam odling till hälsosam mat krävs också nya (och gamla) idéer. Matens kvalitet och kvantitet är avgörande liksom hur den kommer på "bordet".
De flesta undersökningar som presenteras är övergripande beräkningar som saknar konkreta och fullständiga underlag. Dessutom finns det två avgörande aspekter. Det ena är konsumenten och den andra är producenten. Den ena gruppen består av konsumenter som är fattiga och inte har mycket möjlighet till val och den andra är majoriteten av rika som inte tycks vilja eller kan förstå. Den ena gruppen av producenter är fattiga som inte har mycket möjlighet till val av odlingsmetoder och den andra är majoriteten av rika som av ekonomiska skäl inte tycks vilja, kan eller vågar ändra sina odlingsmetoder. Men alla är med och betalar priset för maten. Ett högt pris med många kostnadsposter!