Att bryta uran
Uran finns överallt i jordskorpan, men i olika mängd. I Sverige finns det inte i särskilt höga halter. Ändå står utländska företag i kö för att få bryta uran i Sverige. Varför? För att tjäna pengar så klart. Ansvariga politiker kör över kommuninnevånarnas miljö och hälsa för att sola sig i näringslivsglansen.
 
I s.k. alunskiffer finns uran. Det finns gott om alunskiffer i Sverige, men uranhalten är inte särskilt hög. Varför finns då intresset att bryta uran i alunskiffer? Jo, det är billigt att bryta i alunskiffer. Brytningen innebär att ett ytlager kan skalas av. Uranet ligger nämligen inte mer än 5 meter ner. Problemet är att stora ytor måste skalas av. Stora ytor kommer alltså att förstöras och när brytningen är klar kan inte ytorna återställas.
 
Sedan krävs stora dammar för att få fram uranet i lämplig form. Tillsammans med hälsofarliga kemikalier ska uranet frigöras. Dammarna ska helst inte läcka men det gör de. Ibland brister dammarna. Dom är inte säkrade mot exempelvis stora regnmängder, som numera kan förekomma till följd av klimatförändringarna. Dessa oförutsedda händelser kan inte bolagen planera för. Effekterna efter en dammkollaps är katastrofala. Men även mindre läckage innebär stora skador på miljö och människor.
 
Det uran som brytningen och behandlingen i dammarna får fram är inte kärnbränsle. Det måste bearbetas vidare. Kvar blir stora mängder avfall. Var tar avfallet vägen? Ingenstans för det blir kvar, vilket gör att riskerna kvarstår under oöverskådlig tid. Vad som än lovas är detta lögn. Ingen säkerhet kan garanteras. Och kostnaderna för eventuell sanering är enorma. Bara en dåre kan gå med på uranbrytning. Den är allt annat än riskfri.
 
Att tillverka kärnbränslet
Flera processer tar vid efter brytning och kemikaliebehandling i dammar. Dessa processer finns inte i Sverige. Uranet transporteras lite hit och dit mellan olika länder och företag efterhand som det närmar sig färdigt kärnbränsle. Till slut är uranbränslet färdigt för användning. Men, kärnbränslet kommer aldrig att vara svenskt. Marknaden styr vilket betyder att priset avgör, inte vad politikerna säjer. De ljuger helt enkelt om svenskt kärnbränsle.
 
Att "bränna" uran
Kärnkraftverket borde vara den säkraste platsen för uranet. Men kärnkraftverk är konstruerade av människor. Och de som konstruerat och byggt kärnkraftverken kan inte och har inte tänkt på alla oförutsedda händelser. Kärnkraftverket i Fukushima visar tydligt på detta. Kärnkraftverken är inte konstruerade för händelser som inte kan hända men ändå händer. När omöjliga händelser inträffar finns ingen beredskap för att förhindra katastrofer. Med tur räddade teknikerna i Fukushima Japan från en fullskalig katastrof. Nästa gång kanske inte turen står på teknikernas sida.
 
Att dölja använt uran
När uranet "brunnit" färdigt ska det ersättas med nytt bränsle. Nu börjar den mest idiotiska fasen i kärnkraftverkens och uranets hela väg från brytning till avfallsdeponi. Först måste det använda kärnbränslet förvaras i reaktorns bränslebassäng. Sedan måste det förvaras i ca 40 år för att svalna innan det, som otroligt farligt avfall, ska slutdeponeras. Det s.k. mellanlagret ligger i Oskarshamn. Här mellanlagras allt använt kärnbränsle från svenska kärnkraftverk.
 
Det mellanlagrade använda kärnbränslet var 2024 cirka 8 000 ton. Denna kapacitet har ökats med en sifferändring till 11 000 ton för att räcka eftersom platsen för slutförvaring ännu inte är färdig. Varje år tas cirka 300 ton emot. När väl platsen för slutförvaring är färdig ska det använda bränslet förvaras i 100 000 år. Kostnaderna är extremt höga liksom riskerna. Varje normalt funtad människa förstår att ingenting går att garantera för tidsperioden 100 000 år. Teknikens hållfasthet är endast matematiskt uträknad. Det som kommer att gå fel finns inte med i räknenissarnas beräkningar. Slutförvaringen beräknas vara färdig att ta i drift någon gång under 2030 eller början 2040.
 
Varför destruktiv vansinneskraft när alternativ finns?
Kärnkraftens uranhantering är alltså extremt farlig. Varför välja denna risk när det finns alternativ som både är ofarligare och som det går att återställa efter? Alternativen är vattenkraft med ny, effektivare teknik, vindkraft, solkraft, lagring och inte minst energieffektivisering. En effektiv användning och styrning av energin kommer också att kunna optimera användningen.
 
Dessutom är kärnkraft, inräknat alla kostnader, extremt dyrt. Det är mycket dyrare än alternativen. Händer olyckor i samband med uranhanteringen kan kostnaderna bli ohanterliga. Politiker som tar på sig ansvaret för kärnkraft är otroligt naiva samtidigt som de utsätter medborgarna för otroliga risker. Uranbrytning, om den tillåts, kommer att förstöra stora natur- och odlingsområden för oöverskådlig framtid samtidigt som råvatten och dricksvatten förorenas av giftiga tungmetaller (inte bara uran) och giftiga kemikalier.
 
Stoppa kärnkraftsvansinnet!
Sammanställning gjord av Olof Hellgren, juni 2026

pdf-fil: Kärnkraft - ett vansinnesprojekt ur alla synpunkter