 Varför skulle jag välja bort el från kärnkraft?
Nyare kärnkraftsbyggen har kantats av fiaskon. De har blivit tiotals år försenade. De har blivit miljardtals kronor dyrare. Glädjekalkyler har kommit på skam. I USA har de våldsamma kostnaderna inneburit att nya kärnkraftverk fått stoppas innan de ens färdigställts och de som färdigställts har inneburit en extra ”byggavgift” för konsumenterna under oöverskådlig tid förutom höga elpriser. Samma visa med stora förseningar och fördyringar i 100-miljardklassen har drabbat nybyggen av kärnkraftverk i Europa.
Finska reaktorn Olkiluoto 3 blev över 20 år försenad (beslut i finska regeringen 2002 med byggstart 2005) medan projektet Olkiluoto 4 har lagts ner. Förseningar och våldsamma kostnadsökningar var orsaken (lite över 30 miljarder skr blev betydligt över 100 miljarder). De enorma kostnader som redovisas är dock inte de sanna kostnaderna. De byggbolag, som i olika omgångar deltagit i uppförandet har fått ta de största smällarna, vilket gör att intresserade leverantörer av nya kärnkraftverk krymper allt mer. Fiaskona omfattar förutom de finska kärnkraftverken även det franska Flamanville 3 (ca 130 miljarder skr) och Storbritanniens Hinkley Point C (ca 400 miljarder skr) för att inte tala om Sizewell C, som lagts på is. Allt p.g.a. enorma kostnader och förseningar. Dessa pengar, som innefattar skattepengar av enorma mått, hade kunnat användas betydligt bättre - både till energieffektivisering och till teknikutveckling. En gemensam nämnare för förseningar och fördyrade kostnader är först och främst den franska kärnkraftskoncernen Areva, som efter att kommit på obestånd övertogs av franska staten till 100 % och nu heter EDF (Électricité de France S.A).
Fortfarande sprids glädjekalkyler om elpriset från nya kärnkraftverk. I dessa priser ingår bl.a. hemliga produktionskostnader, statliga subventioner och extremt lång ”beräknad” livslängd utan hänsyn till oförutsägbara reparations- och underhållskostnader. Vi vet att det dessutom medför stora kostnader för kärnkraftverk att minska eller stoppa produktionen när andra energikällor som vind, vatten och sol producerar tillräckligt med mycket billigare el. Spridningen från branschens intressenter av glädjekalkyler är till för att vilseleda allmänheten om vad kärnkraft egentligen kostar och därmed elpriset (eller rättare sagt det pris som subventioner, skatter och direkta avgifter för med sig för produktion av el från kärnkraft).
Ett annat sätt för förespråkare att vilseleda är all spridning om hur SMR, små modulära reaktorer, ska frälsa energimarknaden. Sanningen är den att det inte finns några SMR ens på prototypstadiet. Alla projekt i exempelvis USA, som varit understödda av medborgarnas skattepengar, har misslyckats. Det finns inte ens några fungerande testobjekt och alla realistiska kalkyler visar på orimliga kostnader för konsumenterna. Det finns alltså inga fungerande små, modulära reaktorer och det finns ingen lönsamhet. I stort sätt alla projekt som drivits i USA har lagts ner. Det finns inga finansiärer. Allt annat som sägs är ren lögn, liksom glädjekalkylerna för elpris från ”stora” kärnkraftverk.
Så en fråga som givetvis kommer upp är konsumentens valfrihet. Vi kan idag välja grön el från våra elleverantörer, alltså borde vi kunna fortsätta med detta, om nu några politiker skulle får för sig att det ska byggas kärnkraftverk.
Det är en intressant tanke om nu ett stort antal konsumenter skulle välja bort el från kärnkraftverk. Det finns flera skäl att välja bort denna el. Ett är de företag som vill ha en helt grön profil av kommersiella skäl. Ett annat är de företag som inte kan eller vill betala överpris för el. Det finns också rent principiella skäl med tanke på kärnkraftens osäkerhet. Det finns anledningar till stora risker som exempelvis kärnkraftverken i Ukraina visat på. Det finns även privata konsumenter som skulle välja bort kärnkraften för att den är för dyr. Finns det andra skäl? Ja, det finns miljömässiga skäl - var och hur ska uran-235, som behövs för kärnbränslet, brytas och vad innebär detta?
Om ett stort antal konsumenter väljer bort el från kärnkraft ska då de som återstår betala kalaset? Man kan förmoda att det är få som skulle vilja betala det betydligt högre priset för el från kärnkraft, som ett sådant val skulle innebära. Skulle det vara företag? Skulle det vara privatpersoner?
De politiker, som trots alla kända negativa erfarenheter och fiaskon av att bygga nya kärnkraftverk, skulle drista sig till att satsa våra skattepengar på ny kärnkraft, kommer att få en hård dom i historieböckerna. De stora belopp som krävs för att bygga kärnkraft skulle istället kunna satsas på givna vinnare som exempelvis upprustning av vägar och järnvägar, bättre skola, bättre vård etc.
Låt er inte luras av glädjekalkyler. Det kommer att vara en stor prisskillnad mellan kärnkraft och grön energi från vindkraft, vattenkraft och solkraft.
Och tänk på vilka leverantörer som skulle vara intresserade av att bygga kärnkraftverk. Tänk på den gamle kärnkraftsbyggaren Westinghouse, som kom på obestånd vilket resulterade i att företaget gick i konkurs 2017, då tillhörande Toshiba Westinghouse. Obeståndet skrivs kostnader och förseningar av kärnkraftverket Vogtlebygget i USA. Det kanadensiska gruvbolaget Cameco (störst i världen på uranbrytning) köpte av en händelse 49 % 2023 av aktierna i Westinghouse för en spottstyver (80 miljarder). Cameco äger urangruvor i Kanada men också i Kazakstan (världens största leverantör av uran-235). Cameco har diverse dotterföretag i Schweiz och Barbados (man kan undra varför). Eftersom världsmarknaden på uran-235 styrs prismässigt från Kazakstan, som står för den största produktionen i världen, har Cameco köpt gruvor i Kazakstan för att inte hamna i leveransskugga. Detta har även franska uranbrytningsföretaget Orano (ägt till ca 85 % av franska staten) gjort förutom att ha monopol på uranbrytning i Niger. Redan nu stiger priset på kärnbränsle både till följd av de vanliga marknadskrafterna men också p.g.a. bristen på koncentrerad svavelsyra på världsmarknaden. Svavelsyran som används vid lakning av uran. Detta har minskat världsproduktionen av kärnbränsle. Kärnbränsle är redan nu en bristvara och ingen kan säja vad priset blir i framtiden. Ska vi då börja bryta uran i Sverige - Billingen kanske?
Nu när amerikanska tillverkare av kärnkraftverk är ute ur bilden återstår egentligen bara en leverantör och det råkar vara EDF, Électricité de France, helägt av franska staten efter diverse konkurser. Skulden i företaget lär vara totalt ca 650 miljarder svenska kronor. Detta efter alla fiaskoaffärer i Finland, Storbritannien och Frankrike.
Så, bevare svenska skattebetalare när svenska politiker tror de kan köpa SMR, som inte finns, och köpa minst 9 stora kärnkraftverk av franska statliga EDF, som står för fiaskon i hundramiljardklassen. Bakom kärnkraftverken sitter franska statens gruvbolag Orano och väntar på att sälja kärnbränsle - dyrt, mycket dyrt.
Ett litet urval länkar som bör läsas noggrant och kollas upp mot verkligheten:
/Olof Hellgren och Hans Larsson
(inlagt 2024-03-22) |