Miljöbrott är av ansvariga myndigheter tyvärr inget prioriterat brott. Många myndigheter saknar ofta tillräcklig kompetens och kunskap för att upptäcka, dokumentera och utreda miljöbrott. Men vem som helst kan anmäla ett misstänkt miljöbrott. Det sorgligaste med misstänkta miljöbrott är dock att de sällan leder till åtal och att det ännu mer sällan tas upp i domstol. Detta kan vara en anledning varför brottsanmälningarna är alldeles för få för misstänkta miljöbrott. De kräver spaningsarbete och kunskap om vilka tillstånd som gäller, kunskap om miljöbalken, kunskap om skyddade arter och ofta möjligheter att mäta förorenande ämnen. De kräver dokumentation och goda faktaunderlag.
 
När du anmäler ett misstänkt miljöbrott måste detta gå genom tre nålsögon - polis, åklagare och domstol. Det är ingen idé att anmäla miljöbrott till kommunen eller länsstyrelsen där du bor, trots att de är tillsynsmyndigheter. Även om de har en skyldighet att som tillsynsmyndighet både upptäcka och anmäla miljöbrott så händer det ytterst sällan. Tyvärr fördröjer, döljer eller avslutar de ofta ärenden. Men kontakta gärna kommunen eller länsstyrelsen för hjälp. Men anmäl direkt till polisen!
 
Ett misstänkt miljöbrott är inte alltid akut och uppenbart. Till skillnad från många andra typer av brott finns det som regel inget direkt utpekat brottsoffer. Miljöbrott kräver spaningsarbete för att upptäckas och anmälas. Ju mer underlag du har skaffat, ju bättre anmälan.
 
Innan du kontaktar polisen förbered anmälan noggrant. Det bästa är om anmälan finns i skriftlig form så att den kommer att diarieföras. Uppsök en polisstation och anmäl där det misstänkta miljöbrottet.
 
Miljöbrott?
Miljöbrott ska inte blandas ihop med tillståndsärende. För att föra klagan mot ett tillståndsärende måste man vara sakägare, d.v.s. vara berörd av ärendet, men att anmäla ett miljöbrott har vem som helst rätt till.
 
Miljöbrott är när någon bryter mot de bestämmelser som reglerar vad man får eller inte får göra i vår miljö - se åklagarmyndigheten.
 
Som exempelvis:
- Att bryta mot tillstånd och villkor för viss miljöfarlig verksamhet och miljöfarlig kemikaliehantering är ett miljöbrott.
- Att skada djur och natur i allmänhet och särskilt skyddade arter i synnerhet är också ett miljöbrott.
- Olagliga utsläpp av ämnen som kan skada mark, vatten eller luft är givetvis ett miljöbrott.
 
Tyvärr är det få miljöbrott som upptäcks av tillsynsmyndigheterna d.v.s. kommunala miljö- och hälsoskyddsinspektörer eller länsstyrelsernas tillsynsansvariga. Och polisens arbete består inte i att upptäcka miljöbrott utan består främst i att utreda redan upptäckt och anmäld brottslighet.
 
Kommunernas brottsförebyggande arbete
För att kommunerna ska ta ett bättre ansvar finns Lagen om kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete (2023:196). Denna lag innebär att varje kommun ska bedriva ett kunskapsbaserat brottsförebyggande arbete och se till att det finns organisatoriska förutsättningar för detta. Lagen kräver att kommunernas brottsförebyggande arbete är prioriterat, effektivt och kunskapsbaserat. Kolla upp hur detta arbete är organiserat i din kommun.
 
Hur borde en anmälan om miljöbrott ske?
Allmänheten kan anmäla en misstanke om miljöbrott direkt till Polisen eller till Åklagarmyndigheten. Hos Polisen finns särskilda utredare som specialiserat sig på att utreda just miljöbrott. Experterna vid tillsynsmyndigheterna, kommun och länsstyrelse, kan ofta bidra med sin särskilda kunskap inom de olika områdena men de arbetar alldeles för lite och för långsamt med miljöbrott.
 
Det är vanligtvis tillsynsmyndigheter, som kommun och länsstyrelse, som ska anmäla miljöbrott. Men de har dock begränsade möjligheter att upptäcka misstänkta miljöbrott och därför är det få brott som anmäls av tillsynsmyndigheterna. Tyvärr kan det också finnas andra skäl till varför tillsynsmyndigheterna inte anmäler miljöbrott. Överhuvudtaget anmäls det alldeles för få miljöbrott.
 
Påföljder
Enligt åklagarmyndigheten är påföljden för de flesta typer av miljöbrott, som regleras i 29 kap miljöbalken, böter eller fängelse i högst två år. Straffet för grovt miljöbrott är fängelse i lägst sex månader och högst sex år och för grovt artskyddsbrott är det fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. 
 
Om det rör sig om brott som har begåtts inom ramen för näringsverksamhet kan det också dömas ut en så kallad företagsbot som drabbar aktuell verksamhet/näringsidkare. Eftersom miljö- och arbetsmiljöbrott oftast begås inom olika typer av företag borde denna påföljd vara särskilt vanlig. Tyvärr är det ofta företagen själva som ska rapportera in sin verksamhet. Kommun eller länsstyrelse gör mycket sällan (eller aldrig) sitt jobb.
 
Ofta blir det endast aktuellt med en företagsbot. I allvarligare fall eller om det rör sig om en gärning som begåtts uppsåtligen kan talan föras om personligt ansvar. En företagsbot uppgår i dag till lägst 5 000 kronor och högst 10 miljoner kronor.
 
Nya bestämmelser om företagsbot trädde i kraft den 1 januari 2020. De huvudsakliga förändringarna är att kretsen som omfattas av företagsbot utvidgades samt att en förhöjd företagsbot kan utgå vid allvarligare brottslighet och om det är fråga om ett större företag. Därutöver kan åklagare utfärda strafföreläggande på upp till 3 miljoner. Problemet är dock att alldeles för få miljöbrott upptäcks eftersom tillsynsmyndigheterna inte utför tillräcklig tillsyn.
 
Vem är miljöbrottslingen?
Om miljöbrott leder till fällande dom så måste det finnas en miljöbrottsling. Enligt BRÅ är miljöbrottslingen ofta en man, som får rätt lågt straff, för han har ju oftast inte blivit dömd tidigare, och det är ju en man i kostym i medelåldern. Förövarna är dessutom många gånger legitima affärsmän, ofta småföretagare. Detta är bilden av en miljöbrottsling. En åklagare ger sin bild av en miljöbrottsling som: "Ytligt sett fina direktörer som beter sig på ett fint sätt och är ytligt sett ruskigt trevliga."
 
Är vi bra på miljöbrott?
Enligt rapporten från BRÅ "Är vi bra på miljöbrott" så litar vi medborgare på att samhällets insatser d.v.s. kommun och länsstyrelse är de som ska utföra kontroll och tillsyn. Vi litar på att dessa ska upptäcka brott och att de personer som begår brott ska straffas. Samhällets insatser består av tillsynsmyndigheternas arbete som alltså bestämmer hur den svenska miljöbrottsligheten ser ut. Miljöbrottsligheten har inte bestämda personer som brottsoffer, utan det är främst miljön som är brottsoffer. Men följden av denna miljöpåverkan är indirekt eller direkt att människors hälsa och miljö påverkas. Ett miljöbrott leder, direkt eller indirekt, till skador på människor och natur.
 
BRÅ skriver i sin rapport
"Tillsynsmyndigheternas kontroll och tillsyn sker främst av redan kända verksamheter. Myndigheterna gör förhållandevis få besök hos verksamhetsutövarna. Kontrollen är därför i hög grad beroende av verksamhetsutövarnas vilja att rapportera uppgifter om verksamheten och dess brister. Dessutom är de få besöken oftast föranmälda, vilket kan ge verksamhetsutövarna tid och möjlighet att rätta till brister före myndighetens besök.
Eftersom ingen myndighet eller annat kontrollorgan i nämnvärd omfattning aktivt letar efter miljöbrott är det de mest uppenbara och synliga miljöbrotten som kommer till myndigheternas kännedom. Eftersom kontroll och tillsyn främst baseras på rapportering från verksamhetsutövarna själva är det troligen i mångt och mycket de mest laglydiga och lojala verksamheterna som drabbas av straff. De mindre samvetsgranna, som kanske står för
en grövre brottslighet, selekteras bort genom att de varken rapporterar eventuella brott eller blir föremål för kontroll och tillsyn".
 
Av denna anledning är det särskilt viktigt att allmänheten har andra tillsynsmöjligheter än att lita på myndigheter. Att upptäcka misstänkta miljöbrott innebär att spana efter misstänkta miljöbrott. Alltså, eftersom allmänheten kan anmäla en misstanke om miljöbrott direkt till Polisen eller till Åklagarmyndigheten krävs också att allmänheten har verktyg till förfogande för att upptäcka miljöbrott.
 
Ett tillstånd för miljöpåverkande verksamhet kräver en miljökonsekvensbeskrivning, MKB. Denna MKB är alltså ett underlag som ska avgöra om ett tillstånd beviljas eller avslås. Om tillstånd beviljas ska villkoren i MKB följas. Följs inte dessa kan miljöbrott misstänkas. Det gäller givetvis också skador som inte anges i MKB, men som är en följd av den verksamhet som MKB gett tillstånd för.
 
Tillsynsmyndigheternas dubbla roller
"Eftersom tillsynsmyndigheternas inspektörer har en dubbel roll, att både vara serviceinriktade och anmäla brott, kan det leda till att alla brott inte anmäls. Vissa brott anmäls inte på grund av inspektörens erfarenhet av att deras anmälningar sällan leder till lagföring utan ofta skrivs av hos polis och åklagare." Om inspektörerna bedömer att ett brott begåtts eller begås och att det ändå avskrivs av polis och åklagare är detta ett systemfel, som kan få allvarliga följder för allmänhetens hälsa och för miljön och tillit till myndigheter och rättsväsen.
 
"Vissa inspektörer kan också uppleva ett tryck från kommunen att inte anmäla brottsmisstankar, med hänsyn till att man vill värna om sysselsättning och företagsamhet på orten." Detta är i så fall tjänstefel. Bedömningar av misstänkta miljöbrott ska göras av domstol. Ett misstänkt miljöbrott kan givetvis aldrig rättfärdigas med hänsyn till det företag som begår ett misstänkt miljöbrott. Sådan hänsyn gör snarare en inspektör till medbrottsling.
 
Alltså är det viktigt att allmänheten kan följa tillsynsmyndigheternas arbete.
 
Bedömningar av åklagare - det andra och allvarligaste nålsögat
Åklagaren påverkas tyvärr av "dåliga" erfarenheter av hur domstolar tidigare hanterat liknande fall. Den vanliga gången är att en åklagare väcker åtal endast i de fall där de väntar sig en fällande dom. Men, en åklagare borde väcka åtal efter juridiska bedömningar och den bevisning som finns tillgänglig men så är det inte. Miljöbrott har ingen hög prioritet för att väcka åtal. Åklagarnas "dåliga" erfarenhet av domstolarnas frekventa ogillande i jämförelse med andra brott är ett allvarligt systemfel. Istället för att ogilla åtal borde de prövas så att rättssystemet finner formen för miljöbrott istället för att sopa dem under mattan. Finns det verkligen laglig grund för det frekventa ogillandet hos domstolarna för miljöbrott?
 
Lagföringarna är selektiva
En mycket hög andel miljöbrott avgörs genom strafföreläggande. Det leder alltså inte till åtal. Många åklagare väljer ett ?säkert? strafföreläggande i stället för en ?osäker? domstolsprövning. Ett strafföreläggande kräver dock att den misstänkte måste erkänna miljöbrott. Om den misstänkte inte erkänner brott ska ärendet gå till domstol.
 
Det är få personer som lagförs för miljöbrott trots omfattningen av miljöfarlig verksamhet och miljöbrott har mest blivit ett bötesbrott. Detta beror mycket på att det har varit svårt att påvisa skada på hälsa eller miljö eller risk för sådan skada. Detta är givetvis en kunskapsbrist. Det som är giftigt är giftigt. Detta är ett viktigt faktum att ha med i en miljöbrottsanmälan.
 
Hur kan bekämpningen av miljöbrott förbättras?
Vi får hoppas att den nya kommande lagstiftningen ska sänka kravet på att påvisa skada på miljö och hälsa. Det borde leda till fler av domstolen gillade åtal, fällande domar och hårdare straff.
 
Men det stora problemet med miljöbrott är att upptäcka dessa. Tillsynsmyndigheternas tillsyn måste förbättras. Allmänhetens möjligheter att få hjälp med att dokumentera och anmäla miljöbrott måste förbättras genom service från kommun och länsstyrelse. Miljöorganisationer kan också bidra med kunskap, dokumentering och spaning.
 
Denna sammanställning
Många av påståenden och slutsatser i denna sammanställning baseras på rapporten "Är vi bra på miljöbrott". Resultaten i rapporten baseras i mycket på intervjuer med nyckelpersoner från relevanta myndigheter med miljöinriktning (kommunala miljökontor, Länsstyrelsen, Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket, Tullverket och Kustbevakningen) samt Polisen och Åklagarmyndigheten.
 
Ordlista
Miljökonsekvensbeskrivning (MKB): En MKB är en utredning som görs innan en anläggning, verksamhet eller åtgärd får tillstånd. Den beskriver vilken påverkan verksamheten har på miljön och människors hälsa.
Tillstånd och villkor: Baserat på en MKB beslutar en tillsynsmyndighet om ett tillstånd ska beviljas, avslås eller kompletteras. En MKB ska innehålla specifika krav och villkor som verksamhetsutövaren måste följa.
Brottet: Om verksamhetsutövaren inte följer villkoren i en MKB, eller bedriver verksamhet utan nödvändigt tillstånd, är det ett miljöbrott (ofta kategoriserat som otillåten miljöverksamhet). 
 
Samhällets syn på miljöbrottslighet
Miljöbrott är häpnadsväckande lågt prioriterad brottslighet. Straffen för miljöbrott är alltför låga i förhållande till vad det kostar att åtgärda den skada de åstadkommit eller kommer att åstadkomma.

Många miljöbrott har fått pågå under alltför lång tid eftersom tillsynsmyndigheter och rättsväsendet inte gjort sitt jobb eller varit alltför saktfärdiga och tafatta i att utreda misstänkta miljöbrott. I många fall har otidsenlig lagstiftning omöjliggjort ingripande.
När de väl avslöjats framstår det som obegripliga skandaler.

Kommunernas och även länsstyrelsernas miljöansvariga är sällan villiga att ta allmänhetens uppgifter om misstänkt miljöbrott på allvar eftersom det kan avslöja dessa myndigheters oförmåga att följa upp tillståndsgivningar eller erkänna alltför inkompetenta tillståndsgivningar. Detta har varit alltför smärtsamma erfarenheter i exempelvis avfallsbrottslighet.
 
Frågor
Om en verksamhet med tillstånd enligt MKB, skadar skyddade arter som inte är medtagna i MKB och alltså inte finns med i det tillstånd som ligger till grund för verksamheten, begår de då ett miljöbrott?
 
Om en verksamhet med tillstånd enligt MKB, skadar skyddade arter som är medtagna i MKB och alltså finns med i det tillstånd som ligger till grund för verksamheten, borde detta ändå inte betraktas som ett miljöbrott? Men vem är skyldig?
 
Om skador på miljön orsakas utanför det område som verksamheten givits tillstånd för enlig MKB (markanvisning), begår de då ett miljöbrott?
 
Vad ska ansvariga tillsyns- och rättsvårdande myndigheter göra?

Vad gör myndigheterna? De ska genomföra riksdagens och regeringens beslut, tillämpa lagar och förvalta olika samhällssektorer för att upprätthålla rättssäkerhet och effektivitet. Svenska myndigheter som främst polis, åklagare, länsstyrelser och kommuner ska bekämpa miljöbrott genom regelbunden tillsyn, anmälningsskyldighet och samverkan för att stoppa miljöbrott. Åtgärder ska omfatta förebyggande insatser, oanmälda kontroller och straffrättsliga påföljder som böter eller fängelse.

Vad gör kommunen? Kommunen ansvarar för samhällsservice. Ska följa
Kommunallag (2017:725). Kommunen ska arbeta mot miljöbrott genom förebyggande tillsyn, handläggning av miljötillstånd och ska polisanmäla misstänkta överträdelser av miljöbalken. De ska samverka med polisen, länsstyrelsen och andra myndigheter.

Vad gör länsstyrelsen? Länsstyrelsen är regeringens representant i länet och ska arbeta för naturvård, miljö, djurskydd, samhällsplanering, regional utveckling och krisberedskap. Länsstyrelsen ska arbeta mot miljöbrott genom att utöva tillsyn, ge vägledning till kommuner och polisanmäla misstänkta överträdelser av miljöbalken. De ska samverka med polis, åklagare och kommuner, samt hantera tillstånd och rapportera om misstänkta miljöbrott i miljöfarlig verksamhet. 
 
Vad gör polisen? Ska upprätthålla allmän ordning och säkerhet, samt utreda brott. Ska utreda överträdelser av miljöbalken, som olovlig avfallshantering, utsläpp och artskyddsbrott. Polisen har specialiserade miljöpoliser, som ska genomföra utredningsåtgärder på brottsplatsen och samverka med myndigheter som åklagare och kommuner. De ska säkra bevis som grund för att ställa förövare till svars.

Vad gör åklagaren? Åklagare ska leda förundersökningar och väcka åtal vid domstol. De ska leda förundersökningar om miljöbrott i samarbete med polis och tillsynsmyndigheter för att utreda misstänkta brott mot miljöbalken. De ska fatta beslut om inledande av förundersökning, vidta utredningsåtgärder, beslagta egendom, väcka åtal om tillräckliga bevis föreligger samt driva rättsprocessen i domstol så att förövare ställs till ansvar.

Vad gör domstolen? Domstolen ska utöva dömande verksamhet som oberoende myndighet. Mark- och miljödomstolar och allmänna domstolar ska hantera miljöbrott. De ska pröva åtal om brott mot miljöbalken. Domstolen ska utdöma straff och pröva ersättningsfrågor för miljöskador vid fällande domar.


Referenser
Hönor åt varandra levande - men inga kontroller gjordes
 
Miljöskandal i Norrbotten - länsstyrelsen kan ha mörkat 200 brott
 
Länsstyrelsen Stockholm om Avfallsbrottslighet
 
Kunskapsstöd för Lagen om kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete (2023:196)
 

Brå - miljöbrott

 

Sammanställning av Olof Hellgren, mars 2026

pdf-fil: Miljöbrott och att anmäla misstänkt miljöbrott