Det finns ett facit för vad "detta och detta och detta" är och kan åstadkomma. Det konventionella och resurskrävande lantbrukets "detta och detta och detta" har inte visat någon tendens till att lösa problemen med världens matförsörjning. Antal undernärda människor har ökat under de senaste åren - till över 1 miljard. Effektivare lantbruk d.v.s. konventionellt lantbruk löser inte världens matproblem av två enkla anledningar. De konventionella lantbruken är mycket dyra att driva - de kräver mycket hög mekanisering, mycket stora arealer, mycket bevattning, mycket handelsgödsel, mycket bekämpningsmedel och högproducerande, högförädlade grödor inte sällan GM-grödor från Monsanto. Därför blir givetvis det som produceras dyrt. Skördarna består dessutom mest av bomull, biobränsle och foder d.v.s. mycket lite livsmedel. Marknaden för dessa produkter är inte den fattiga, lokala befolkningens marknad utan den rika industrialiserade befolkningens marknad - de som har råd att betala för varorna.
 
Det finns ett annat facit för "detta och detta och detta". Den fattiga, lokala marknaden, d.v.s. de som är undernärda och de som utgör majoriteten av jordens befolkning, har ett primärt problem - pengar. Då fungerar inte den dyra driften med hög mekanisering, stora arealer, mycket bevattning, handelsgödsel, bekämpningsmedel, högförädlat utsäde och en global marknadsekonomisk konkurrens. Det som fungerar är produktion av prisanpassad mat för en fungerande lokal marknad. Då är det låga produktionskostnader som krävs. Det största produktionshindret för denna typ av marknad, förutom tilldelningen av mark, är vatten. Med exempelvis agroekologisk odling behövs inte inköp av avancerad maskinpark, bekämpningsmedel, handelsgödsel eller dyrt utsäde.
 
Hur ska de marknadsekonomiska förutsättningarna kunna ändras och hur ska den lokala odlingen med ett minimum av resurser komma till stånd?
 
Den globala marknadsekonomiska utvecklingen ökar klyftorna i världen. 2020 förväntas 1% av världens rikaste äga 54% av världen tillgångar medan därmed 99% äger 46%. Omräknat till de 20% rikaste i världen ser det ännu värre ut. Dessa, d.v.s. vi, äger 94.5% av världens tillgångar vilket ger 80% av världens resterande befolkning kvar med endast 5.5%.
 
Hur ska detta kunna vändas? I USA beräknas privata företag använda 27,5 miljarder kronor (2013) till lobbister som ska påverka politiker så att företagens vinster kan ökas ytterligare. I EU beräknas enbart den finansiella sektorn använda 1,3 miljarder och läkemedelsindustrin 400 miljoner till lobbying. Den finansiella sektorns miljardärer i EU har ökat sina förmögenheter från ca. 290 miljarder till svindlande 1 100 miljarder på ett år från 2013 till 2014. I USA registrerades 11 000 lobbyärenden 2013 och de flesta gällde nerdragningar i den federala budgeten och sänkta skatter för företagen. Den nuvarande maktfördelningen har inga avsikter för att ändra fördelningen av världens tillgångar, vilket är en förutsättning för att kunna försörja jordens befolkning. Inga resurskrävande jordbruksmetoder behövs. Det som behövs är fördelning av mark och vatten samt en fungerande lokal marknad för det som produceras lokalt. Bekymret är att den industrialiserade världens lagar och förordningar styrs av och styr över pengar till ett i högsta grad fåtal ägare av världens tillgångar.
 
Politikerna har ansvaret men inte makten. Argumenten för att utveckla det konventionella lantbruket över världen och lägga beslag på mark styrs av de industrialiserade ländernas intresse för att säkra tillgång på och vinst från utsäde, bekämpningsmedel, handelsgödsel, biobränsle, foder, bomull, livsmedel och - vatten. Inte av att sörja för någon del av jordens befolknings livsmedelsbehov.
 
Det märkligaste är att förespråkare för konventionellt lantbruk ständigt skriker om att det behövs effektivisering av och högre skördar i världens lantbruk för att föda jordens befolkning, samtidigt som samma lantbruk genererar överskott av det lilla som odlas som livsmedelsgrödor. Hur kan det komma sig att man har ett överskott när 1 miljard människor är undernärda och att de undernärda bara blir fler? Kan det vara så att konventionellt lantbruk ger för höga skördar till ett för högt pris, både vad det gäller belastning på miljön och vad det gäller kravet på höga intäkter d.v.s. för dyr mat?

information:
- Oxfam issue briefing january 2015
- UN: hunger - overview
- UN: hunger - vital statistics
- UNRIC: fattigdom