Det mest intressanta ämnet är kol. Vi har lärt oss att det är en förbannelse därför att det förstör vårt klimat och vår miljö när vi förbränner det. Men kol är faktiskt byggstenen för liv och därmed också vår levande miljö av växter och djur. Kol har egenskaper som kan knyta till sig andra grundämnen i komplicerade former. Detta har skapat liv i alla dess former och allt beror på "Big Bang" och det kosmos som skapades ur detta och som i sin tur "skapat" kol av 3 helium (som är det näst lättaste ämnet efter väte). Kol har fyra platser i sin struktur som kan knyta exempelvis väte, syre, kväve, svavel och en mängd olika andra ämnen till sig - direkt eller indirekt och på många olika sätt. Kolet har skapat livet på vår planet. Men det är också detta kol vi eldar upp d.v.s. gammalt liv. Det är ju onekligen lite ironiskt att vi människor, skapade av kol, förstör våra egna liv genom att elda upp vårt ursprung.
 
Uran, som vi nu hellre vill "elda" med än kol, är alltså vårt tyngsta naturliga ämne på jorden. Problemet med uran är att det inte är särskilt livskapande - tvärt om. Det äger egenskaper som förstör liv. När uran sönderfaller bildas dels farliga ämnen och dels olika slags farlig strålning. Strålningen delas upp i tre typer. Alfastrålning som består av helium (det ämne som skapade kol och som skapade liv). Betastrålning som består av elektroner s.k. joniserande strålning eftersom den kan bryta sönder föreningar i levande vävnad och bilda joner. Gammastrålning, som inte är partikelstrålning utan elektromagnetisk strålning. Gammastrålningen definieras som energipaket, fotoner, innehållande så mycket energi så att bindningarna mellan de olika ämnena i våra kroppar (och annat liv) bryts sönder - det vi kallar strålskador. Strålningen kan inte hindras enkelt - det krävs betong eller bly för att stoppa strålningen. Svagare doser av gammastrålning kan bryta sönder delar bindningarna i DNA i levande organismer, vilket påverkar arvsanlagen. Gammastrålning under någorlunda kontrollerade former används inom medicin för att exempelvis försöka slå sönder cancertumörer.
 
Gammastrålningen tillhör den elektromagnetiska strålningen. Den elektromagnetiska strålningen karaktäriseras av våglängd (från pikometer till kilometer), frekvens (Hz, hertz, svängningar per sekund) och energiinnehåll (fotoner). Ju kortare våglängden är, ju snabbare är frekvensen och ju högre är energiinnehållet i fotonerna. Den delen av den elektromagnetiska som vi människor ser som färger är också den delen av strålningen, som växterna använder för att binda strålningen till kemisk energi, som är förutsättningen för djurens existens inkluderande oss människor. Det s.k. synliga ljuset har ett område från 400 till ca 750 nanometer (nm). Mellan 315 till 400 nm är det vi kallar UV-A och där strålningen börjar bli farlig. UV-B (280 - 315 nm) och UV-C (100 - 280 nm) kan bryta molekylbindningar i vår vävnad och är alltså farliga och skadliga. UV-A kan vi människor inte se. Hade vi kunnat se denna strålning hade mönstret hos många blommor, speciellt gula blommor, varit mer varierat. Bin kan exempelvis se UV-A vilket underlättar deras väg in till blommans nektar och pollen. Det är ingen slump att vi ser färgerna inom det begränsade våglängdsområdet som vi ser som blått till rött - regnbågens färger. Detta område kan påverka kolbindningar, som finns i vår kropp utan att slå sönder dem. Det är det vi kallar tappar och stavar som kan registrera våglängderna inom 400 till 750 nm. Långvågigare strålning ger bara oregistrerade svängningar medan kortvågigare förstör bindningarna i de kolföreningar som bildar växter och djur.
 
Det som är ännu bättre är att just strålningen inom området mellan 400 - 750 nm innehåller den energi som växterna kan "fånga" och kemiskt "binda" och framförallt använda för att "sätta" ihop alla kolföreningar, som är en individ - växt eller djur. Djur behöver växterna som redan gjort jobbet - utan växter med fotosyntes - inga djur. Det "synliga" ljusets energi är just den bindningsenergi som kolet behöver för att knyta väte, syre, kväve och andra ämnen till sig. Vi, människan, har länge försökt, men hittills misslyckats med, att hitta hemligheten hur växterna fångar ljuset, fångar koldioxid och vatten - delar på koldioxid och vatten till kol, väte och elektroner - sätter ihop kol och väte till biologiska föreningar samt släpper ut syremolekyler. Vi vet det mesta om ljusreaktionen när strålningsenergi fångas. Vi det mesta om den rundgång (Calvincykeln) där energin används för att spjälka koldioxid och med hjälp av enzymer och bundna vätejoner och elektroner bilda nya byggstenar till alla kolföreningar som växter och sedan djur består av. Men hur spjälkar växterna vatten? För 2,5 miljarder år sedan, anser forskningen, att denna vattenspjälkningsmekanism uppstod. Sedan följde en explosion av liv. Vatten var det gott om på vår planet. Innan vatten kunde användas fanns bakterier som kunde spjälka H₂S. Men H₂O, vatten, finns på jorden i stora mängder, 1,39 x 10¹⁸ ton (1 390 000 000 000 000 000 ton), och därför kunde liv skapas i enorma mängder.
 
Vi, människan, har sedan vi började använda verktyg av sten aldrig nöjt oss. Vi har drivits av viljan att utnyttja jordens resurser till vår fördel. Det har inte alltid varit enkelt att förstå vad denna fördel består av. Den har ofta bestått i den enskilde människans besatthet av egen fördel. Hur blir jag bäst? Varför ska annars alla ha en egen bil -en elbil? Är detta den gröna och nödvändiga omställningen? Den gröna förnybara omställningen kräver också mer energi - till serverhallar så vi alla, var och en, kan använda AI för att skriva ut chattar med bilder i vilket språk vi vill. Men den gröna alltmer energislukande omställningen kräver inte bara batterier som kräver att kritiska mineraler bryts. Den kräver koppar och supermagneter till motorer i vindturbiner, motorer, generatorer ja t.o.m. i våra mobiler. Supermagneterna kräver också att kritiska mineraler bryts. I den gröna omställningen krävs dessutom icke förnybart uran till kärnkraft. Fossilfritt kallas urananvändningen som är bland de äldsta fossilerna från Big Bang. Visserligen inte från djur- eller växtriket men uppgrävning krävs (fossil av latinets fossus som betyder uppgrävd). För att efter användning i kärnkraftverken grävas ner igen och förvaras tills det brutits ner om några tusen år (halveringstid för restprodukten plutonium är 24 000 år - då hälften sönderfallit).
 
Men uran är inte bara radioaktivt d.v.s. sänder ut farlig strålning när det sönderfaller. Det är också en tungmetall. Tungmetaller är inget som befrämjar liv.