De franska forskarnas undersökning har redan vållat en het debatt inom den akademiska världen. En tysk professor inom växtbioteknologi, Ralf Reski, har högljutt protesterat mot undersökningen. (Man får hoppas att han inte har färgats av det faktum att han arbetat för BASF från vilka han fått rikliga forskningsanslag). Att miljöorganisationer, till följd av undersökningen, begär ändringar av hur bekämpningsmedel regleras, blev för mycket för denne tyske professor. Med omedelbar verkan sa han upp sig som editor för den tidskrift som accepterat publikation av undersökningen. Han ville inte bli förknippad med en tidskrift som lät sig bli forum för den sorts agitation som de franska forskarna representerade - enligt Reski. Professor Reski representerar helt klart den akademiska censur som hindrar både "olämpliga" resultat att bli publicerade och bedömda, men dessutom förhindrar forsknings- och utvecklingsbefrämjande paradigmskiften att ske. S.k. etablerade forskare har en tendens att konservera egna slutsatser genom att förhindra motstridiga resultat som kan hota egna tillkortakommanden.

Så därför finns det givetvis även andra prominenta forskare som har protesterat mot forskningsresultaten och forskningsmetoderna. Märkliga uttalanden får stå för dessa forskare. Exempelvis att allt är giftigt i för höga doser och att även citronsaft och grapefruktextrakt är giftigt. Om nu den aktiva substansen glyfosat blir ännu giftigare i citronsaft eller grapefruktextrakt, vilket förmodligen inte Monsanto använder, så är detta värdefull information. Det är nog så att fullödig information även borde betjäna prominenta forskare. Trots allt fick upptäckaren av DDT nobelpris. Men det hjälpte inte. DDT har visat sig vara så giftigt att de har förbjudits i de flesta länder.

Frågan är - vem äger och vem bestämmer den vetenskapliga utvecklingen? Ett antal självutnämnda forskningsorakel?

Vad är fakta om bekämpningsmedel?
Jo, faktum är att det råder fullständig oklarhet om (1) vad för några ämnen bekämpningsmedlen innehåller förutom den aktiva substansen och (2) hur giftiga blandningarna av ingredienser tillsammans med den aktiva substansen är. Det är också ett faktum att förutom den aktiva substansen finns ämnen som ska underlätta upptagningen av den aktiva substansen. Det finns också ämnen som ska stabilisera den aktiva substansen så att den inte bryts ner för snabbt. Vad mer som finns tillåts vara en företagshemlighet. Det är bara den aktiva substansen som testas med mer eller mindre tillfredsställande metoder. Övriga ämnen beskrivs av tillverkarna som "inerta" och ofarliga. Något sådant som inerta ämnen i dessa blandningar finns inte. Om de är ofarliga får vi inte veta innan godkännande krävs. Men man kan ju gissa. Det är ju inte precis tillverkarna av bekämpningsmedel som larmar när de aktiva substanserna visar sig vara betydligt farligare än utlovat av - tillverkarna.

Det kanske inte är särskilt förvånande att herbiciden Roundup, tillverkat av Monsanto, visade sig vara betydligt giftigare än enbart den aktiva substansen glyfosat. Denna substans har kopplats till kroniska effekter som fosterskador, hormonrubbningar, njurskador och cancer.

Problemet, som de franska forskarna tar upp, är att myndigheternas villkor för att ange gränser för Acceptabelt Dagligt Intag (Acceptable Daily Intake, ADI) endast baserar sig på giftigheten hos den aktiva substansen. Man tar inte överhuvudtaget hänsyn till den blandning av kemikalier som den kommersiella produkten består av.

Trots allt är den verkliga giftigheten inte studerad eller angiven. Professor Seralini, som ansvarat för den franska undersökningen anser, på goda grunder, att hälsomyndigheternas vetenskapliga experter har ett ansvar för att ändra det regelverket så att bekämpningsmedel bedöms mer realistiskt. Att sticka huvudet i sanden är bästa sättet att förneka kunskap och i värsta fall äventyra människors liv och hälsa.

Många forskare konstaterar dock, i motsats till bl.a. Reski, att det är helt försvarbart att undersöka hur giftig blandningen av ämnen med den aktiva substansen är. Seriösa forskare konstaterar också att detta område utgör en kunskapslucka och att man tar Seralinis undersökning på största allvar. Man får hoppas att motståndarna till denna kunskap inte har för nära kontakter med tillverkare av bekämpningsmedel.

information:
- nerladdning av publikationen
- info 1 om debatten
- info 2 om debatten