Senaste utspelet om samernas rennäring kommer inte oväntat från LKAB:s vd Jan Moström (DN Ekonomi 2025-12-29). Han uttrycker att allt går åt helvete med gruvbrytning, inte bara med stål utan också med sällsynta jordartsmetaller, om inte samerna och renarna anpassar sig, vilket betyder att renarna ska förflyttas med lastbil när andra vägar är blockerade av gruvor. Moström tycker givetvis - det är tyvärr hans jobb - att bolaget är viktigare än allt annat - viktigt för regionen och för Sverige och varför inte dra till med hela Europa. Så därför måste samerna samverka och samexistera annars går allt åt helvete med LKAB. Men ljuger eller överdriver Moström och vad betyder egentligen att samerna ska samverka och samexistera? Om de inte kan bedriva rennäring hur ska de då samverka och samexistera? Apropå samexistens med gruvor kan man faktiskt reflektera över behovet av Per-Geijer-fyndigheten. EU har förstått att brytning av sällsynta jordartsmetaller inte kan göras lönsamt så därför ska EU köpa metaller till vad man logiskt kan förstå - överpris. Sedan ska metallerna lagras i väntas på att Kina och andra protektionistiska länder som USA (just nu i alla fall) inte vill leverera. Men, precis som för guld är det svårt att förstå annat än att om inte metallerna ska användas, så förvaras de säkrast där de ligger, tills de behövs men dit är det en mycket lång väg.
 
Men när det gäller samexistens med samer och rennäring har bergsingenjör Moström för sig att precis som man transportrar nöt och grisar till slakt med lastbilar, bör man ju kunna transportera renar på detta vis. Moström kan säkert vara vd för LKAB (dock inte länge till) men sköta djur kan han tydligen inte. Han tycker inte heller att samerna kan göra exakt som de gjort tidigare. Men käre Moström nu är det ju inte samerna som förflyttar sig utan renarna. Det är kanske dock inte så svårt att förstå Moström. Hans lösningar är faktiskt inte helt olika de egna transporterna av malm - med dumper, lastbil samt skattefinansierad extra dyr järnväg till Narvik förstärkt för malmtransporter. Moström gör som alla stora företagare. Han lägger över så många kostnader som möjligt på tredje man, vilket ökar vinsten för det "egna" företaget. Externalitet kallas det för. På så vis blir ett företag lönsamt i konkurrens med andra företag.
 
Och apropå konkurrens - en annan vd - Jan-Olof Jacke, vd för Svenskt Näringsliv, uttryckte för inte så länge sedan (DN 2025-12-28) det absoluta behovet av fler frihandelsavtal d.v.s. en fri marknad. Hur ska vi då ha det? Moström hotar med att Kinas monopol på sällsynta jordartsmetaller kommer att leda till handelshinder medan Jan-Olof Jacke vill ha fler frihandelsavtal d.v.s. färre handelshinder. Att offra Sveriges naturvärden och därmed samerna rättigheter för att skapa överskott av metaller låter som en ovanligt korkad idé. Jan Moström tycks vara en synnerligen omodern vd med noll hållbarhetstänk och totalt ointresse för våra naturvärden. Hans fokus är produktionseffektivitet och kostnadsbesparingar. Kostnadsbesparingar uppnår man genom att låta så många kostnader som möjligt falla på tredje man. Produktionseffektivitet uppnår man genom att ha så få anställda som möjligt. Så se upp Kiruna kommun - för gruvan kommer inte längre att vara Kirunabornas arbetsplats.
 
I motsats till LKAB och andra gruvbolag är dom största garanterna för bevarandet av våra naturvärden inte främst Naturvårdsverket trots namnet. Det är inte heller Greenpeace, Världsnaturfonden WWF eller Sveriges Naturskyddsförening trots deras förpliktigande namn och slagord. Det är samerna och rennäringen. De är i särklass vår största garant för att skydda naturvärden. Renarna förstör ingen natur. Renarna förstör inget rent vatten.
 
De som driver rennäring har inga högt avlönade chefer eller ordföranden eller vad de nu kallas för, som tjänar mellan 75 000 till 140 000 kronor i månaden även om Sametingets styrelseordförande tjänar över 1 miljon per år. Renägare tjänar mellan 25 000 till 28 000 kronor i månaden. Ändå är dessa de medborgare i Sverige som står för det största skyddet av vår gemensamma natur. Ett värde som byggts upp under årtusenden men kan förstöras inom endast några år av representanter för vår regering och våra industriföretag. Det märkliga är att vi sitter på naturvärden som kan nyttjas mycket bättre än att förstöras av gruv- och skogsbolag. Medan sysselsättningen i gruvor och skogsindustri minskar finns hög potential hos besöksnäringen att öka och generera mer pengar än industrin. Och, den största skillnaden är att besöksnäringens påverkan på naturen är minimal och tidsbegränsad medan industrins påverkan är helförstörande och kvarstår under oöverskådlig tid.
 
Dock ligger alla naturskyddare i lä jämfört med Jan Moström. Han anses värd över 800 000 kronor i månanden d.v.s. nära 10 miljoner kronor om året. Men visserligen ligger även Jan Moström i lä jämfört med Vattenfalls vd Anna Borg med nästan 20 miljoner om året. Och, för dessa löner finns det ingen plats för någon hänsyn till människor eller miljö - märkligt nog. Men nu undrar säkert alla vad den generaldirektör som ska vårda naturen kostar? Naturvårdsverkets generaldirektör tjänar endast futtiga 136 000 kronor per månad. Givetvis förväntas det då bara några futtiga procent så mycket av denne generaldirektör som av statliga Vattenfalls och statliga LKAB:s verkställande direktörer. Ännu mindre förväntas av bergmästaren som chef för Bergsstaten. Hon tjänar ungefär mellan 80 000 och 100 000 kronor i månaden och har inte till uppgift att skydda naturen vilket givetvis inte Anna Borg eller Jan Moström har heller, vilket ju märks.
 
Men vad representerar Jan Moström? Han representerar en intressant del av en s.k. värdekedja. En värdekedja börjar med Jan Moströms LKAB, som bryter malm. Denna del av värdekedjan kallas råvarudelen och det är där värdekedjan börjar och har minst värde. Värdekedjan består sedan av en mängd länkar. Egentligen är begreppet värdekedja en korkad beskrivning av vad som händer med råvarorna fram till den sista länken. Ibland används begreppet komplext för att beskriva något som är sammansatt av en mängd bitar i ett sammanhang som är svårt att överblicka. Ibland används begreppet komplicerat. Men komplicerat har inte samma betydelse som komplext. Komplicerat är ett begripligt sammanhang medan komplext är ett obegripligt sammanhang. Mellan råvara och färdig produkt finns ett komplext sammanhang som är mer komplext ju mer avancerad produkten är. Jan Moström och hans gelikar behöver inte bry sig eller begripa något om dessa komplexa sammanhang bara råvaran säljer och ger vinst. Jan Moströms uppgift är alltså att inte bara sälja utan sälja med vinst. I detta enkla icke komplexa sammanhang finns inte utrymmer för naturvärden och andra hinder, som samer och rennäring eller annat hänsynstagande till människor och miljö.
 
Men, det komplexa uppstår när argumenten innefattar hela sammanhanget från råvara till färdig produkt. Där faller Moströms argument om grön omställning. Där faller också Jan-Olof Jackes argumenterande. Jan-Olof Jacke vill ha fri handel med en fri marknad. För vaddå? Jo här kommer det förenklade begreppet värdekedja in. Sveriges regering med Ebba Busch i spetsen uppbackad av SD vill ha många gruvor d.v.s. mycket råvaror. Ebba Busch gillar säkert inte natur om hon inte kan klä sig raffigt fritidsklädd framför kamerorna. Ebba Busch och regeringen i knät på SD vill varken ha havsbaserad eller landbaserad vindkraft. De tar bort elbilspremier vilket betyder att de alltså inte vill ha elbilar heller. De vill ha solceller (men de tillverkas inte i Sverige - de bästa och billigaste tillverkas i Kina). De vill inte satsa på att höja effektiviteten på befintlig vattenkraft genom modernare turbiner och elgeneratorer (ekonomen Anna Borg förstår förmodligen inte det komplexa sammanhanget mellan råvaran vatten och elproduktion tros sin höga lön).
 
De nämnda produkterna vindkraft, elbilar, batterier och vattenkraft representerar färdiga produkter i en komplex värdekedja, som börjar med råvaror i gruvor. Men vad ska dessa råvaror användas till? Sällsynta jordartsmetaller används i elmotorer i elbilar. De används i turbiner och generatorer. De används i batterier inte bara för elbilar utan även annan ellagring. Kina är bäst i världen på att utveckla och realisera värdekedjor för den s.k. gröna omställningen även om de är komplexa. Busch och Moström och en massa andra politiker och företagsledare gafflar gärna om den gröna omställningen. Men var är den komplexa utvecklingen och tillverkningen av produkterna? Jo, i händerna på en teknisk utveckling som nästan helt kontrolleras av Kina. Och Kina säljer elbilar, elmotorer, solceller m.m. till hela världen. De leder inte bara försäljningen, de leder framför allt den komplexa utvecklingen för den gröna omställningen. Det gör inte och kan inte Busch eller LKAB m.fl. välavlönade företagsledare i råvarubranschen.
 
Kvartal sammanfattar: LKAB till samerna: renar kan behöva transporteras
 
·       LKAB:s vd Jan Moström försvarar i DN chockbeskedet i augusti om att 8 000 av 16 000 Kirunabor behöver flytta inom tio år. Kritiken har gällt både tajmningen - bara en vecka efter den stora kyrkflytten - och att beskedet kom så sent att flytten riskerar att bli svår att hinna genomföra.
·       Kiruna hamnar åter i blickfånget genom Per Geijer-fyndigheten, en av Europas största fyndigheter av sällsynta jordartsmetaller, som ses som strategiskt viktig för att minska EU:s beroende av Kina. Samtidigt ställs gruvplanerna mot samernas grundlagsskyddade rätt till kultur och renskötsel. Gabna samebys sista renflyttled hotas att skäras av, och samebyn har brutit sitt samverkansavtal med LKAB.
·       På frågan om LKAB går vidare med stadsflytten och gruvan även om samebyn säger nej, svarar Moström att bolaget är så viktigt för regionen, Sverige och Europa att man måste kunna samverka och samexistera. Han säger samtidigt: ?Sedan kanske samerna inte kan göra exakt som tidigare. Kan inte renarna passera områdena till fots, då får man låta dem passera på djurtransporter.?
 
Jag sammanfattar
 
·       Gruvor behövs oftast inte. LKAB behövs inte. Deras bidrag till Sveriges ekonomi är mycket begränsad både i tid och storlek. Deras negativa påverkan på natur och vatten är mycket stor för oöverskådlig framtid. En kvalificerad analys av återvinningsmöjligheter, som inte är politiskt styrd eller styrd av gruvindustrins egenintresse, kommer att ge en korrekt behovsbild. Det finns otroligt mycket att återvinna.
·       Besöksnäringen har större och långsiktigare potential med fler anställda och högre ekonomiskt värde än gruvor. Påverkan på naturen är minimal. Gynna denna näring.
Sammanställt av Olof Hellgren, januari 2026

pdf-fil: Ett resonemang kring samernas rättigheter