Energieffektivisering
Ebba Busch du kanske ska börja med det som Regeringskansliet skriver om målet för energipolitiken:
”Sverige ska år 2030 ha 50 procent effektivare energianvändning jämfört med 2005”. EU har i lagstiftning ställt krav på att medlemsländernas energipolitiska styrmedel ska bidra till att minska energianvändningen med 50 % genom effektivisering. Energimyndigheten anser inte att regeringen kommer att lyckas med detta mål där potentialen beräknas till 20 till 25 TWh.
 
Havsbaserad vindkraft
Ebba Busch säger att det brukar vara vindstilla till havs. Men realiteten är att det alltid blåser någonstans till havs vid någon tidpunkt. Det är mycket sällan vindstilla på ett ställe i längre perioder och den snabbaste vägen att bygga ut Sveriges elproduktion är via havsbaserad vindkraft.
 
Ebba Busch, tillsammans med övriga ansvariga i regeringen, har ändå sagt nej till 13 vindkraftsparker. Förklaringen är att den svenska försvarsmakten haft invändningar trots att i andra Natoländer har vindkraftbolagen löst dessa tekniska invändningar. Hur är det egentligen ställt med det tekniska kunnandet i Sverige? Vi kan ju alltid, om det brister, köpa in kompetens och göra som exempelvis i Polen, där samma problem redan är lösta.
 
Tillsammans hade de 16 projekt för havsbaserade vindkraft, varav alltså 13 avslagits, som legat på regeringens bord beräknats producera 140 TWh el (med en effekt på ca 30 GW och ca 50 % kapacitetsutnyttjande jämfört med 1.5 GW för ett kärnkraftverk, som vid 80 % kapacitetsutnyttjande skulle ge ca 13 TWh). I år, 2024, enligt preliminära siffror kommer Sveriges sammanlagda elförbrukning att landa på ca 140 TWh.
 
Regeringen har dock lagt också andra hinder i vägen för havsbaserad vindkraft. Regeringen har beslutat att de som bygger vindkraft till havs, där det alltid blåser någonstans, ska stå för alla kostnader d.v.s. även kabelanslutningar till det landbaserade stamnätet.
 
Överföringskapaciteten för el d.v.s. kraftnätet
Nu är det så att det landsomfattande stamnätet, som sköts av Svenska Kraftnät, är totalt omodernt och i ett absolut nödvändigt och stort behov av uppgradering. Ett effektivt kraftnät måste kunna hantera ett helt nytt elproduktionssystem men det nuvarande kan inte ens hantera det gamla optimalt. Till ett modernt kraftnät borde även finnas ett omfattande stamnät för havsbaserad vindkraft. Nu tycks dock regeringen ha löst problemet med kraftnät till havsbaserad vindkraft genom att stoppa utbyggnad av havsbaserade vindkraftparker.
 
Ett annat problem med stamnätet är, att innan kraften d.v.s. elen kommer fram till konsumenten, ska det passera regionnätet, som exempelvis ägs av tyska Eon, vars ägare ska tjäna på sin verksamhet. Det ska även passera ett lokalt kraftnät fram till kunden. De olika lokala kraftnäten ägs av en uppsjö av bolag, som alla vill tjäna pengar. De tekniska svårigheterna att modernisera kraftöverföring optimalt i denna röra är uppenbara. Moderniseringen går inte fortare av att de pengar, som Svenska Kraftnät skulle använt till att modernisera stamnätet och elöverföringarna i landet, har av Ebba Busch delats ut i elstöd och därmed dränerat Svenska Kraftnäts kassa (som du faktiskt har varit med att betala i flera år via din elräkning).
 
Som konsument uppmanas du hitta det bästa avtal för din el. Men det gäller inte kraftnätet från produktion till din bostad - där råder monopol med flera led, som vill tjäna pengar att dela ut till sina ägare - dina pengar. Här råder ingen valfrihet. Du är helt i händerna på (1) nätägaren till ditt lokala kraftnät, (2) nätägaren till ditt regionnät och (3) ägaren, d.v.s. staten, till ditt stamnät. Ditt stamnät är den del av nätet som bestämmer vilket s.k. elområde du tillhör. Tillhör du elområde 4 vet du att detta ger dig den absolut dyraste elen jämfört med andra delar av landet Sverige som vi alla bor i. Du tänker kanske då att jag kan väl enkelt byta till en elhandlare i elområde 1, så får jag mycket billigare el. Tyvärr - du är helt i händerna på stamnätsägaren Staten.
 
Elområden
Men vem införde Elområden och varför? Var det också ”sossarnas” fel, Ebba Busch? Nej, regeringen Rheinfeldt gav Svenska Kraftnät i uppdrag att dela in Sverige i elområden efter anmälan av Svenska Kraftnät till EU-kommission av Dansk Energi. EU-kommissionen krävde under våren 2010 att Svenska kraftnät måste hantera överföringsbegränsningar i det svenska stamnätet för att inte diskriminera användare i andra delar av Europa. Det resulterade i att Svenska kraftnät den 1 november 2011 delade in Sverige i fyra elområden. (En mycket fiktiv och egendomlig indelning). Skillnaderna i pris för elkunderna mellan norra och södra Sverige skulle utjämnas i takt med att Svenska kraftnät förstärkte stamnätet. Det pågår dock inga projekt som syftar till att öka överföringskapaciteten i tidigare påhittade svaga punkter mellan de olika elområdena. Av någon konstig anledning konstruerades gränsen mellan elområde 3 och 4 så att kärnkraftverken i Ringhals i Halland, och Oskarshamn i Småland, hamnade i område 3 trots att några begränsningar i elöverföring knappast kunde visas. Mikael Odenberg (M) var generaldirektör för Svenska Kraftnät när elområdena spikades. Han tyckte det var bra att Sverige kunde tjäna pengar på att sälja till exempelvis Tyskland. Att medborgarna i elområde 4 fick betala ett högt pris för denna konstruktion var inget som bekymrade Odenberg eller regeringen. Påpekas bör att Tyskland inte är indelat i några elområden. Varför? Den 12:e december när elpriset i elområde 4 rusade såldes el till västra Europa (Österrike, Frankrike, Tyskland, Belgien, Nederländerna, Polen och Danmark som alla hade samma elpris) för lägre högstapris än vad elområde 4 fick betala som högsta pris (?). Kan detta möjligtvis vara hål i huvudet, Ebba Busch?
 
Revision av prismodellen inom EU
Nu görs en revision av EU:s gemensamma regelverk för den inre elmarknaden. Svenska Kraftnät säger att: Vårt mål är en korrekt prissättning för våra kunder oavsett var i nätet de är belägna och förutsättningar för att hantera strukturella flaskhalsar i transmissionsnätet på ett effektivt sätt. 13 år har gått sedan nuvarande indelning visat på stora orättvisor i prissättning och på Svenska Kraftnäts oförmåga att ansvara för ett modernt överföringsnät av el. Hur många år till kommer det att ta för att målet kan uppnås?  Vad gör regeringen förutom att dribbla med elproduktionen? Vad görs för att lösa problemen med de regionala och lokala kraftnäten? Detta kan inte Ebba Busch svara på, fast denna fråga egentligen borde komma före alla andra problem med elproduktion och elkonsumtion. Var finns planen för att komma tillrätta med överföringsproblem och för att modernisera kraftnätet med produktion och konsumtion, Ebba Busch?
 
Vattenkraften
Vattenkraften står idag för ca 40 % av elproduktionen om ca 65 TWh och har haft samma kapacitet sedan minst 40 år tillbaka. Många generatorer och turbiner är gamla och omoderna medan tekniken har utvecklats. Idag skulle relativt snabbt och relativt billigt de gamla generatorerna och turbinerna kunna bytas ut mot nya, som kan öka kapaciteten med ca 4 GW.
 
Ny kärnkraft
Istället för att satsa på det snabbaste sättet att få igång elproduktionslösningar har nu regeringen beslutat satsa på kärnkraft. En utredning har kommit fram till att vi, svenska folket, måste satsa mellan 300 - 600 miljarder för att stödja eventuella byggintressenter. Dessutom måste staten d.v.s. vi igen, vara beredda på att betala ett lägstapris i 40 år för att, som man tror, någon ska vara intresserad av att bygga och framförallt gå med vinst på att driva ett kärnkraftverk.
 
Ebba Busch säger att förfrågan om att bygga kärnkraftverk ska gå ut till kärnkraftbolag och att avtal ska skrivas före mandatperiodens utgång. Vilka intressenter finns då? Till att börja med måste givetvis ryska och kinesiska byggare uteslutas. Sedan återstår faktiskt bara en intressent med erfarenhet av kärnkraftsbyggen - EDF electricité de France. EDF är ett av världens största energibolag med intressen över hela världen. EDF har en mycket intressant historia. Det startades av franska staten efter andra världskriget. Därefter har det privatiserats men hamnat i stora ekonomiska trångmål och slutligen åternationaliserats av franska staten till 100 %. EDF är idag ett bolag med våldsamma skulder i åtskilliga hundramiljardsklasser. EDF har varit inblandade i de senaste Europeiska kärnkraftsbyggen i Finland, Frankrike (så klart) och Storbritannien. Dessa kärnkraftverk har fördyrats med åtskilliga miljarder och försenats med 10-tals år. Hinkley Point C i Storbritannien, en dubbelreaktor, skulle ha kostat 253 miljarder kronor och vara färdigt 2025. Idag efter diverse fördröjningar är priset beräknat till ca 670 miljarder och tiden för färdigställande satt till någon gång mellan 2029-2031. Flamanville 3 i Frankrike skulle varit färdigt 2012 och producera 13 TWh per år. Nu 12 år senare, 2024, har vid varje testkörning kärnkraftverket automatstoppats. Priset idag ligger kring 220 miljarder, men var det hamnar vet ingen. Anläggningen producerade i oktober i år, 2024, 9 % av sin kapacitet. Merparten av kapaciteten återstår att få igång, men när?
 
Hur lång tid tar alltså egentligen bygget av ett kärnkraftverk? Flamanville 3 har tagit 20 år så långt men är inte klart för att köras för full kapacitet. Hinkley Point C fick licens för att byggas 2012. Start av verket är beräknad till någon gång 2029 - 2031 d.v.s. får förmodas bli om ca 20 år. Om 20 år från idag skriver vi år 2045. Den sammanlagda kostnaden, så långt, som tre reaktorer har kostat blir alltså beräknad till minst 890 miljarder i kronor räknat.
 
Regeringen planerar att i första skedet bygga 4 kärnkraftverk. Ännu finns inga platser för dessa planerade så med den erfarenhet som finns från den enda byggare med erfarenhet, EDF, är alltså att någon gång kring 2045 kanske ett kärnkraftverk kan stå färdigt. Det enda sättet att snabba på en process har visat sig vara att tulla på säkerhetskraven. Till driften av ett kärnkraftverk kommer sedan ytterligare moment som måste fungera på ett säkert sätt. Uranbränsle ska brytas, anrikas, tillverkas och levereras. Få länder i världen bryter uran, varav Kazakstan, Australien och Kanada är de största med våldsamma miljöproblem. (Ska regeringen ge tillstånd för brytning i Billingen - igen?). Kärnbränsle byts ut efter 3 år i en tryckvattenreaktor. Det utbrända kärnbränslet ska först avsvalnas i bassäng i ett år på kraftverket, sedan kylas i mellanlager i behållare i ca 40 år innan det slutförvaras. Mellanlagret fylls på efterhand. Först hade man för det svenska mellanlagret tillstånd för 8000 ton men behövde utöka till 11000 ton. Att bygga ut skulle ta för lång tid. Alltså fick man tillstånd att packa ihop behållare med använt kärnbränsle. Man kallar det träffande nog för kompaktering. Säkert? Men att öka kapaciteten för alla lagringsstegen kostar mycket stora pengar.
 
Ebba Busch återkommer gärna till det hon tror är ett faktum. Att ”sossarna” stoppade flera kärnkraftverk i Sverige. Barsebäck två reaktorer las ner 1999 och 2005. 2003 stoppades den kvarvarande reaktorn till följd av stora säkerhetsbrister. 2004 var reaktorn bara i drift 4 månader under hela året d.v.s. ca 30 % av sin kapacitet. Ansvariga för driften var under uppsikt av SKI (Statens kärnkraftinspektion) eftersom man inte visste hur hanteringen av säkerhetsfrågor och oförutsedda händelser sköttes. SKI, anmälde t.o.m. kärnkraftverket i Barsebäck till åklagare för bristande säkerhetsrutiner och brister i konstruktionsgranskningen vid reaktor 2. Är det någon medborgare som vill att säkerhetsfrågor och oförutsedda händelser inte kan hanteras vid ett kärnkraftverk? Barsebäcks två reaktorer var vid nedläggningen ”bara” 24 respektive 28 år och omfattades inte av nuvarande betydligt strängare säkerhetskrav, men krävde enorma renoveringskostnader. Och, är det någon medborgare som vill att det tullas på säkerhetskraven för kärnkraftverk?
 
Pålitlig kärnkraft
Dygnet runt, året om, levererar Ringhals reaktorer el ut på det svenska kraftnätet, skriver Vattenfall. Nu är det givetvis inte sant. Avstängningar sker för revisioner. Avstängningar sker vid oförutsedda missöden. Avstängningar sker för utbyte av utrustning och delar. Avstängningar sker vid byte av kärnbränsle.
 
Framtida priser på el från kärnkraft
Finns det något att lära sig av de senaste projekten Hinkley Point C och Flamanville 3? Ja, att det finns flera sätt att räkna för att få fram priset per kWh, som kunden kommer att få betala. Modell 1 förutsätter 90 % klanderfri drift i 20 år. Detta skulle betyda 3,30 kronor per kWh. Modell 2 förutsätter 40 år klanderfri drift, som skulle betyda 3,00 kronor per kWh. Nu påstår man att nya kärnkraftverk ska gå i 60 eller t.o.m. 80 år utan dyrare reparations- eller servicekostnader, vilket inte är särskilt troligt med tanke på omfattande erfarenheter. Troligtvis använder man 60 - 80 år för att ge intryck av ett lägre kWh-pris, men så mycket under 3 kronor kan det knappast bli. En annan modell är att beställaren skulle starkt subventionera byggen med lån till ytterligt låg ränta på skulderna. Då skulle priset kunna hamna på 2,20 kronor, men byggherren är ju vi skattebetalare. Vi kommer att få betala hela kalaset. Ett ytterst riskfyllt kalas - bara ekonomiskt.
 
FOAK
En annan lärdom är det som kallas FOAK - ”first of a kind”. Detta betyder att ett andra, tredje och fjärde bygge skulle bli billigare än det första förutsatt att dessa inte byggs samtidigt utan ett efter ett, vilket betyder i bästa fall 15 år för det första, 10 år för nästa, ner till 6 års möjlig teoretisk byggtid. Detta skulle i bästa fall betyda att 4 kärnkraftverk vore färdigställda år 2062 med endast ca 5.5 GW effekt.
 
En tredje lärdom från många projekt är att ett löst sammansatt konsortium av intressenter, som inte byggt några kärnkraftverk av de nya typerna, kommer att misslyckas - med budget och tidsplan. Det är en stor mängd entreprenörer och underentreprenörer som måste ingå i ett så komplicerat bygge som ett kärnkraftverk.
 
Hål i huvudet?
Frågan är om inte satsning på kärnkraft är hål i huvudet med tanke på alla ekonomiska risker som kommer att kunna drabba kunderna? Detta, ett av Sveriges mest riskfyllda och mest subventionerade projekt, är ett våldsamt och hela onödigt risktagande med skattebetalarnas pengar. Det finns, som redovisas här, många billigare och snabbare sätt att möta framtidens elbehov. Frågan är också, hur kommer framtidens elbehov att verkligen se ut? Tekniken och effektiviseringen av elbehovet kommer att utvecklas. Det råder nog ingen tvekan om detta.
 
Ebba Busch rekommenderas att använda sig av Riksdagens Utredningstjänst. Där finns ett närmare 30-tal tjänstemän som kan ta reda på och hjälpa Ebba Busch med faktaunderlag. Och skulle inte dessa fakta passa den politiska agendan så finns trösten att det alltid går att dölja sanningen genom att sekretessbelägga underlaget.