Direkta skador på natur- och andra miljövärden, som inte är hälsorelaterade, är en bedömningsfråga. Problemet är att bedöma ett natur- eller miljövärde och där har domstolarna tolkningsföreträde. Naturvärden är ofta förknippade med Nationalparker och Nationalälvar, Naturreservat, Natura 2000-område och antal rödlistade arter i ett område. Dessa naturvärderingar är dock inte något garanterat skydd när kolliderande intressen, som exempelvis gruvverksamhet, ska behandlas av tillståndsmyndigheter.
 
Hälsoaspekten borde dock vara en helt central och avgörande fråga, medan natur- och miljövärde är en bedömningsfråga, där domstolarna avgör när en bedömning ställs mot en annan.
 
Gränsvärden
Trots att hälsoaspekten borde vara central och avgörande, ges det tyvärr flera möjligheter att göra olika bedömningar också av denna fråga. Den vanligaste formen för bedömning är gränsvärden, som oftast fastställs av expertmyndigheter. Gränsvärden är kvantitativt fastställda värden, som ska visa var gränsen går mellan att vara hälsofarliga och ofarliga. Men gränsvärden är under verkliga förhållanden både missvisande och ger många gånger direkt felaktiga indikationer på ämnens hälsoeffekter. Det avgörande anses oftast vara gränsvärden för att ta hänsyn till skador på människor utan hänsyn till skador på akvatiska eller landlevande organismer. Gränsvärden är dock inte någon sanning eftersom de är behäftade med flera ofullkomligheter. Den största ofullkomligheten är att gränsvärden inte är verklighetsbaserade. Exempelvis går det inte att ta hänsyn till tidsbaserade effekter. Begreppet gränsvärde är ett statiskt begrepp som saknar verklighetsanknytning. Till tidseffekter kommer ackumuleringseffekter som inte går att beakta korrekt genom att använda gränsvärden. Gränsvärden kan inte ange någon påverkan på exempelvis känsliga individer eller individer under utveckling d.v.s. foster hos gravida eller barn som är under kontinuerlig utveckling.
 
När gränsvärden fastställs är de inte baserade på människor i olika utvecklingsstadier utan på djurstudier s.k. djurmodeller, vilket givetvis inte är garanterat relevant för människor. Numera finns dessutom andra typer av modeller, exempelvis datorbaserade modeller, som inte heller har särskilt god träffsäkerhet.
 
För många ämnen görs inga studier alls utan ett nytt ämne jämförs med ett liknande ämne. Gränsvärden hämtas alltså från liknande ämnen. Gränsvärden är en typ av tippningstjänst. Det enda gränsvärde som ger ett säkert skydd är värdet noll.
 
Kombinationseffekter
Oftast fastställs gränsvärden för ett potentiellt giftigt (eller farligt) ämne. Men sällan förekommer det bara ett ämne under verkliga förhållanden. När flera ämnen tas upp kan de påverka på flera olika sätt. Deras påverkan kan adderas, vilket naturligtvis ger fördubblad risk. Men ämnen kan också ger förstärkningseffekter, där riskerna mer än fördubblas. Dessa risker är nästan aldrig utforskade. Vad innebär exempelvis upptagning av två eller flera giftiga ämnen typ tungmetaller?
 
Utspädningseffekt
En faktor som brukar framföras av verksamhetsutövaren är utspädningseffekt. Det finns ingen utspädningseffekt. Den här uppfattningen kommer från gränsvärdesteorin. Gränsvärden är ett koncentrationsbegrepp. Utspädningseffekt är alltså ett förhållande där koncentrationen av ett giftigt ämne blir lägre och lägre ju större vattendrag som ämnet når ut i. Men ämnet försvinner inte för att koncentrationen blir lägre.
 
Flödesbaserat begrepp jämfört med gränsvärden som koncentrationsbegrepp
Ett flödesbaserat begrepp anger hur ämnen släpps ut och påverkar över tid. Koncentrationsbegreppet är ett statiskt mått, som inte har någon relevans i verkligheten. Verkligheten är ett ständigt pågående och ofta föränderligt förlopp d.v.s. ett flöde.
 
Koncentrationsbegreppet har ingen relevans vid bedömning av varken korttidseffekter eller långtidseffekter. Koncentration innebär ett alltid fast innehåll på ett visst mätställe oberoende av tid, vilket inte stämmer med verkligheten. Över tid däremot, efterhand som ett ämne släpps ut, adderas och ackumuleras ämnet där det tas upp, vilket innebär att koncentrationen ökar över tid där det tas upp. Detta kan ju ge en utspädningseffekt, vilket alltså innebär att det giftiga ämnet får en lägre koncentration i vattnet efterhand därför att det tas upp och skadar organismer på sin väg. Detta är ingen önskvärd utspädningseffekt. Tvärtom betyder det att efterhand skadas fler och fler organismer mer och mer i takt med att utsläppen sker. Detta är det vi kan kalla långtidseffekt. Vem garanterar ofarligheten i detta förlopp? När når efterhand upptaget farligt ämne farliga mängder?
 
Om ett farligt ämne ackumuleras långsamt, så kan påverkan ta lång tid. Om det däremot ackumuleras snabbt, så kan påverkan gå snabbt. Lägg dessutom till olika individers känslighet. Olika känslighet gäller också för vuxna och för barn som är under utveckling. Det finns alltså många riskfaktorer. Att använda gränsvärden för att beskriva dessa risker är uppenbart korkat. Men, det passar industri som släpper ut farliga, giftiga ämnen och bekämpningsmedelsindustrin som använder giftiga ämnen. Än så länge är det tyvärr oftast industrin som vinner i kampen om människors och miljöns hälsa. Men alla borde veta att det är många ämnen som från början betraktas som ofarliga men senare visat sig direkt farliga och sjukdomsframkallande.

Sjukdomar som resultat av föroreningar
Vi vet att antalet människor som drabbas av olika typer av autoimmuna sjukdomar, typ cancer och demenssjukdomar, ökar. Att i detta läge tillåta utsläpp av potentiellt farliga ämnen är inte bara att spela rysk roulett med människors hälsa utan även acceptera redan kända risker. Flera allvarliga sjukdomar som berör immun- och hormonsystemet har mycket olika tidsförlopp innan sjukdomarna bryter ut. Tyvärr är påverkan och effekt av störningar på dessa system fortfarande inte fysiologiskt särskilt väl klarlagda, även om vetenskapen under de senaste decennierna alltmer förstått dess mekanismer och betydelse. Flera mediciner är idag baserade på teorier och studier om hur immunsystemet agerar vid olika typer av sjukdomar. Att i en sådant läge fortfarande hänvisa till gränsvärden tyder på en otroligt nonchalant syn på andra människors hälsa. Kan inte en verksamhetsutövare genomföra fullständig rening ska verksamheten inte heller godkännas. Detta är den enda vettiga slutsatsen.
 
Att låta företag genom olika påverkansmetoder förringa olika föroreningars negativa påverkan på hälsa och miljö är totalt oacceptabelt. Det är inte ovanligt att företag förringar och personligt misskrediterar de forskare som vågar framföra negativa synpunkter på ämnen som släpps ut eller används. Det är inte ovanligt att "egen" eller "köpt" forskning säjs visa att ämnena är ofarliga. Det är heller inte ovanligt att myndigheter och ansvariga politiker av okunskap eller andra skäl spelar med i företagens spel om människors hälsa. Många gruvbolag gör allt för att påstå att definitivt giftiga ämnen renas tillräckligt och därmed är totalt ofarliga för människor och natur. Detta är givetvis inte sant eftersom många riskfaktorer inte finns med i bedömningen av risk för skador på hälsa hos människor och andra organismer. Det är dags att politiker och domstolar tar ett större nationellt ansvar för medborgarnas hälsa när det gäller såväl vatten som luft och mark.
 
Domstolarnas uppdrag
Mark- och miljödomstolens uppdrag är inte att skydda natur och hälsa utan att döma i mål och ärenden inom områdena miljö, fastighet, vatten och avlopp samt plan och bygg. Miljöbalkens bestämmelser ska vara grunden för beslut men även Fastighetsbildningslagen och Plan- och bygglagen eller annan lag.  Överklaganden av myndighetsbeslut inom dessa områden ska också behandlas av domstolen. De ska hantera tvister om miljöfarlig verksamhet, vattenanläggningar, fastighetsbildning, detaljplaner, bygglov och nätkoncessioner för el. Miljöfarlig verksamhet som bedrivs utan tillstånd är miljöbrott och ska polisanmälan. Miljöbrott går under allmänt åtal.
 
Farliga ämnen är farliga
Ämnen som är konstaterat farliga eller kan misstänkas vara farliga är farliga. Det borde åligga verksamhetsutövaren att visa att ämnen är ofarliga. Databaser finns för de flesta ämnen. Men frågan är hur hälsobedömningarna för människa och miljö har fastställts. Många gånger är ämnen förmodat giftiga eller farliga. Detta utnyttjas av industrin för att ifrågasätta om avsedda ämnen verkligen är farliga. All industriell verksamhet eller all verksamhet som använder eller släpper ut farliga ämnen borde åläggas att installera fungerande fullständig rening. Icke naturliga bekämpningsmedel borde självklart inte tillåtas. Många kemiska bekämpningsmedel, typ insekticider, är nervgifter, som inte bara dödar skadegörare utan även nyttogörare. Dessa ämnen gör vår miljö sämre genom att reducera mångfalden och skada den ekologiska balansen. De flesta bekämpningsmedel är dessutom direkt farliga för människor. Och, i stort sätt alla bekämpningsmedel är farliga för akvatiska organismer. Trots detta återfinns bekämpningsmedel av alla typer i alla sjöar som analyserats.
 
Hur gör företagen för att komma undan?
Titeln på boken "Merchants of Doubt: How a Handful of Scientists Obscured the Truth on Issues from Tobacco Smoke to Climate Change, av Naomi Oreskes och Erik M. Conway" säger en del (finns även som film). En taktik från företagen är att så tvivel om olika ämnens eller produkters farlighet. Finns det vetenskapliga arbeten som tyder på att ett ämne eller produkt är farligt så sår företagen tvivel om både forskningsresultaten och forskaren bakom. Oftast går det lätt att förneka en koppling mellan sjukdom eller skada och ett ämne eller produkt. Det är nämligen mycket svårt att bevisa att det finns en koppling mellan ett ämne eller produkt och sjukdom eller skada. Särskilt svårt är det för långtidseffekter. Detta är företagen duktiga på att utnyttja till sin fördel. Det har också hänt att företag låter genomföra forskning, som görs av egna forskare på eget laboratorium eller att företag "köper" forskning av s.k. fristående forskningsinstitutioner. Det finns dock inga fristående forskningsinstitutioner idag. Det som i första hand avgör om en vetenskaplig studie gjorts frikopplad från några utomstående intressen är att artikeln är publicerad i en tidskrift som låter faktagranska alla artiklar. Seriösa tidskrifter kräver också under rubriken "conflicts of interest" att forskarna bakom en artikel anger om det har kopplingar till företag eller intressen. Om så är fallet finns risken att de publicerade resultaten och slutsatserna är påverkade av kopplingen till företag eller intressen. Trots att inga kopplingar är redovisade  är resultaten inte garanterat fri från kopplingar. Dagens forskning är till största delen kopplad till företagsintressen. Är forskare för kritiska kan det avspeglas i minskade eller uteblivna forskningsbidrag.
 
Rapporter bekostade eller genomförda av företag måste betraktas med stor skepsis av självklara skäl. De skulle aldrig låta publicera resultat som negativt påverkar företaget. Sedan finns det en mängd obskyra forskningsinrättningar som utför forskning på uppdrag av företag. Deras rapporter och slutsatser måste givetvis också tas med en stor nypa salt. Tvivelaktiga resultat och slutsatser som används i tillståndsansökningar ska givetvis bort från ansökningar. De ger inte någon korrekt bild av verksamheten. Det ska inte heller gå att välja ut de resultat och slutsatser från artiklar som passar företaget. Det finns något inom vetenskap som heter konsensus. Vill ett företag utnyttja vissa resultat eller slutsatser inom vetenskapen så ska konsensus gälla d.v.s. flera källor ska vara ense om resultaten eller slutsatserna. Det råder ofta en skev uppfattning om konsensus. Företag framför gärna brist på konsensus när det gäller resultat och slutsatser som är negativa för företaget. Sedan är det inte lika noga när det gäller de som är positiva för företaget.
 
Försiktighetsprincipen
Försiktighetsprincipen betyder mycket enkelt att finns det en risk för människors hälsa ska detta avgöra. Försiktighetsprincipen innebär inte att det måste vara bevisat att hälsan skadas innan åtgärder vidtas av företaget. Den innebär framförallt inte en bedömning, att en minsta chans att något är ofarligt, skulle medföra att företag inte behöver vidta några åtgärder.
 
Hälsoaspekter som följd av utsläpp
Utsläpp av farliga eller potentiellt farliga ämnen eller produkter kan genom luft och vatten spridas över långa sträckor och över stora områden. Att vid tillståndssökning hänvisa till utspädningseffekter är som att påstå att ämnen försvinner. Så sker inte. Är ämnen farliga så är de farliga var de än befinner sig.
 
Alltför länge har hav men också sjöar betraktats som lämpliga platser att dumpa och släppa ut föroreningar av olika sorter. Idag vet vi att många områden i hav och sjöar är så förorenade att det inte går att sanera eftersom risk för ytterligare spridning föreligger. Vi vet också att sanering av hav är mer eller mindre omöjligt att genomföra. Vi vet också att sanering av sjöar är mycket dyrbart. När företag försöker komma undan total rening för att det skulle kosta för mycket, så vet vi också att de inte är villiga att sanera följderna av sina utsläpp eftersom priset då är ännu högre än utsläppsrening. Denna paradox är ett vanligt tillvägagångssätt för företag att komma undan kostnader och lägga över dem på tredje man d.v.s. skattebetalarna. Total rening bör krävas eller ska tillståndsansökan avvisas och den tänkta verksamheten inte tillåtas.
 
Vi vet idag att Östersjön till stora delar är förgiftad av tungmetaller, andra farliga ämnen samt övergödning. Vi vet också att alla analyserade sjöar innehåller bekämpningsmedel och andra farliga ämnen. Så mycket för utspädningseffekter.
 
Sammanfattning
Ett tillståndsärende borde i första hand avgöras baserat på hälsoaspekter. Vid bedömning av hälsoaspekter borde försiktighetsprincipen gälla. Den tillståndssökandes synpunkter på hälsorisker bör noga granskas och hanteras med utgångspunkt från just försiktighetsprincipen och vetenskaplig konsensus. Om vetenskaplig konsensus saknas eller är otydlig bör försiktighetsprincipen gälla.
 
Sammanfattning gjord av Olof Hellgren, januari 2026

pdf-fil: Överklaga alla beslut som äventyrar människors hälsa