Nära 75% av den totala antibiotikaanvändningen i världen beräknas gå till djurhållning för köttproduktion. Det är så här intensivlantbruket fungerar och effekterna blir förödande om inte denna antibiotikaanvändning stoppas. Följderna ser vi redan som antibiotikaresistenta bakterier och dessa sprids snabbt över världen. Om dessa bakterier får fäste blir medicinsk antibiotikaanvändning verkningslös och behandling av vanliga bakterieinfektioner blir ytterst problematisk. Förutom infektionssjukdomar från vanliga smittvägar kan många operativa ingrepp, som höftledsoperationer, bli mycket farliga.
 
I Indien, ett land med 1,3 miljarder människor, används hundratals ton av Kolistin - till kycklinguppfödning! För den som inte vet vad Kolistin är, är det dags att vakna. Kolistin är den antibiotika som kan rädda liv när andra antibiotikalösningar är uttömda. Det ska användas vid extremt allvarliga sjukdomssituationer. Inom EU är det dock fortfarande inte förbjudet att användas till djur och det används flitigt. Det enda man (European Medicines Agency) har gjort är en rekommendation att användningen ska reduceras med 65%. Men vi lever i en global värld, så Indien kan både använda enorma mängder Kolistin till kycklinguppfödning och dessutom exportera Kolistin till flera mindre nogräknade länder. Men varför använder man Kolistin? Jo, det är billigare än hygien och det ger snabbare tillväxt hos kycklingarna. Det blir billigt kött och billig mat vill vi ha. Ja, du läste rätt - vi. I en global värld sprids motståndskraftiga bakterier lätt genom mat, människor, utsläpp i vattendrag, insekter, fåglar etc. Vad värre är - det är en gen som gör bakterierna motståndskraftiga mot Kolistin. Denna gen finns inte bara i en typ av bakterie - den kan överföras till många olika typer av bakterier, vilket ger ännu värre möjligheter till spridning. Och, sprids gör den redan.
 
USA är ett av de länder som använder stora mängder antibiotika i djuruppfödning. Vad händer när Storbritannien går ur EU och ska teckna separat handelsavtal med USA? Hur nära kommer EU att släppa import från Storbritannien?
 
Varför är det så här? Var finns sunt förnuft? Tyvärr är det kombinationen av producentens jakt på större vinst och konsumentens jakt på billigare mat som driver fram ohållbara produktionslösningar. Osund livsmedelsproduktion är ett globalt problem. Att hålla nere produktionskostnader till varje pris är det som möjliggör maximal vinst. Att hålla nere produktionskostnaderna inkluderar att komma undan kostnader genom att exempelvis betala så låga löner som möjligt, betala så lite skatt som möjligt, rena avlopp så lite som möjligt, betala så lite som möjligt för råvaror, befrämja tillväxt med pesticider och tillväxtmedel, frakta så billigt som möjligt, förneka hälsoeffekter, förneka miljöeffekter etc. etc. Och det egendomliga är att vi konsumenter gärna spelar med. Det blir ju billigast så - i affären.
 
För att förstå externalitet, ta exemplet rökare. Rökare kan inte förstå varför man ska förbjuda rökning på uteserveringar. Rökare kan uppenbarligen inte förstå att de orsakar sig själva och andra lidande och allvarliga sjukdomar. Rökare kan inte förstå att andra också får betala deras sjukvård med sina surt förvärvade skattepengar - helt i onödan. Hur mycket kostar sjukvården orsakad av rökning? Det råder ingen tvekan om att rökning drabbar hälsan. Varför ska jag betala för andras uppenbara dumhet. Och varför tvingas inte cigarettföretagen betala sin del av kostnaderna? Jo, det skulle synas på priset och då skulle ingen köpa cigaretter. Detta kallas och är externalitet, som sällan ekonomer konkretiserar och framförallt inte näringslivet. Det finns många exempel när priset på en vara sällan innehåller hela kostnaden.
 
Om man tänker i termer av externaliteter kan varje vara få ett helt annat värde än det man ser. Men vem ska betala? Allmänintresse heter det när polisen, för stora kostnader, bevakar idrottsevenemang. Alla måste betala hela biljettkostnaden som inte bara är själva åskådarplatsen. Vad har då varje vara för egentlig kostnad och vem betalar? När man förstår hur mycket man måste betala för varor, som man varken är intresserad av eller vill ha, kanske man kan se på billiga varor (kostnad man själv betalar) och samhällsintresse (kostnad  som betalas med dina och mina skattepengar - förr eller senare) med andra ögon.