ARTIKEL - läs fler artiklar
Investera i jordbruksmark och tjäna pengar på fattigdom

Storskaligt intensivjordbruk är inte lösningen på världens livsmedelsförsörjning. Tvärt om skapar det problem och förvärrar situationen genom ogenerad överanvändning av bekämpningsmedel och annan jordförstörning. Storskaligt intensivjordbruk bedrivs för högsta möjliga skörd till lägsta möjliga kostnad enbart för att generera högsta möjliga vinst för de som investerat i markförvärv. Lösningen på livsmedelsförsörjningen måste sökas på helt andra vägar. Vägarna leder till småskalig lokal produktion, som tillvaratar och bevarar jordens bördighet genom varsam produktion av olika grödor. Genom det som idag kallas för bioekologisk odling söker och utvecklar man sådana metoder. Vad man kallar det är dock inte viktigt. Det viktiga är att producera livsmedel på lång sikt, d.v.s. ett hållbart lantbruk med goda skördar. Den absolut mest avgörande faktorn för att detta ska lyckas, är tillgång till vatten. Vatten får inte blir ett investeringsobjekt eller en värdetillgång som utnyttjas i spekulationssyfte. Livsmedel ska underkastas en rättvis fördelning och borde vara en samhällsservice - inte ett spekulativt vinstobjekt.

Oftast är debatten om vilken typ av lantbrukmetod som är bäst, polariserad i termer av storlek och nivå på produktionsintensiteten. Inget blir mer tydligt än jämförelsen mellan storskaligt intensitetslantbruk på förvärvad mark i utvecklingsländerna, och den konkurrens detta medför för det lokala småskaliga lantbrukets förutsättningar och framtid.
 
Storskalig produktion, som sker på förvärvad mark, är inte avsedd för lokal förbrukning utan för export. Därmed konkurrerar alltid investerarnas förvärv av jordbruksmark med de lokala lantbrukssamhällena. Givetvis kan inte ekonomisk och social rättvisa för den lokala befolkningen respekteras. Den kan inte heller ta hänsyn till en hållbar miljö. Det är inte så den storskaliga intensivproduktionen på förvärvad mark bedrivs. Storskalig produktion med intensifierad markanvändningen, underminerar alltid de ekologiska villkor, på vilka mänskligheten överlevnad vilar. Intensivlantbruk eroderar bördig mark som blir värdelös öken.
 
Nästan 300 miljoner hektar riskerar redan att bli öken, främst i utvecklingsländerna. Mellan 5 och 10 miljoner hektar av jordbruksmark förloras varje år genom erosion och jordförsämring. Förvärv av stora arealer lantbruksmark kommer också att leda till ökad användning av monokulturer med minskad motståndskraft mot sjukdomar och väderhändelser, vilket kräver en ökad användning av bekämpningsmedel. Överexploatering av mark genom storskaliga markförvärv leder alltså till överanvändning av handelsgödsel och bekämpningsmedel och detta är huvudorsak till den snabba försämringen av världens ekosystem, medan torka och klimatförändringar förvärrar situationen. Därmed sker förlust av naturkapital som exempelvis bördig jord, vatten, skogar och biologisk mångfald vilket givetvis är en mycket farlig utveckling. En oproportionerlig ökning av storskaliga, intensivproducerande lantbruksprojekt riskerar att underminera produktionen av livsmedel.
 
Istället för storskaligt intensivjordbruk som leder till reducerade skördar och slutligen jordförstöring, måste jordens produktionsförmåga bevaras genom traditionella metoder, med inhemska sorter och jordbruksmetoder, som grundar sig på hänsyn till lokal biologisk mångfald. Dessa metoder måste utvecklats genom en kraftfull strategisk satsning för att kunna föda en växande befolkning. Smålantbruk är på grund av storlek mer flexibla än storskaliga intensivlantbruk och kan mycket snabbare anpassas till förändringar. På många ställen har småskaliga lantbruk visat sig vara både ekonomiskt konkurrenskraftiga och kapabla att reagera på förändrade utmaningar.
 
Hur många av världens 1.5 miljarder hektar åkermark som hitintills förvärvats för storskalig lantbruksproduktion finns inga säkra siffror på. Men, sedan år 2000 har 83 miljoner hektar (att jämföra med Sveriges 2.6) registrerade försäljningar av jordbruksmark skett i världens fattiga länder. Detta är kända registrerade förvärv, men de är ändå osäkra transaktioner. Av dessa är 2/3 mark i Afrika i det som kallas Söder-om-Sahara-länderna. Världsbanken rapporterar i en undersökning att 56 miljoner hektar har förvärvats bara mellan oktober 2008 och augusti 2009 (till följd av den ekonomiska krisen och världsbankens uppmaning till investerare att satsa på åkermarksförvärv).
 
Jordbruksmark i utvecklingsländerna är, enligt banker i den rika delen av världen, ett attraktivt investeringsobjekt för finansiella investerare. Man anger huvudsakligen 4 skäl:
 
1. Goda utsikter att generera goda intäkter. En fast knuten balans mellan tillgång och efterfrågan för jordbruksprodukter driver fram höga priser. Med hög produktivitet kan förvärvad lantbruksmark ge kan goda vinster på både kort och lång sikt.
 
2. Ökande priser på jordbruksmark. Värdet på jordbruksmark kommer att stiga till följd av brist på mark och en ökande efterfrågan på dagligvaror från jordbruk. Potentiella vinster från koldioxidbindning och andra miljötjänster (biologisk mångfald, vattentillgång och vattenkvalitet etc.) kan ytterligare öka värdet på jordbruksmark.
 
3. Diversifiering av investeringsportföljen. En attraktiv anledning till att investera i jordbruksmark är goda vinstmöjligheter jämfört med den låga korrelationen mellan vinster och traditionella  kategorier, som aktier och obligationsmarknad. Detta är dock avhängigt av vad som odlas på marken, eftersom marken i sig inte är en särskilt likvid tillgång jämfört med aktier och obligationer.
 
4. Skydd mot inflation. Vinster från jordbruksmark är för det mesta inte korrelerat med inflationshastigheten i utvecklingsekonomier utan betydligt högre.
 
Investerare, som även markförvärvare räknas till, säger sig vara intresserade av att säkra tillgången på mat och andra jordbruksprodukter samt vatten i sitt eget hemland, men mest av allt är man intresserad av att säkra finansiell vinst som alternativ till andra spekulationsobjekt (exempelvis värdepapper som aktier och obligationer som visat sig vara osäkra tillgångar vid den ekonomiska krisen 2008).
 
De investerare som köper mark påstår att privata investeringar i jordbruksmark krävs i utvecklingsländerna för att understödja den produktion av livsmedel som behövs 2050 för att mätta världens svältande befolkning och att en ökning av produktionen med omkring 50% jämfört med idag skulle krävas. Vinstintresse, höga priser och export till annat land löser definitivt inte sådana problem. Överexploatering och överanvändning löser heller inga problem utan snarare förvärrar problemen.
 
Grödor som värdetillgång. Man kan indela investerarnas intresse för förvärvad jordbruksmark i 4 områden som ger en god bild av verklighetens livsmedelsproduktion: (1) grödor för mat, (2) grödor för icke-mat, (3) flexgrödor och (4) fleranvändning. Mat betyder inte mat som i livsmedel, utan omfattar både det vi avser med mat men också foder för djuruppfödning (indirekt mat om man så vill). Icke-mat är exempelvis biobränsle och gummi. Begripligt nog har detta inte med mat att göra - därav namnet. Flexgrödor är exempelvis sojaböna, sockerrör och palmolja. Dessa har spelat en central roll i det nuvarande intresset för storskaligt markförvärv. Det beror helt enkelt på den flexibilitet det är i att kunna sälja samma gröda antingen på marknaden för mat eller marknaden för biobränsle. Detta reducerar risken för prisinstabilitet och man kan då välja den typ av avsättning som ger högst vinst. Produktionen av mat/foder utgör 1/3 av produktionen på förvärvad mark och då innefattar detta stor andel foder för djuruppfödning.
 
Vatten som värdetillgång. Vattenbrist är ett alltmer ökande hinder för lantbruksproduktion. Detta skapar hård konkurrens om befintliga vattenresurser. Storskaligt markförvärv innebär såväl behov av god vattentillgång men också säkerställande av vattenresurser. Den kapitalstarke investeraren vinner givetvis över det lokala smålantbrukarsamhället som står utan kapital. När investerare som det heter "outsourcar" lantbrukstillgångar från sitt eget hemland, är det ett sätt att minska trycket på vattenresurserna i hemlandet och flytta över trycket någon annanstans - exempelvis där det är billigt och åtkomligt. Mycket av markförvärven har fokuserats på bevattningsdammar särskilt längs Niger och Nilen. Att omvandla stora arealer skogsmark till lantbruksmark, vilket också sker, innebär att skogens förmåga att generera vatten genom regn förstörs med ytterligare vattenbrist som följd.
 
"It is no longer just the crops that are commodities. Rather it is the land and water for agriculture themselves that are increasingly becoming commodified, with a global market for each being created" - Olivier de Schutter, UN Special Rapporteur on the Right to Food.
 
Lokalbefolkningarnas ekonomiska och sociala rättigheter
En stor andel av förvärvad mark, är mark som tidigare använts av lokalbefolkningen i småjordbruk. Eftersom produktionen på förvärvad mark exporteras, minskar detta tillgången på mat i redan svältutsatta länder. Man tar också mark i anspråk, som tidigare kunnat utnyttjas av lokalbefolkningens boskap. Förvärvad mark är ofta dessutom mark med hög bördighet, tillgång på vatten och lätt tillgång till exportavsättning. Vid förvärv av mark får sällan eller aldrig lokalbefolkningen kompensation för förlorad mark och förlorad försörjning. Vid många förvärv avhyses lokalbefolkningen med våld. Hur många av den lokala befolkningen som blir avhysta vid markförvärv är mycket dåligt känd, men i många fall rör det sig om 10,000-tals bara vid ett förvärv. Lokalbefolkning lämnas åt sitt öde och flyttar vanligtvis in till storstädernas slumområden, där de lever i fattigdom, misär och svält. Liberia är ett bra exempel där huvudstaden Monrovias slumkvarter West Point är ett typexempel som blivit känt genom Ebola epidemins okontrollerbara härjningar. Detta kan leda till sociala konflikter. Situationen kan förvärras när lantarbetare och lantbrukare med andra språk, kulturer och religioner tvingas emigrera till närbelägna länder.

information:
- Land Rights and the Rush for Land
- Key players in the global farmland grabbing
- World Bank - Rising Global Interest in Farmland
- The Guardian - Liberia land deals
- Der Spiegel - Land Grabbing: Foreign Investors Buy Up Third World Farmland
- Deutsche Bank - Foreign investment in farmland

(inlagt 2014-12-09)
läs fler artiklar

Hur ska vi försörja jordens befolkning?

(inlagt: 2015-01-24)

Konventionellt lantbruk

(inlagt: 2014-12-09)

Faktavändare mot faktaanvändare

(inlagt: 2018-02-23)
När kolistin blir oanvändbart finns ingen antibiotika kvar - det är dags att vi förstår

(inlagt: 2018-02-08)
Det industriella lantbrukets smutsiga pelare

(inlagt: 2016-06-07)
Dödshotet från det konventionella intensivjordbruket - antibiotikaresistens

(inlagt: 2016-02-03)
Svensk media om ekomaten

(inlagt: 2016-01-30)
STÖD världens viktigaste utmaning - vår existens - naturen

(inlagt: 2015-06-21)
Ska vi sluta äta Nutella?

(inlagt: 2015-06-18)