Lagstiftningen, som ska ge tillstånd till gruvetablering, är till för att göra miljöbrotten legitima. Utan tillstånd är nämligen de ingrepp i naturen, som gruvor medför, ett miljöbrott som går under allmänt åtal d.v.s. vem som helst kan göra en anmälan till polismyndigheten.
 
Trots alla negativa effekter på miljön godkänds de flesta nya gruvor. Beslut om gruvverksamhet kan överklagas, men det är många hinder på vägen. Det första hindret innebär att det oftast endast är markägare och andra s.k. sakägare som kan överklaga. Vem är då sakägare? Det finns ingen entydig definition av begreppet preciserat i någon lagtext annat än att det är den person som saken angår (Miljöbalken 16 kap. 12 § 1 st. 1 p.). I propositionen till miljöbalken anges att endast ett allmänt intresse så som allemansrätt inte kan föranleda att personen får sakägarställning. Men även om rättsinstansen godtar dej som sakägare och du är övertygad om att det beslut du vill överklaga är fel, tro inte att det ens kommer att bedömas. I de flesta fall krävs prövningstillstånd för att ens domstolen/rätten ska ta upp ärendet. Högsta domstolen får exempelvis in ca. 8000 ärenden per år. Endast ca. 100 får prövningstillstånd.
 
Gruvverksamhet och ett nytillkommet riksintresse
När en gruva startas har den varit föremål för många juridiska turer, men på senare år har det tillkommit två juridiska ingredienser, som ska underlätta för de företag som vill starta gruvbrytning i Sverige. Den första är en lag som EU-kommissionen antagit - CRMA (Critical Raw Material Act). Den andra är det regeringen hänvisar till som riksintresse. Det senare var avsett för att skydda i första hand naturområden. Nu har regeringen via CRMA hittat ett nytt riksintresse att främja, som går före naturvärden eller kulturvärden och alla andra av allmänhetens värden. Regeringens riksintresse gäller nu raka motsatsen till att skydda naturvärden och hushålla med våra mark- och vattentillgångar. Det svåra med begreppet riksintressen är att definiera och precisera vad som är ett riksintresse. Regeringen gav i början av 2020 Naturvårdsverket, Boverket, Riksantikvarieämbetet, Statens energimyndighet, Tillväxtverket, Trafikverket och 6 andra myndigheter (riksintressemyndigheter) i uppdrag att, tillsammans med Boverket som samordnande myndighet, göra en översyn av sina respektive anspråk på områden av riksintresse. Riksintressen regleras normalt i både miljöbalken och plan- och bygglagen. Miljöbalken (1998:808) reglerar innehållet, medan plan- och bygglagen (2010:900) reglerar processen för hur riksintressen ska hanteras. Regeringens senaste tolkning av riksintresse för etablering av gruvverksamhet har endast använts för att gynna gruvverksamhet - inte gynna skyddet av naturvärden.
 
Men det har varit annorlunda. 2013 riktade Riksrevisionen skarp kritik mot regeringen för hanteringen av riksintressen, som man ansåg hindrade kommunernas bostadsbyggande och gynnade kulturmiljövården, kommunikationer och naturvården.
Och, gällande en gruva där koppar och silver ställdes mot naturvård (i Naturvårdsverkets Handbok "Riksintresse för naturvård och friluftsliv", sidan 75). Regeringen bedömde 1998, i det här exemplet, att den långsiktiga hushållningen med mark och vatten och den fysiska miljön i övrigt bäst kan främjas genom att naturvärdena bevaras i ett område som är av riksintresse för två oförenliga ändamål. Regeringen gav därför inte bearbetningskoncession för en koppar- och silvergruva. Detta var 1998. Då sattes naturvärden främst, före en naturförstörande gruva.
 
När regeringen åberopar riksintresse är det ju alla medborgare i rikets intresse och därför borde alla medborgare vara sakägare, men så är det tyvärr inte.
 
Kort om att överklaga
- Om det krävs att vara sakägare för att överklaga, se till att vara berörd i juridisk mening
- I beslutet, som du vill överklaga, står vilken instans du ska adressera överklagan till
- I beslutet står också inom vilken tid från delgivning överklagan ska vara inkommen
- Skriv i överklagan vad du anser är fel i beslutet
- Formulera dig väl
 
Gruvverksamhet och lagarna
Gruvbrytning ska främst bestämmas av Mineralförordningen (1992:285), Minerallagen (1991:45) och Miljöbalken (1998:808).
 
Mineralförordningen kompletterar Minerallagen med hur tillståndsgivning för undersökning och bearbetning ska gå till enligt Minerallagen. Den anger hur information till sakägare och hur undersökningsarbeten och bearbetning ska gå till.
 
Prospektering
Prospektering är undersökningar av berggrunden för att hitta brytningsbara mineral och metaller. För detta krävs ett undersökningstillstånd enligt minerallagen. Undersökningstillståndet ger ensamrätt i förhållande till markägaren och andra prospektörer inom ett visst område. Ett undersökningstillstånd ger företräde till bearbetningskoncession. Ett undersökningsarbete kräver förutom undersökningstillstånd en godkänd arbetsplan innan prospektering får påbörjas.
 
Undersökningstillstånd
Ansökan om undersökningstillstånd sker på färdig blankett och omfattar samtliga s.k. koncessionsmineral, 1 kap. 1 § Minerallagen (1991:45) med bilagor för bl.a. områdesanalys (särskild blankett) och åtgärder för att skydda allmänna intressen och enskild rätt (särskild blankett).
Bergsstaten beslutar om undersökningstillstånd, som varar i tre år men kan förlängas till högst 15 år. Överklagan sker av den som beslutet rör, mark- och sakägare, hos den som fattade beslutet dvs bergsstaten, som i sin tur skickar vidare till förvaltningsrätten. Skadeersättning prövas och beslutas av bergsstaten.
 
Undersökningsarbete
För undersökningsarbete krävs ett godkänt undersökningstillstånd och en godkänd arbetsplan. Arbetsplanen ska fastställas av bergsstaten och bli gällande med innehåll enligt 2 kap. 5 § Minerallagen (1991:45) med bl.a. en bedömning av i vilken utsträckning arbetet kan antas påverka allmänna intressen och enskild rätt. Den ska innehålla en bedömning av hur stor skada eller hur stort intrång som undersökningsarbetet kommer att medföra, information om hur eventuella skador eller intrång kommer att regleras samt uppgift om vilken form av säkerhet tillståndshavaren har för att fullfölja utbetalningen av ersättningen och om storleken på säkerheten. Arbetsplanen ska fastställas av bergsstaten enligt 2 kap. 5 d § 2 st. Minerallagen (1991:45).
Invändningar mot det som anges i arbetsplanen ska göra inom 3 veckor från delgivning. Annars blir arbetsplanen gällande. Om invändningar framställs mot arbetsplanen, så kan tillståndshavaren och den som invänder försöka komma överens eller lämna in invändningarna till Bergsstaten för prövning. De flesta myndighetsbeslut överklagas till förvaltningsrätten. Hur och inom vilken tid ett beslut från Bergsstatens ska överklagas står i bilaga till beslutet. Förvaltningsrättens beslut kan överklagas till kammarrätten. Kammarrättens beslut kan överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen.
 
För att bedriva undersökningsarbete gäller inte bara Minerallagen. Hänsyn måste också tas till parallella lagar som exempelvis Miljöbalken (1998:808) och Terrängkörningslagen (1975:1313). Att påbörja eller bedriva verksamhet eller att vidta en åtgärd som skulle ha anmälts för samråd är straffbart som otillåten miljöverksamhet. Arbete som bedrivs utan behövliga tillstånd är miljöbrott.
 
Bearbetningskoncession
Bearbetningskoncession är tillstånd att få bryta mineraler i en fyndighet. Bearbetningskoncession söks hos Bergsstaten. En ansökan om bearbetningskoncession ska innehålla en malmbevisning (sidan 214) och en miljöbedömning med en miljökonsekvensbeskrivning. Det lämpligt att verksamhetsutövaren kallar till samråd med kommunen, länsstyrelsen och lokala och regionala intressenter (exempelvis närboende, föreningar, samebyar och besöksnäring). Bergsstaten prövar i detta skede sökandens förutsättningar att ekonomiskt tillgodogöra sig en fyndighet, men en bedömning görs även om gruvdrift står i motsättning till hushållningsbestämmelserna i miljöbalken (3 och 4 kap). Bergsstaten beslutar sedan om bearbetningskoncession ska beviljas och här kan länsstyrelsen som är remissmyndighet antingen tillstyrka eller avstyrka Bergsstatens beslut.
Frågan är om samråd är tvingande eller bara lämpligt. Men den viktigaste frågan är om resultatet av samråd har någon avgörande betydelse för Bergsstatens beslut.
 
Miljökonsekvensbeskrivningen ska beskriva verksamhetens effekter på människors hälsa och på miljön. Miljöbedömning görs enligt 6 kap. i miljöbalken som innehåller regler för planer och program samt verksamheter och åtgärder. Bergsstatens prövning av bearbetningskoncessioner kan i vissa fall hänskjutas till regeringen. Koncessionen kräver tillstånd enligt Miljöbalken innan verksamhet kan påbörjas.
Invändningar mot ansökan ska göras före angivet sistadatum, vanligtvis inom 3 veckor, till Bergsstaten. Invändningar mot miljökonsekvensbeskrivningar ska göras till Länsstyrelsen före angivet sistadatum. Information om inkomna ansökningar samt beslut finns på Bergsstatens kungörelser. Bergsstatens beslut kan överklagas till Regeringen. Den kommun där koncessionsområdet är beläget har klagorätt i fråga om bergsstatens beslut om bearbetningskoncession. Sådana ideella föreningar och juridiska personer som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken har också klagorätt. Regeringen har i sin hittillsvarande praxis även tagit upp överklaganden från personer som inte direkt berörs av koncessionsområdet. (Det finns också en möjlighet till rättsprövning av regeringens beslut hos Högsta förvaltningsdomstolen.)
Exempel på beslut efter överklaganden gjorda av Boliden Mineral AB, Naturvårdsverket, Tertiary Minerals (här finns intressanta konklusioner från företaget och Svemin - branschförening inom gruv-, mineral- och metallproduktion i Sverige), Botnia Exploration (här finns intressanta slutsatser), Boliden Mineral AB, Tasman Metals. Som synes är det inte helt överraskande att det är gruvbolag och myndigheter som har ekonomi och kan köpa eller inneha tjänster för att överklaga beslut som gått dem emot.
 
Tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken för bearbetningskoncession
Verksamhetsutövare ansöker om tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken (även 11 kap om det rör vattenverksamhet) hos aktuell mark- och miljödomstol. Innan dess ska verksamhetsutövaren åter samråda med länsstyrelsen, tillsynsmyndigheter och enskilda som blir berörda, liksom med övriga statliga myndigheter, kommuner, allmänheten och organisationer som kan antas bli berörda. Efter
en huvudförhandling meddelar mark- och miljödomstolen sin dom. Domen går att överklaga till Mark- och miljööverdomstolen.
Att överklaga enligt Miljöbalken görs till beslutande myndighet, exempelvis Länsstyrelsen, men ska framgå i beslut.
 
Miljökonsekvensbeskrivning
Miljöprövning av gruvor görs enligt miljöbalken. Gruvverksamhet är en tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet. Mark- och miljödomstolarna prövar ansökan om tillstånd till gruvverksamhet. En Miljökonsekvensbeskrivning ingår i en Miljöbedömning för ansökan om bearbetningskoncession. Miljöbalken reglerar vad miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla och att innehållet ska anpassas utifrån vad som är en rimlig omfattning och detaljeringsnivå. Plan- och bygglagen, PBL, reglerar vad planbeskrivningen ska innehålla och anger bland annat att den ska uppfylla kraven på innehåll i en miljökonsekvensbeskrivning vid en strategisk miljöbedömning.
Domar som meddelats av mark- och miljödomstolen (MMD) kan överklagas till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) och tas upp till prövning om prövningstillstånd beviljas.  Prövningstillstånd kan medges om det:
- kan finnas anledning att ändra mark- och miljödomstolens avgörande,
- behövs för att Mark- och miljööverdomstolen ska kunna bedöma om mark- och miljödomstolen dömt rätt,
- är viktigt att Mark- och miljööverdomstolen prövar målet för att mark- och miljödomstolarna ska få vägledning inför framtida bedömningar av liknande frågor,
- i övrigt finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.
 
En dom som meddelats av Mark- och miljööverdomstolen i ett mål som inletts i en mark- och miljö­domstol kan överklagas till Högsta domstolen (HD). För att Högsta domstolen ska pröva målet
krävs prövningstillstånd. Prövningstillstånd medges endast om:
- det är av vikt för ledning av rättstillämpningen, att överklagandet prövas av Högsta domstolen, eller - det finns synnerliga skäl till sådan prövning, såsom att det finns grund för resning eller att domvilla förekommit eller att målets utgång i Mark- och miljööverdomstolen uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.
Endast de som har talerätt, sakägare, kan överklaga enligt 16 kap. 12 - 14 §§ miljöbalken.
 
Markanvisning
När mark- och miljödomstolen har meddelat domen om tillstånd beslutar Bergsstaten om markanvisning (sidan 4), för att koppla rätten att utvinna mineral till rätten att använda den mark som krävs. Markanvisningsbeslutet (sidan 27) anvisar den mark som får användas för gruvverksamheten samt fastställer den ersättning som ska utgå till berörda markägare och rättighetsinnehavare för den anvisade marken. Markanvisningen gäller bearbetningskoncession. En förutsättning för beslut om markanvisning är att bolaget har rådighet till området - saknas rådighet utgör detta grund för att avvisa ansökan.
Att överklaga markanvisning görs normalt till Mark- och miljödomstolen (ersatte 2011 Fastighetsdomstolarna) , dit man yrkar på att beslutet upphävs. Mark- och miljödomstolens beslut kan vidare överklagas hos Mark- och miljööverdomstolen. Dock, krävs att ärendet ges prövningstillstånd.
 
Bygg- och marklov
Bygg- och marklov sker efter plan- och bygglagen. Bygg- och marklov söks hos kommunens byggnadsnämnd. Kommunens Byggnadsnämnd beslutar. Som ett sista steg i prövningsprocessen behövs bygglov enligt plan- och bygglagen (2010:900) för byggnation av anläggning och marklov för vissa markarbeten. Vägledning om bygglovsprocessen finns hos respektive byggnadsnämnd och hos Boverket.
Att överklaga ett kommunalt beslut ska göras tre veckor från den dag beslutet delgivits.
Kommunalt beslut enligt plan- och bygglagen får överklagas till Länsstyrelsen av den som beslutet angår. Beslut enligt miljöbalken får överklagas till Länsstyrelsen. Besluten kan gälla till exempel avfallshantering, avgifter, avlopp, boendemiljö, buller, förorenade områden och nekade strandskyddsdispenser. Om beslutet påverkar dig kan du ha rätt att överklaga det.
I kommunens beslut ska det framgå hur du överklagar. Du ska lämna ditt överklagande till kommunen. Vänd dig till kommunen om du behöver närmare information om hur överklagandet går till.
 
Domstolar, nämnder och myndigheter inom Sveriges Domstolar.
Domstolsverket (DV) är central förvaltningsmyndighet för de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna.
 
Att överklaga myndighetsbeslut
Förvaltningsprocesslagen (1971:291) 33 §  reglerar hur Förvaltningsrättens beslut överklagas. Förvaltningsrättens beslut överklagas till kammarrätten. Kammarrättens beslut överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen.
 
Ett beslut får överklagas av den som det angår, om det gått honom eller henne emot.
Kammarrättens beslut att meddela prövningstillstånd får inte överklagas.
 
Det heter att det är tillståndsinnehavarens (gruvbolaget) ansvar att ta reda på vad som krävs och se till att allt som krävs är uppfyllt innan arbetet påbörjas. Men det krävs givetvis att ansvariga myndigheter också vet vad som krävs. Det är inte alltid så. Därför finns rätten att överklaga ett beslut. Då krävs det att den eller de som överklagar är insatta i juridiken lika bra eller bättre än myndigheterna. Ska man överklaga är det ytterligare en viktig juridisk egenskap som måste uppfyllas - sakägare. Juridiskt definieras inte vem som är att anse som sakägare. Om man inte är att betrakta som sakägare kan man inte överklaga ett beslut, så sakägare är en mycket viktig del av juridiken. Sakägare är kort och gott den som berörs och detta bedöms av berörd myndighet/rättsinstans. Så innan du överklagar, gör klart att du är sakägare annars är all möda förspilld.
 
Det är uppenbarligen avgörande vad i ett beslut som är centralt för en överklagan. Om det som är centralt står i direkt motsats till vad som står i lagen är det kanske inte så svårt. Men, oftast är det en tolkningsfråga av vad som står i en paragraf eller paragrafer av lagtext. Vem har då tolkningsföreträde? Finns det jämförbara fall eller kan det tänkas falla inom prejudicerande ärenden. Dessa avgörande frågor betyder att en lekman har mycket svårt för att överklaga. Det är avgörande att ha insikt i rättsinstansernas tolkningar. Finns inga tolkningar är det de Högsta Instansernas uppgift att ge en tolkning.
 
Prövningstillstånd
Att överklaga ett beslut till en högre instans har sina problem. Den högre instansen kan lätt komma undan genom att neka prövningstillstånd. Då tas ärendet inte upp för behandling över huvud taget och någon motivering behöver inte ges. Den får de som överklagat räkna ut själva - men varför då överklaga? En förklaring som domstolen kan hävda är att det inte finns någon anledning att ändra domen från lägre instans - den är helt enkelt ok. Ett annat skäl kan vara att överklagandet är felaktigt - för sent inskickat eller helt enkelt för dåligt formulerat.
I högsta instans krävs som regel att rättsfallet är prejudicerande eller att det finns några synnerliga skäl. Synnerliga skäl för prövningstillstånd kan vara att utgången i kammarrätten beror på ett grovt förbiseende eller misstag som inte är hänförligt till den juridiska bedömningen.
 
Vilken instans handlägger vad?
Handläggning av ärenden hos förvaltningsmyndigheter och handläggning av förvaltningsärenden hos domstolarna regleras av Förvaltningslagen (2017:900), Plan- och bygglagen (2010:900), Mark- och miljödomstolen eller Mark- och miljööverdomstolen.
 
Mark- och miljödomstolen är den domstol som handlägger mål och ärenden inom områdena miljö, fastighet, plan och bygg samt vatten och avlopp enligt bl.a. Miljöbalken.
 
Mark- och miljööverdomstolen är den domstol som har till uppgift att handlägga alla överklagade avgöranden från landets fem mark- och miljödomstolar.
 
Förvaltningsrätterna är första instans bland förvaltningsdomstolarna. En förvaltningsrätt avgör tvister mellan enskilda personer och myndigheter och tvister mellan företag och myndigheter. Det är till förvaltningsrätten det går att överklaga ett myndighetsbeslut från till exempel Försäkringskassan, Skatteverket eller kommunens socialtjänst. Myndigheterna kan vara både statliga och kommunala. 
 
Kammarrätterna är andra instans bland förvaltningsdomstolarna och prövar mål som tidigare avgjorts i förvaltningsrätten. Det finns fyra kammarrätter i Sverige. Målen i kammarrätten kan handla om tvister mellan en person och en myndighet, eller ett företag och en myndighet. Myndigheterna kan vara både statliga och kommunala.
 
Högsta förvaltningsdomstolen är högsta och sista instans inom de allmänna förvaltningsdomstolarna. Domstolens beslut kan inte överklagas eller omprövas.
 
Regeringen handlägger överklaganden av vissa beslut enligt Minerallagen. I beslut ska dock anges vilken instans som handlägger överklaganden. Regeringens beslut kan överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen.
 
Högsta domstolen är den högsta instansen av de allmänna domstolarna i Sverige. Domstolens huvuduppgift är att skapa prejudikat - vägledande avgöranden - främst på straffrättens och civilrättens område.
 
EU-domstolen är inte en överinstans till Högsta förvaltningsdomstolen. Det går därför inte att överklaga Högsta förvaltningsdomstolens avgöranden till EU-domstolen. Om du anser att ett medlemslands myndigheter inte följer EU:s regler kan du anmäla klagomålet direkt till Europeiska kommissionen.
 
Om du anser att dina mänskliga rättigheter har kränkts i samband med ditt måls handläggning kan du vända dig till Europadomstolen.
 
Miljöbrott
Vad är påföljden om förutsättningar för prospekteringsarbeten eller gruvverksamhet inte följs?
Att inte följa lagstiftning är ett brott. Om ett brott begås så följs detta normalt av en påföljd? Vad händer vid brott mot prospekteringsarbeten (SOU2000:89)? Om ett bolag inte har behövliga tillstånd och skräpar ner, orsakar skadegörelse på växter och djur samt även orsakar markskador, är det då ett brott mot någon av de lagar som omfattar allemansrätten enligt Brottsbalken (1962:700) alternativt Miljöbalken (1998:808) eller Terrängkörningslagen (1975:1313). Brott mot terrängkörningslagens 4 § har som påföljd böter eller i allvarliga fall t.o.m. fängelsestraff. Dessutom har markägaren rätt att begära skadestånd om körningen orsakat skador. För skadegörelse enligt 12 kap. 1, 2 eller 3 §§ brottsbalken är straffskalan högst 2 års fängelse. Misstänkt brott ska anmälas till polisen. Brott enligt Brottsbalken leder till allmänt åtal d.v.s. vem som helst kan anmäla eftersom åklagare väljer att åtala eller inte å samhällets vägnar.
 
Straffbelagda miljöbrott enligt Miljöbalken finns angivna i 29 kap. Det finns även i Miljöbalken regler som ska tillämpas av tillsynsmyndigheterna i samband med tillståndsansökningar eller inspektioner. Tillsynsmyndigheterna ska anmäla misstänkta brott inte bara vid inspektioner utan även efter anmälan från privatpersoner. Allmänheten kan anmäla en misstanke om miljöbrott till polis eller åklagare. Polisen har utredare specialiserade på miljöbrott. Påföljden för de flesta typer av miljöbrott, som regleras i 29 kap miljöbalken, är böter eller fängelse i högst två år. Straffet för grovt miljöbrott är fängelse i lägst sex månader och högst sex år, och för grovt artskyddsbrott är det fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.  I de flesta fal utdöms företagsbot eftersom det oftast är företag som begår miljöbrott. Gärningar som företag begått uppsåtligen kan betraktas som ett personligt ansvar varför ansvariga personer kan ställas inför rätta. En företagsbot uppgår i dag till lägst 5 000 kronor och högst 10 miljoner kronor, men nyare tillämpning finns för vissa brott.
 
Begreppet rådighet
Begreppet rådighet syftar på en fysisk eller juridisk persons förhållande till viss egendom. Den som har rådighet över viss egendom har rätt att nyttja och förfoga över den. Besittning syftar på en verklig makt att i praktiken ha kontroll och rådighet över egendom. Slutligen har den som äger egendom i allmänhet rätt att fritt förfoga över den d.v.s. kan hyra ut, sälja eller på annat sätt nyttja egendomen. Markanvisning syftar till att ge ett gruvbolag rådighet. Dock måste bolaget även ha rådighet till det vatten som krävs för verksamheten.
 
Konklusioner
För en lekman finns det två juridiska begrepp som förefaller väldigt luddiga: samråd och riksintresse. När och av vilken instans kan ett samråd bedömas som otillräckligt och ge avslag på en tillståndsansökan? När och av vilken instans kan bedömningen av vad som anges som riksintresse avgöra utfallet av en tillståndsansökan?
 
Varför krävs inte en noggrann s.k. due diligence (företagsbesiktning) och omvärldsanalys av det företag som ansöker om brytningstillstånd?
 
Frågan tillståndsansvariga myndigheter borde ställa är: hur nödvändigt och hur realistiskt är det att ett företag klarar av alla delar av ett gruvprojekt, såväl finansiellt som företagsmässigt, vad gäller tillverkning och försäljning?
 
När den juridiska vägen är stängd för att hindra gruvbrytning, återstår endast massiv och uthållig opinion mot gruvetablering från miljöorganisationer och enskilda. Vid minsta misstanke om miljöbrott - anmäl.
 
 
Denna sammanställning är gjord av Olof Hellgren, juli 2025, med förhoppningen att innehållet, trots många juridiska snåriga vägar, är fritt från allvarligare fel
 
Andra lagar och förordningar
Artskyddsförordningen
ILO 169 - Indigenous and Tribal Peoples Convention, 1989 (No. 169)
Rennäringsförordningen - ändringsförslag
 
Referenser
Sammanfattning över prövningsprocessen från undersökning till gruva
Gruvnäringens ekonomiska effekter
Undersökningstillstånd
Mineralförordning (1992:285)
Lagen.nu Minerallag (1991:45)
Riksdagen.se Minerallag (1991:45)
Rättegångsbalk (1942:740)
Förvaltningslag (2017:900)
Plan- och bygglag (2010:900)
Bergsstatens tillsyn
Ansökan om tillstånd enligt miljöskyddslagen för gruvdrift
Karta över bearbetningskoncessioner i SGU:s kartvisare Mineralrättigheter
Från undersökningstillstånd till gruva
Natura 2000-tillstånd vid ansökan om bearbetningskoncession enligt minerallagen
Tillstånd till brytning och krossning/sovring av järnmalm från Gruvberget i Svappavaara
MÖD avvisar tillståndsansökan för gruva på grund av otillräcklig MKB och bristande rådighet

pdf-fil: Gruvbrytningens juridiska gps