Företagen skapar på falska grunder, genom lögner och halvsanningar, uppfattningar som inte stämmer med verkligheten för att ge en positiv bild av företaget och dess verksamhet. Sanningen är att dom förstör den omgivande befolkningens livsmiljö i ett s.k. nationellt intresse. Företagen trakasserar, förödmjukar och misskrediterar lokalbefolkningen som mindre vetande och mindre värda i detta s.k. nationella intresse.

Företagen skryter ofta inför investerare och myndigheter om avtal som är värda si och så mycket. Exempelvis tecknades ett avtal mellan VW och Northvolt, men eftersom Northvolt inte kunde leverera överhuvudtaget, så var avtalet värt noll. Det finns flera bekymmer med avtal. Ett är leverans av antal enheter och ett är priset. Ett bindande avtal, som säjs vara värt si eller så mycket, innebär att säljaren måste sälja även med förlust och köparen måste kunna betala. Om inte dessa villkor uppfylls är konkursen nära eller som för Northvolt ett faktum. Skrytet om tecknade avtal är inte värt ett nickel förrän pengar rullar in. Snarare lägger företagen ut dimridåer för att försköna verkligheten och vinna tid inför en stundande ekonomisk härdsmälta. Avtalen är som regel inte bindande utan s.k. avsiktsförklaringar - värda inget. Men framför allt stämmer nästan aldrig företagens löften om tillverkningen av lovade produkter med verkligheten. Då hjälper det inte att vifta med lukrativa avtal.

Media och gruvprotester
En serie av protester startade i Panama 20:e oktober 2023 efter att Panamas regering och gruvföretaget First Quantum Minerals, ett kanadensiskt företag, tecknat ett avtal om att starta öppen kopparbrytning. Massiva demonstrationer spred sig över landet. Landets president tillsammans med en majoritet av politikerna insisterade på avtalet, men First Quantum Mineral utsattes för vägblockader såväl som blockader mot exporthamnar. Produktionen fick reduceras för att till slut stoppas. Företagets aktie föll med 50 %. Högsta domstolen som först godkänt avtalet underkände det nu, varefter presidenten försäkrade att gruvan skulle stängas. Näringsministern som varit för gruvan fick avgå. Kopparn skulle huvudsakligen ha exporterats till kinesiska och japanska kunder och ge stora pengar till statskassan. (Detta är en mycket kort beskrivning av vad som skedde).

Det uppstod efteråt en mängd frågor om medias roll. Varför rapporterade media så lite? De som protesterade kom från flera olika samhällsgrupper och inte från den som vår näringsminister nedlåtande kallar klimataktivister. Det dessa grupper hade gemensamt var att de ville skydda miljön mot gruvdriftens förstörelse. De demonstrerade mot politisk klientelism (utbyte av varor och tjänster i utbyte mot politiskt stöd) och förde en "antikolonial" kamp mot multinationella företag. Kampfraserna handlade om "vårt guld är grönt" och "vår hembygd är inte till salu, vi försvarar vår hembygd".

Slutsatsen som media borde fokusera på
"Med stora gruvbrytningsprojekt, vad än företagen säjer, om hur mycket aktier går upp och ner, om lönsamhet, så är det de människor som bor runt gruvan som drabbas och det är deras röst som måste höras". De får inte bli rättslösa med argument som "nationellt intresse". Nationen är medborgarna och om det inte är i deras intresse, vilket nationellt intresse är det då - de internationella företagens? När politikerna kör över medborgarna vad har vi då för samhälle. Inte rättssäkert i alla fall!

"Gruvprojekt måste mer omfattande och med större omsorg täckas av media i framtiden. När världen är vid en vändpunkt för att ställa om energiproduktion från fossila bränslen måste fler människor förstå och informeras om vad gruvdrift betyder och vilka konsekvenser den för med sig."

"Att rapportera om gruvdrift kräver att fakta sätts in i sammanhanget snarare än ytlig rapportering. Både lokal, nationell och internationell media måste vara misstänksamma mot företagens och politikernas siffror och staplar och undersöka hur gruvprojekten påverkar de samhällen och människor som drabbas."

"För dessa internationella företag är det lokala samhället bara en investering, som ska ge ägarna mer pengar i plånboken. Så om media berättar en annan historia än politikernas eller företagens, och synliggör vad som pågår, så kan realiteterna sättas in i ett sammanhang som annars gärna osynliggörs (av politiker och företag - min anm)." Grävande faktabaserad journalistik kallas detta.

Att synliggöra innebär både att visa på konsekvenserna för lokalbefolkningen och miljön, men också att slå hål på företagens lögner och förskönande halvsanningar, som sprider en falsk bild av verkligheten. En av de största lögnerna är när företagen påstår sig jobba med miljövänliga metoder. Några sådana finns inte i gruvsammanhang!

Är allt det som av företagen och politikerna sägs gynna den gröna omställningen värd priset, om den gröna miljön oåterkalleligen förstörs? Vad är det då vi vill?