Slutsatser
Riksintresse bör tilldelas natur- eller kulturvärden men inte företagsverksamhet. Företagsverksamhet ska endast bedömas utifrån ekonomiska förutsättningar, som ska gälla såväl kvalificerade företags- som marknadsanalyser. Överklaga alla tillstånd som ges grundade på riksintressen som inte är natur- eller kulturintressen. Riksintressen som grunder sig på näringslivsintressen är alla tillfälliga medan natur- och kulturintressen är långsiktiga.
 
Samråd ska leda till samförstånd mellan parterna genom gemensam planering och gemensam överenskommelse. Att delge information i syfte att göra inbjudna parter nöjda är inget samråd. Är det informations- eller diskussionsmöte ska det kallas för vad det är - informationsmöte. Överklaga alla samråd som är informations- eller diskussionsmöten. Samråd kräver gemensamma beslut.
 
Arbetsplan ska krävas för att få göra undersökningsarbeten, prospektering, efter malmfyndigheter. Är det undersökningsarbeten i syfte att leta efter malmfyndigheter så ska en godkänd arbetsplan finnas, vad än undersökningsarbeten kallas. Det åligger Bergsstaten att tillse att godkänd arbetsplan föregår undersökningsarbeten. Det måste finnas möjlighet för sakägare att överklaga ett prospekteringstillstånd och då måste det finnas ett officiellt beslut. Allt annat är olagligt eller felaktig myndighetsutövning. Anmäl alla undersökningsarbeten som inte har tillstånd från Bergsstaten att genomföras.
 
Malmbevisning är en avgörande del när bearbetningskoncession ska bedömas. Bevisningen ska innehålla bevis för att fyndigheten existerar och att brytning går att ekonomiskt motivera. Fyndighetens omfattning är alltså en del och de ekonomiska förutsättningarna en andra del. Om företaget varken kan anses ha finansiella eller verksamhetsmässiga möjligheter att klara de ekonomiska förutsättningarna ska givetvis inte tillstånd ges. Inte heller om marknadsförutsättningarna talar emot de ekonomiska förutsättningarna. Det ska krävas kvalificerade analyser av de ekonomiska förutsättningarna innan tillstånd ges. Överklaga alla beslut som inte bygger på kvalificerade bedömningar om företagens ekonomiska förutsättningar. Men du måste vara sakägare.
 
Riksintresse är ett centralt begrepp i tillståndsprocessen. Riksintresse var från början tänkt att skydda naturvärden från exploatering. Vissa älvar, som Torne älv, Kalixälven, Pite älv och Vindelälven skulle skyddas från vattenkraftutbyggnad. Det beslutades 1993 att dessa älvar skulle vara nationalälvar d.v.s. riksintressen som skulle skyddas enligt kap. 4 miljöbalken. Även nationalparker är tänkta att ha detta skydd. Efterhand har 13 olika myndigheter med Boverket som samordnare, fått i uppdrag att ge olika områden benämningen riksintressen. Resultatet är ett sammelsurium av värden utan värde.
 
Men vad är egentligen ett riksintresse?
Ett riksintresse innefattar juridiskt ett värde som kan ställas mot andra värden. Ett riksintresse är alltså en benämning för ett värde som är högre än värden som inte har benämningen riksintresse. Men egentligen spelar det inte längre någon roll eftersom de värden, som benämns riksintresse inte längre har någon klar prioritetsordning. De värden som har beteckningen riksintresse har ingen konkret kvantitativ värdeberäkning bakom sig. De är kvalitativa värden som enkelt kan prioriteras om, vilket också görs. Samernas rennäring är ett riksintresse med ett sådant kvalitativt värde, som är skyddat av svensk lag, internationell lag och EU-lagstiftning men paradoxalt nog utan egentligt värde. Samerna, som sakägare och experter på rennäring, har oftast svårt att få sina värden gällande i sakfrågor kring gruvetablering. Deras värden kan helt enkelt nedprioriteras av andra värden, som lätt kan få status som riksintresse med högre värde. När olika riksintressen ställs mot varandra kallas det för motstridiga intressen. Men de är inte motstridiga. De ges av myndigheterna olika värden där det med högst värde prioriteras. Gruvor är ett sådant riksintresse, som av myndigheterna oftast lättvindigt tilldelas högst värde.
 
Men vem och hur sätts värdet för ett riksintresse?
I tillståndsprocesser är det olika instanser som gör bedömningar av värdeinnehåll - naturvärden mot värden för gruvetablering. Regeringen har enkelt i vissa fall avgjort värdet för olika intressen. Ett lokalt intresse, antingen det är ett riksintresse eller inte, är mindre värt än ett s.k. nationellt intresse. Det nationella intresset behöver inte beräknas kvantitativt utan kan svepande ges värde som viktigt för den gröna omställningen, vilket har ett högre värde än de gröna värden som påverkas, antingen det är ett riksintresse eller inte. Det är svepande värderingar som avgör prioriteringar och värden. Kvalitativa värden kan ytterst bestämmas av riksdagen och därmed av en majoritetsregering.
 
Kvalitativt eller kvantitativt värde?
Naturvärden har främst ett kvalitativt men kan också ha ett kvantitativt värde. Kvaliteten ligger i en kvantitativ värdering av exempelvis besöksnäringen. Rennäringslagen ger en kvalitativ värdering av samernas rätt till djurhållning av renar med bete och vandringar mellan beten - som ett riksintresse. Gruvverksamhet har dock endast kvantitativa värden. Det kan inte hävdas några kvalitativa värden, eftersom gruvnäringen är utsatt för marknadskrafter, som tillgång och efterfrågan på en global marknad. Varför görs då inga marknadsekonomiska värderingar? Det kan man fråga sig. Att säkerställa självförsörjning är inget värde i den ekonomiska realitet som gäller. Då måste gruvnäring som inte är ekonomiskt självbärande subventioneras för att säkerställa den självförsörjningen. Men detta är också kvantitativa värden. Ska inte de företag som ges högre prioriterat värde än naturvärden, genomgå noggrann värdering om förutsättningar att lyckas? Jo, se under rubriken malmbevisning.
 
I gruvverksamheten ligger också en kvantitativ värderingen av de kostnader som krävs för att inte bara återställa miljön efter en tidsbegränsad gruvverksamhet utan även andra kostnader som behöver täckas. En kvantitativ värdering ligger också i riskanalyser för händelser som kan orsaka allvarliga föroreningar av och allvarligt skada på mark och vatten. Svåra olyckor är kostnadskrävande att hantera. Sanering av förorenad mark och förorenat vatten är oerhört kostnadskrävande. Hur garanteras dessa kostnader?
 
Samråd - en del av både tillstånd för prospektering och bearbetningskoncession
 
Samråd som tvång utan värde
Samråd innebär olika steg i tillståndsprocessen för att starta gruvverksamhet. När turen för samråd har kommit till sakägare, organisationer och allmänheten betyder detta att sökande gruvföretag ska informera och svara på frågor. Avsikten är dock endast att göra deltagarna välvilligt inställda till gruvverksamheten. Det betyder inte att prioriteringsvärderingen för gruvetablering kan påverkas.
 
Samrådets påverkansmöjlighet
Den eller de, som är emot gruvetablering, bör framföra sin värdering av området och varför området inte bör användas för gruvverksamhet. Är man emot bör detta tydligt framgå. Tydlig motståndare till gruvetablering är bättre än tyst och åsikterna bör tydligt framgå av samrådsredogörelsen. Tydligt är att gruvverksamhet innebär betydande miljöpåverkan och är en risk för hälsa och miljö.
 
Innan undersökningsarbeten kan påbörjas krävs en godkänd arbetsplan. Om inte en godkänd arbetsplan finns innan prospektering startas, är arbetena att betrakta som miljöbrott och brott mot terrängkörningslagen, och ska polisanmälas. Om inte en godkänd arbetsplan följs är även detta att betrakta som ett miljöbrott. Men även när det gäller arbetsplan är den beslutande myndigheten Bergsstaten inte helt tydlig. Att ett undersökningsarbete skulle vara just ett undersökningsarbete och därmed kräva en godkänd arbetsplan från Bergsstaten tycks inte Bergsstaten alltid riktigt förstå logiken i.
 
För att bearbetningskoncession ska kunna ges tillstånd till, krävs en malmbevisning, som innebär att den sökande ska kunna visa att en påträffad fyndighet sannolikt kan tillgodogöras ekonomiskt. Bergsstaten ska pröva den sökandes förutsättningar att ekonomiskt tillgodogöra sig en fyndighet. Bergsstaten beslutar, med malmbevisningen som bakgrund, om bearbetningskoncession ska beviljas. Länsstyrelsen som remissmyndighet kan antingen tillstyrka eller avstyrka Bergsstatens beslut.
 
Frågan är vad som ligger i bedömningen om den sökandes förutsättningar att ekonomiskt tillgodogöra sig en fyndighet. Malmbevisningen borde innefatta en företagsbesiktning (en s.k. due diligence) för att klarlägga det sökande företagets ekonomiska möjligheter att lyckas med en gruvverksamhet. Om företaget inte bedöms att lyckas eller om bedömningen av malmbevisningen är dåligt genomförd av Bergsstaten (och Länsstyrelsen), riskerar företaget att gå i konkurs. Den betydande miljöpåverkan, som kan ha orsakats har då visat sig resultera i en helt onödig skada på naturvärden. Kan de myndigheter som utfört ett dåligt bakgrundsarbete ställas till svars? Det borde också krävas att den beslutande myndigheten ansvarar för att en ordentlig omvärldsanalys genomförs. Hur ser marknaden ut för den mineral (metall/er eller ämne/n) som ska brytas och raffineras?
 
Vad är det för mening med att en fyndighet bedöms som lönsam om inte företaget som bryter malmen är lönsamt?
 
Enligt Minerallagen får en överlåtelse ske av bearbetningskoncession om krav enlig 4. Kap § 2, 2. stycket i Minerallagen uppfylls. Alltså finns utrymme för ren spekulation som understryker betydelsen av kvalificerad bedömning av det sökande företagets ekonomiska, affärs- och erfarenhetsmässiga förutsättningar.
 
Sökanden ska för malmbevisningen följa de riktlinjer som föreskrivs av PERC Reporting Standard, 2021, och malmbevisningen ska bedömas av kvalificerad personal från föreningen FAMMP. I vilken utsträckning görs detta och är det tillräckligt för att bedöma det sökande företagets ekonomiska förutsättningar? Har föreningen FAMMP rätt kompetens att bedöma det sökande företagets ekonomiska förutsättningar? Har Bergsstaten rätt kompetens?
 
I den statliga utredningen SOU 2022:56, En tryggad försörjning av metaller och mineral, står det:
Den svenska branschföreningen Svemin har tillsammans med sina systerorganisationer i Finland och Norge tagit fram en standard som bygger på CRIRSCO, men som är anpassad till skandinaviska förhållanden, den så kallade FRB-standarden. Av standarden framgår att kategorisering av mineraltillgångar och mineralreserver ska redovisas med uppdelning i antagen, indikerad och känd mineraltillgång, samt sannolik och bevisad tillgång på mineralreserver. En förutsättning för klassificering som bevisad mineralreserv är att malmen ska vara tekniskt utvinningsbar och ekonomisk lönsam att utvinna. Bergsstaten kräver att det av ansökan ska framgå att sökanden har kännedom om fyndighetens omfattning och halt som minst motsvarar FRB-standardens benämning indikerad mineraltillgång. För att Bergsstaten ska kunna bedöma mineralfyndighetens ekonomiska värde krävs att ett omfattande underlag lämnas in. Den sökande ska kunna redovisa de resultat som undersökningsarbetet har lett till, samt presentera övrigt bevismaterial. Det ska finnas en karta över området med borrhål markerade. Den del av borrkärnorna som utgör mineraltillgång ska ha analyserats, liksom de hällar där mineraltillgången går i dagen. Sökanden ansvarar för att upprätta analysprotokoll, mätningsresultat, geologiska och geofysiska kartor, samt tekniska och ekonomiska utredningar. En sakkunnig, kvalificerad person, ska granska kvaliteten på det tekniska och vetenskapliga arbetet och lämna ett skriftligt och undertecknat utlåtande om att denna granskning blivit utförd och att dennes kvalifikationer är relevanta för den aktuella informationen.
 
Markanvisning - en del av tillstånd för bearbetningskoncession
Bergsstaten beslutar om markanvisning (sidan 4), för att koppla rätten att utvinna mineral till rätten att använda den mark som krävs. Markanvisningen gäller bearbetningskoncession. En förutsättning för beslut om markanvisning är att bolaget har rådighet till området - saknas rådighet utgör detta grund för att avvisa ansökan. Rådigheten gäller även vattentillgång. Om effekter av gruvverksamheten även påverkar område utanför markanvisningen innebär detta att företaget utnyttjar mark som det inte har rådighet till och vad händer då? Är detta ett miljöbrott eftersom rådighet och därmed tillstånd för område utanför markanvisning saknas?
 
Tillstånd för prospektering och bearbetningskoncession
Det finns alltså ett antal intressanta aspekter på juridiken kring tillstånd för projektering och bearbetningskoncession.
 


pdf-fil: Konklusioner om juridiska begrepp kring gruvetablering