ARTIKEL - läs fler artiklar
Ska vetenskapen lägga sig i om vi vill äta ekologiskt?

Vi, som förespråkar ekologisk mat, och bara blir fler, vill inte att man sprider tonvis med svamp-, ogräs- och insektsmedel över markerna - gifter som sprider sig vidare i vattendrag och vattentäkter. Naturen sprider inte ohämmat tonvis av gifter över våra marker och i våra vattendrag - därför vill vi ha ekologiskt. Vi vill inte heller att tonvis med antibiotika och andra mediciner matas in i våra djur och sprider resistenta bakterier. Vi vill att det arbetas för en hälsosammare miljö och ett renare samhälle och med dessa frågor finns det mycket att göra för vetenskapen. Detta arbete borde styra forskningsmedel, istället för att forskningen fortsätter att traggla med verksamhet som motarbetar en hållbar utveckling av samhället.

Det finns givetvis flera skäl till varför vi vill ha ekologisk mat. Det enda argument som inte duger, är det vetenskapliga. Vetenskap är inget mål i sig och kan inte bestämma vad vi vill ha och inte ha. Vetenskap ska framför allt inte ge oss en sida av saken som om sanningen låg i denna. Vetenskap ska arbeta med att ta fram ny kunskap om hur saker och ting hänger ihop - orsak, samspel och verkan. Detta arbete kan aldrig ta slut annat än för dom som av outgrundliga skäl hävdar att det bara finns en sanning och att allt annat är fel. En sådan åsikt är definitivt inte vetenskaplig. I vetenskapens värld finns många olika vägar men inga bestämda sanningar. Vetenskap ska hela tiden söka nya vägar. Ibland tar det dock onödigt lång tid eftersom många bromsklossar i det akademiska systemet vill konservera gammal kunskap. Det låter ju konstigt, men det akademiska systemet är i sig konserverande. Forskare bygger upp hela sin karriär på en idé och blir forskningsföreträdare på denna idé. Doktorander väljs ut och handleds av dessa forskningsföreträdare och tvingas ofta anamma idén. Ju mer idén cementeras, ju mer målar dessa forskningsföreträdare och deras lakejer in sig i ett hörn, och ju svårare blir det att ta sig ur. Hela ens livsverk kan ju riskera att falla ihop när ny kunskap kommer fram och man får se sig själv hamna på den vetenskapliga världens soptipp. Därför kämpar dessa forskningsföreträdare med näbbar och klor mot allt som kan kullkasta den egna idén.
 
Det finns åtskilliga exempel genom historien på hur nya idéer motarbetats av den s.k. etablerade självutnämnda forskareliten. Idéer som senare, trots motstånd, visat sig vara briljanta.
 
Det är inte mer än 60 år sedan en forskare vid namn Jonas Salk tog fram ett fungerande vaccin mot polio. Alla etablerade forskardignitärer motarbetade eftersom de hävdade att man inte kunde få fram ett verksamt vaccin på avdödade virus - deras idé byggde levande virus. Man fortsatte att motarbeta Jonas Salk trots att deras egna vaccin ledde till förödande effekter. Alla vet hur det gick. Jonas Salk visade vägen, medan hans motståndare fick bita i ett surt vetenskapligt äpple - dom hade fel.
 
Att söka nya väger innebär flera saker. En är att man inte söker sig tillbaka i tiden men lär av tidigare kunskap och erfarenhet. En annan är att vägen inte är slut bara för att man är på väg mot en första lösning. Så är det med ekologisk matproduktion. Bara för att man har målet giftfritt och medicinfritt, innebär inte detta, att man på något vis nått fram till vägs ende bara för att man kallar maten för ekologisk. Det innebär tvärtom att mycket arbete måste läggas ner för att nå ständigt nya förbättringar. Detta borde forskningen få avsevärda medel att syssla med.

Och en sak är säker. Det går inte att stoppa en utveckling genom att påstå att det bestående är den enda och den rätta vägen. Att stoppa utvecklingen hör definitivt inte hemma i en vetenskaplig miljö - tvärt om.
 
Att ha mage att påstå att det bestående inte är behäftat med faror, brister eller fel är definitivt inte vetenskapligt. Teknisk utveckling går inte till så. Inte heller medicinsk utveckling går till så. Mediciner har definitivt berättigande, det behöver inte diskuteras, men ingen ska påstå att det inte finns ett enda läkemedel, som inte har mer eller mindre allvarliga bieffekter som behöver elimineras. Detta gäller också den tekniska utvecklingen.
 
När kiselplattan utvecklas som basen för integrerade kretsar, som i sin tur ledde fram till våra datorer, surfplattor, mobiltelefoner och miljarder andra prylar gjordes detta i smyg - för det ansågs vara en fullständigt absurd idé som inte var värd att lägga tid och pengar på. Vi vet hur det gick.
 
Ett annat exempel är den i det närmaste oisolerade kabel med en tunn koppartråd som lades ner i Atlanten mellan USA och Europa, för kommunikation mellan världsdelarna. Whitehouse hette mannen som ansvarade för projektet. Man tänkte sig att signalerna helt enkelt skulle trilla in i kabeln och förflytta sig hela vägen. En forskare framförde teorier om kraftfält som måste förflytta sig i kabeln och som krävde god isolering och kraftig ledare. Detta ansåg man vara fullständig galenskap. Galenskapen kom från en skotsk vetenskapsman som hette William Thomson, och vars kollegor hotades till tystnad. Men den tunna billiga kabeln fungerade inte. Det blev en dyrbar läxa att hålla sig kvar vid gammal kunskap. Thomson löste problemet och en herre vid namn James Clerk Maxwell insåg att kraftfälten bestod av två delar, en elektrisk och en magnetisk - en otrolig vision, som vi idag tar för given kunskap.
 
För de som är intresserade finns det historiska böcker som beskriver hur framgångsrika forskare och uppfinnare i vetenskapens namn motarbetades av den självutnämnda etablerade forskarelitens företrädare med sina förlegade idéer. Stora och viktiga tekniska framsteg hade kunnat gå om intet om man hade lyssnat på dessa gamla etablerade, motsträviga forskare. Forskning och framsteg sker oftast genom paradigmskiften som bygger på nya teorier och ständiga förbättringar av metoder. Det gäller att ha en ny idé - ett nytt synsätt och tro på detta, arbeta fram nya forskningsmetoder och visa nya samspel mellan orsak och verkan, och framför allt, enträget arbeta vidare. Forskning får aldrig stanna av för att man vill konservera det bestående. Detta för inte vetenskapen framåt.
 
Vetenskapen är inte tänkt att driva propaganda för det ena eller det andra. Vetenskapen ska arbeta med frågor som är angelägna för människor. Driver forskare propaganda får de finna sig i att bli misstänkliggjorda för att ha en dold agenda, som ofta kan bestå av kopplingar till anslagsbeviljande multinationella företag - ett gisslantagande av kunskapsutveckling för kommersiella framgångar. Vetenskapen ska ta sig an de nya frågorna istället för att fastna i gamla oönskade fotspår som inte leder framåt för samhället.
 
"Science is the pursuit of knowledge and understanding of the natural and social world following a systematic methodology based on evidence." (Britain´s Science Council)
 
"It defines science as a pursuit, an activity, related to the creation of new knowledge, rather than established knowledge itself. Science is seen as a species of research. Yet a definition of science needs to define the nature of the knowledge not the means of its creation only."
 
Jakten på kunskap är en aktivitet som ska skapa ny kunskap inte konservera gammal. Jakten har ingenting med bestående kunskap att göra.
 
Hur går jakten på kunskap till?
 
Vetenskapligt arbete bygger på att ställa upp och testa hypoteser. En hypotes är ett påstående som genom experimentellt arbete ska visas vara korrekt eller felaktigt. I det experimentella arbetet används metoder som måste vara relevanta för påståendet, vilket innebär att det gäller att ha metoder som har med saken att göra och verkligen visar det som ska testas. Detta är många gånger inte fallet. En metod består av två huvudkomponenter - teori och teknik. Den teknik som används för det experimentella arbetet måste bygga på en teori, som är ny eller förfinad, och som visar att man kopplat tekniken till hypotesen. Det går alltså inte att bara mäta en massa data och se hur det blir. Det går inte heller att bara mäta om det man mäter inte har precision eller noggrannhet tillräckligt för att ge de data som behövs för att testa hypotesen. Noggrannhet syftar på ett mätvärdes relation till ett referensvärde. Högst noggrannhet har man när ens mätvärden överensstämmer med referensvärden. Men, detta är en följd av precisionen. Precisionen kan man beskriva som mätvärdets exakthet, d.v.s. om ett längdmått mäts med 1 meters precision eller 1mm.
 
I många fall kan man ifrågasätta mätningarnas relevans för frågeställningen. Man kan alltså mäta mängden kväve i marken på 1 mg när, med en utrustning som har hög noggrannhet. Om man mäter kvävet vid fel tillfälle eller på fel ställe kan mätvärdet lika väl vara mätt i Kina eller en meter ifrån avsett mätställe - det beskriver inte samspelet. Här brister det i teorin bakom tekniken och arbetet är totalt bortkastat eftersom det saknas relevans. Samspelet mellan växter och växtnäring är ett område som oftast saknar relevanta metoder för att kunna utveckla och förfina kunskapen om näringsämnenas tillgänglighet för växternas upptagning och tillväxt. Detta gäller även för vatten och patogener. Vetenskapen borde satsa mer på att utveckla kunskapen inom dessa områden. Ohämmad användning av gifter, mediciner och näringsämnen är inte vad forskningen borde arbeta med. Arbetet borde istället vara inriktat på att få bort dessa avarter. Detta arbete kommer att resultera i hälsosammare och renare samhälle - ett ekologiskt hållbart om man så vill.
 
SLU skriver: "Som nog de flesta inser, så är det inte så en akademi fungerar. SLU, och alla andra universitet och högskolor, publicerar vetenskapliga rapporter, avhandlingar och artiklar, som granskats av andra forskare. Att debatten om sakfrågor har högt i tak vet de flesta som följer universitetsforskarnas inlägg om vilt, varg, ekoodling, jordbruksstöd med mera." Det är just så det fungerar. De forskare som granskar är alltför ofta etablerade i akademins konserverande miljö och ser ogärna teorier som är avvikande från de konserverande idéerna. Det är därför paradigmer är sällsynta inom akademin. Metoder ska vara beprövade, vilket betyder att nyheter inte har det lätt att ta sig fram genom det etablerade. Och, får forskaren inte ut sina resultat blir det inga nya forskningspengar. Idag, med extern finansiering av forskning är det värre än någonsin.


(inlagt 2015-02-20)
läs fler artiklar

Svensk media om ekomaten

(inlagt: 2016-01-30)

Hållbarhetsplan för världens främst rankade universitet - men var är Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU?

(inlagt: 2014-11-26)

När kolistin blir oanvändbart finns ingen antibiotika kvar - det är dags att vi förstår

(inlagt: 2018-02-08)
Det industriella lantbrukets smutsiga pelare

(inlagt: 2016-06-07)
Dödshotet från det konventionella intensivjordbruket - antibiotikaresistens

(inlagt: 2016-02-03)
STÖD världens viktigaste utmaning - vår existens - naturen

(inlagt: 2015-06-21)
Ska vi sluta äta Nutella?

(inlagt: 2015-06-18)
Mjölkbönder, grisbönder och nötköttsbönder vill "modernisera" djurhållningen

(inlagt: 2015-02-18)
GMO är död, leve markörassisterad förädling?

(inlagt: 2015-02-02)