ARTIKEL - läs fler artiklar
Giftfritt dricksvatten - finns det?

Ekologisk mat vet vi vad det är - det är giftfritt. Men vet vi, hur vi ska få tag i giftfritt vatten - för oss och våra barn?

Många sjöar och vattendrag är förorenade av bekämpningsmedel. Också grundvatten är förorenade. Vårt dricksvatten innehåller bekämpningsmedel, men ingen tycks ta detta på allvar. Vad får vi egentligen veta för sanning om vårt dricksvatten? Kommunerna anklagas för att missköta kontrollen av dricksvatten. En del anses t.o.m. bryta mot lagen. De handlar med andra ord om kriminell hantering av vårt dricksvatten. Myndigheternas hantering av vårt dricksvatten är så dålig att en nationell grupp har satts samman för att reda ut härvan.

Vi dricker mellan 1-3 liter vatten per dag, men får i oss ungefär det dubbla räknat både mat och dryck. Varje hushåll gör i genomsnitt, enligt Svenskt Vatten, av med 10 liter vatten per dag till mat och dryck. Genomsnittet i Sverige för ett hushåll är 2.22 personer (2012). Alltså sätter varje person i sig ca 1650 liter dricksvatten per år.

Vatten att dricka kommer från råvatten som hämtas från sjöar och vattendrag, s.k. ytvatten, och från grundvatten - ca. hälften från varje. Kommunen där vi bor är ansvarig för att vi får "rent" dricksvatten. Det finns cirka 1 750 kommunala vattenverk i Sverige och ungefär lika många vattentäkter, d.v.s. ställen dricksvatten kommer ifrån.
 
Det som oroar forskare mest är två saker - (1) s.k. cocktaileffekter, d.v.s. effekterna av en blandning av många olika bekämpningsmedel - även i låga doser, och (2) långtidseffekter. Vi får ju i oss rätt mycket vatten på ett år. Akuta effekter borde man känna bättre till även om så inte alltid är fallet. När tillräckligt många blir dåliga - då agerar man. Men långtidseffekter och cocktaileffekter kan man överhuvudtaget inte mycket om.
 
Problemets kärna för dricksvatten är, att när bekämpningsmedel (eller växtskyddsmedel, som lantbruksbranschen föredrar att kalla medlen) sprutas på åkrarna förflyttar sig en hel del ut i sjöar, vattendrag och grundvatten - uppenbarligen. Det går inte att förneka. Det man försöker förneka är effekterna.

Hushållningssällskapet, som ger lantbruket rådgivning, konstaterar 2004 i miljöartikel 6 - att "Några preparat överskrider ofta riktvärdena för ytvatten medan många aldrig gör det. Vad gäller dricksvatten är bekämpningsmedel inget folkhälsoproblem men enskilda platser (brunnar) kan ha stora problem. Det viktiga är att vi fortsätter arbetet med ett säkrare växtskydd!" Ingen förbättring har dock skett på de 11 år som förflutit. Uttalandet om folkhälsoproblem är taget ur luften och saknar grund eftersom inga studier gjorts och inga kunskaper finns inom området dricksvatten och långtidseffekter. Inga analyser värda namnet görs heller på ett systematiskt och heltäckande vis.
 
I Schweiz undersökte man 2012 hur mycket bekämpningsmedel och medicinrester det fanns i dricksvattnet. När man tänker på Schweiz, så tänker man på alper och förmodligen rent dricksvatten. Men, ack så fel. Av 42 ställen var det bara 8 som var fria från de fåtal bekämpningsmedelsrester man analyserat på. Det vanligaste ämnet man fann var herbiciden atrazin, förbjudet i Schweiz sedan 2011. Trots att det är mycket låga koncentrationer av bekämpningsmedel i dricksvattnet oroas experter över långtidseffekter, eftersom dessa knappast alls är kända eller studerade - särskilt inte när det gäller de blandningar av ämnen som är påvisade i analyserna.
 
I Sverige har atrazin varit förbjudet sedan 1989 och i EU sedan 2004, men i USA och Australien används det flitigt, vilket förmodligen glädjer Syngenta - tillverkaren. Ämnet förbjöds eftersom det återfanns i dricksvatten och misstänks vara hormonstörande, vilket ju är särskilt oroande för barnens utveckling. Men, nu borde man kunna trösta sig med att atrazin ju förbjöds i Sverige redan 1989 - så det bör ju inte vara någon fara för oss. Men tyvärr - man hittar fortfarande idag atrazin i vattenprover. Detta gäller dessutom flera andra ämnen som är och har varit förbjudna längre eller kortare tid. Exempelvis BAM (2,6-Dichlorobenzamide), som användes flitigt för att ta död på växtlighet på banvallar och grusplaner, förbjöds 1994, men hittas fortfarande i vattenanalyser.
 
Vad vi vet är att vi inte vet särskilt mycket om vårt dricksvatten, eftersom det bara är en bråkdel av alla använda bekämpningsmedel som analyseras i allt för få prover. De prover som tagits, av främst kommunerna, samlas i en databas Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU.
 
Hur fungerar då tillsynen av vårt dricksvatten? Det minsta man kan säja är att det är en salig röra och att det fungerar mycket dåligt.
 
"Livsmedelsverket gör för sin del därför bedömningen att nuvarande nivå på kontrollen av dricksvattenanläggningar inte är acceptabel." - "Kommunen är ansvarig för den allmänna vattenförsörjningen, samtidigt som kommunen ska utöva tillsyn över att bestämmelserna i dricksvattenföreskrifterna följs. Förhållandet innebär rent principiellt risker för rollkonflikter och därmed en jävsproblematik." - skriver man i delbetänkande från dricksvattenutredningen, 2014.
 
Men vem ansvarar för dricksvattenföreskrifterna och vad står det i dessa om bekämpningsmedel? Jo, det gör Livsmedelsverket. I Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten står det: - "Bekämpningsmedel - enskilda. Endast de bekämpningsmedel som antas förekomma i en vattentäkt behöver analyseras." Vad bra! Då antar man att det inte finns några och så finns det inga. Normalt brukar man analysera för att ta reda på vad som finns, men uppenbarligen gäller denna enkla logik inte vårt dricksvatten.
 
I en enkätundersökning 2008, på uppdrag av Svenskt Vatten, har ett antal dricksvattenproducenter svarat på frågor om kvalitetskontroll av dricksvatten. 
När det gäller analyser är det inte förvånande att priset är det viktigaste, medan kvalitet (vad det nu betyder) är nummer två. Man konstaterar att det är stora skillnader hur dricksvattenproducenterna utnyttjar provtagning för att kontrollera råvattenkvalitet. "I flera fall kan det ifrågasättas om gällande lagstiftning efterföljs" - och då kan man tillägga att lagstiftningen är synnerligen luddig. Men hur var det nu med - "risker för rollkonflikter och därmed en jävsproblematik"? Om man misstänker att inte lagstiftningen följs - hur gör man då? Att inte följa lagstiftningen brukar kallas kriminellt. När kommunen vill spara är det lätt att tänka sig en intressekonflikt om prover skulle visa brister, som kostar pengar att åtgärda.
 
SGU, Sveriges Geologiska Undersökning, som numera ansvarar för vårt grundvatten, har gjort analyser och rapporterar 2014 (sidan 43) att:
"Sverige var det enda land som i en EU-undersökning 2004 angav att det inte finns någon risk för pesticidföroreningar i vårt grundvatten. Detta trots att vi saknar nationell övervakning och att de få undersökningar som gjorts tyder på att ungefär vart tredje grundvattenprov i Sverige är förorenat av pesticider. De senaste studierna vi tagit, eller varit, del av pekar på en än större andel pesticidfynd. En majoritet av de analyser som görs idag grundar sig på ca 25 pesticider rekommenderade av NV (Naturvårdsverket). Det ska jämföras med att ca 150 pesticider är godkända i Sverige." Vidare skriver man: - "Många av pesticidfynden som påvisats härrör från äldre, idag icke tillåtna ämnen. Men åtskilliga fynd görs i vattentäkter som haft vattenskyddsområden inrättade sedan 70-talet." - "Detta pekar på att vi har ett stort arbete framför oss med att upprätta relevanta skyddsområden och föreskrifter så att vi även i framtiden kan nyttja vårt grundvatten som en säker dricksvattenresurs."
 
Från och med 1 juli 2011 är det Havs- och Vattenmyndigheten som har centralt tillsynsansvar för frågor som rör dricksvatten från sjöar och vattendrag, s.k. ytvatten. (För enskilda anläggningar har Socialstyrelsen centralt tillsynsansvar).
 
I en kartläggning av Livsmedelsverket, 2009-10, konstaterades - "Stora brister i kontrollen av landets dricksvattenanläggningar." Efter denna nedslående kartläggning bildades ett Nationellt nätverk för dricksvatten, som ska reda ut frågan och föreslå förbättringar. Nätverkets medlemmar består av ett stort antal myndigheter och organisationer.
 
Tester har visat att kolfilteranläggningar effektivt kan rena råvatten från många miljögifter. Men, hur många dricksvattenanläggningar är utrustade med verksamma kolfilteranläggningar? Hundra kolfilteranläggningar skulle kosta ca. 10  - 15 miljarder att bygga. Pengar är förmodligen problemet.
 
Som trollkarlens lärling, i Goethes dikt från 1797, låter vi övermod och lättja (eller pengar) styra när vi låter gifter spridas omkring oss utan att ta ansvar för framtida konsekvenser. Vi borde ha lärt oss av DDT, BAM och atrazin, som vi fortfarande dras med, och ändå tillåter vi att det idag sprids långt fler ämnen för vilkas hälsoeffekter vi saknar kunskaper. Ämnen som återfinns i vårt dricksvatten.


(inlagt 2015-08-03)
läs fler artiklar

EUs kontroll av bekämpnings-medelsrester i livsmedel undermålig.

(inlagt: 2017-02-16)

Bekämpningsmedels-industrin stämmer COOP för marknadsföring av eko-mat

(inlagt: 2016-06-22)

Expressen och Myten om ekologisk mat - artikel 2

(inlagt: 2015-05-28)
Pesticider i ditt dagliga bröd

(inlagt: 2014-11-13)
Giftiga frukter - nio av tio frukter innehåller bekämpningsmedel

(inlagt: 2014-04-29)
Hur gör jag för att minska intaget av pesticider i frukt och grönsaker?

(inlagt: 2013-12-05)
Nästan 60% av konventionell mat innehåller bekämpningsmedel - resultat från EU:analys  2007

(inlagt: 2011-01-26)
Förbjudet bekämpningsmedel i sju av åtta apelsinjuicer

(inlagt: 2010-12-10)
Att tänka på om man vill ha nitritfri julskinka

(inlagt: 2017-12-17)